TEST: Fujifilm GFX 100S II

För tre år sedan testade vi föregångaren och kom fram till att man inte kan få bättre bildkvalitet än med GFX 100S. Det gäller fortfarande, och det gäller även efterträdaren GFX 100S II. Som har samma 102-megapixels bildsensor i mellanformat som vi även känner igen från flaggskeppet GFX 100 II.

Snäpp fast ett av Fujifilms skarpaste GF-objektiv så kan du fotografera porträtt, mode, reklam och reprobilder i en kvalitet du knappt kan hitta någon annanstans. Det enda som kameran egentligen inte riktigt passar för är sport, action och djurfoto. Den är helt enkelt inte tillräckligt snabb för att hänga med när det går undan.

Inte för att det spelar någon roll, ingen använder väl en mellanformatkamera för sport eller vilda djur i alla fall. Eller? Fujifilm har åtminstone öppnat för möjligheten med GFX 100S II. Som är en snabbare version av GFX 100S, med ett par andra uppskattade uppdateringar som tar itu med kritiken från vårt test: måttlig bildhastighet och fokusspårning och en stor men lägre upplöst sökare än i GFX 100.

Det är ingen svindlande hastighetsökning vi snackar om. Bildhastigheten har gått upp från fem till sju bilder i sekunden, men en ny processor har gett kameran bättre fokusspårning och motivigenkänning. Det underlättar.

Här är en kort översikt över vad som är bättre på GFX 100S II:

• Fokusspårning med valbar motivigenkänning
• 4K/30p-video, 10-bitars 4:2:2 upp till 720 Mbit/s
• Apple ProRes 4:2:2 via USB
• 5-axlars, 8-stegs bildstabilisering
• 7 bilder/s bildhastighet
• HEIF 10-bitars 4:2:2-stillbilder
• ISO 80-standard
• 1/32 000 s elektronisk slutare
• Större 5,76 Mp/120 Hz-sökare med 084x förstoring
• 530 bilders batteri
• Reala Ace-filmsimulering
• Bishamon Tex-belagt grepp

Bättre bildsensor

På utsidan går det knappt att se skillnad på den nya och den gamla modellen, bortsett från den nya gummibeläggningen som heter Bishamon Tex och som hela kameran är överdragen med. Den större och skarpare sökaren är en välkommen uppgradering, men Fujifilm har även uppgraderat bildsensorn. Elektroniken är placerad närmare och en ny X-Processor 5 har gjort dataavläsningen snabbare och är nyckeln till kamerans mer exakta fokusspårning.

Men det är inte allt. En ny pixelstruktur ska ge fotografen bättre dynamiskt omfång från 16-bitars bildfiler. Jag måste erkänna att jag hade svårt att se skillnad på bilderna från föregångaren och de från den nya kameran. De mikroskopiska makrolinserna som sitter framför varje pixel har designats om för att ge bättre skärpa vid bildkanterna. Med GF 20-35 mm-objektivet var det inte lätt att se effekten av de nya mikrolinserna utan att ha en GFX 100S att jämföra med.

Standard-ljuskänsligheten är satt till ISO 80 och kameran har fått Fujis nya Reala Ace-filmsimulering. 10-bitars HEIF-lagring kan väljas i stället för JPEG, och för de riktigt extrema situationerna där man behöver högsta möjliga detaljskärpa kan bilder kombineras med pixel shift till 400 Mp-upplösning.

Användning

Likheterna med föregångaren är alltså fler än skillnaderna. Anslutningarna är desamma, med USB-laddning, mikro-HDMI, hörlurs- och mikrofonuttag, PC-synk för blixt och kontakt för trådbunden fjärrkontroll. Den nya Fujifilm X-appen stöder även GFX 100S II och det går att ladda upp bilder direkt till molnet.

Det finns ingen kortplats för CFexpress B, men fortfarande två UHS-II-kompatibla SD-kortplatser.

När jag testade föregångaren efterlyste jag en snabbare fokusrespons och speciellt en som fungerar med rörliga motiv. Därför är det glädjande att kunna konstatera att fokusspårningen är mer exakt – fast inte riktigt på samma nivå som i Nikon Z9 eller Sony a7r V.

Med den nya fokusalgoritmen kan man välja motiv: fåglar, djur, människor, bilar, cyklar, motorcyklar, flyg och tåg. Det fungerar helt okej, men inte mer. Jag är inte alls säker på att jag skulle ha valt en GFX 100S II för sport eller vilda djur. För även om kameran krossar sin föregångare när det gäller fokusspårning och -precision så lyckas den inte alltid ta skarpa bilder när motivet rör sig hastigt.

Det går fint med bollspel och cykling, men bilar och fåglar rör sig ofta mycket snabbare och då hänger inte alltid autofokusen med. Dessutom är 7 bilder per sekund helt enkelt för långsamt för att man ska få en serie skarpa bilder av till exempel en fågel i flykt.

Fujinon GF 500mm f5.6 R LM OIS WR

Ett riktigt bra teleobjektiv är sällsynt att hitta till mellanformat. Det har funnits tidigare, men i dag är det bara Fujifilm som har brännvidder över 200 mm. Fujinon GF 250 f4 med bildstabilisator har hittills varit den längsta brännvidden som funnits till GFX-serien.

Med nya GF 500mm f5.6 R LM OIS WR fördubblas brännvidden, ljusstyrkan hoppar upp ett snäpp och med en brännvidd som motsvarar 400 mm kan man plötsligt ta bilder som tidigare inte var möjliga med en GFX.

Det långa teleobjektivet är förvånansvärt lätt och innehåller 21 linselement, med 6-stegs bildstabilisering. Det är nästan 25 cm långt men väger bara 1,37 kilo och balanserar perfekt på en GFX 100S II. Som är kameran man ska använda med 500:an. Bara då får man tillräckligt snabb autofokus för att bilderna av sport och vilda djur ska bli skarpa. Det finns en GF1.4X TC WR-telekonverter som höjer brännvidden till 700 mm (554 mm i 35-format), för de gånger man behöver komma ännu närmare.

Video

Med kamerans inbyggda 8-stegs stabilisering – med vissa objektiv – är det väldigt lätt att få fina videofilmer utan att man blir sjösjuk av att titta på dem.

Inspelningarna är helt stadiga och dessutom knivskarpa med få artefakter. Det finns en del rolling shutter-effekt, men det går inte att klaga på kvaliteten. Kameran har i stort sett samma egenskaper och inställningar som föregångaren. Med 4K/30p-video i UHD- eller DCI-format kan man nå upp till 720 Mbit/s. Kameran kan spela in 4K-video med 10-bitars 4:2:2 och F-logg för färggradering, eller 12-bitars Apple ProRes RAW till en extern inspelare.

Bildkvaliteten

Det är som sagt inte lätt att se någon skillnad i bildkvalitet jämfört med föregångaren. Jag känner igen samma härliga GFX 100S. Man får samma extrema upplösning och strålande färgåtergivning, men det påstådda större dynamiska omfånget är inte lätt att upptäcka. Det betyder egentligen inte så mycket, för bildsensorn har alltid haft väldigt bra dynamik.

Bildkvaliteten är alltså jämförbar med GFX 100S, vill du läsa mer om dess egenskaper så rekommenderar jag det testet.

Slutsats

Fujifilm GFX 100S II är mycket bättre på action än föregångaren, även om varken bildhastigheten eller fokusspårningen är i klass med de bästa. Men detta är ändå mycket bättre än någon annan mellanformatkamera vi har testat, och ur den synvinkeln kan man hävda att GFX 100S II är den enda mellanformatkamera som passar för sport. Sanningen är snarare att kameran prickar rätt fokus mycket oftare än tidigare, och det betyder lika mycket på catwalken som i skogen eller på fotbollsplanen. Den extrema bildkvaliteten gör kameran särskilt väl lämpad för porträtt-, landskaps-, mode- och studiofoto i allmänhet, plus ger en möjlighet att få skarpare bilder av rörliga motiv än tidigare.