TEST: Fujifilm GFX 100S

För två år sedan satte Fujifilms GFX 100 standarden för bildkvalitet, fast kanske inte för bärbarhet. Med ett integrerat vertikalgrepp och en ganska så stor OLED-sökare är det en tämligen fullvuxen kamera.

Det beror inte bara på att den har en stor 102-megapixlars bildsensor på 44 x 33 mm, utan på att kameran helt enkelt är tung. Vilket jag märkte tydligt när jag tog de första bilderna med kameran i Japan 2019 och lite längre fram tog med en GFX 100 till norra Italien.

Då fanns det tillfällen när jag önskade mig en mindre och lättare kamera – och en som inte syntes så tydligt för omgivningen.

Nu har jag äntligen fått min önskan uppfylld i GFX 100S, som är en GFX 100 med samma 102 Mp-bildsensor fast i ett mycket mindre och lättare kamerahus. Här får man alltså samma extrema upplösning, bilddynamik och färgdjup från 14- eller 16-bitars råfiler (okomprimerade eller lossless) och videoinspelning i 4K-kvalitet.

Det bästa med GFX 100S är att den kostar nästan hälften så mycket som en GFX 100.

Man sparar alltså mycket pengar utan att behöva göra avkall på särskilt mycket. Batteritiden är naturligtvis kortare på grund av bara ett enda mindre batteri i stället för två större – och det går inte heller att sätta på något vertikalgrepp för de gånger man tar bilder i porträttformat. Sökaren är inte heller löstagbar och har lägre upplösning.

Förbättrad på flera områden

Men kameran saknar inte förbättringar mot GFX 100. En ny och mer kompakt bildstabilisator ska vara effektiv ner till sex exponeringssteg. Handgreppet med tummen på baksidan är mycket bättre att hålla i och ger ett säkrare grepp. Det omärkta inställningshjulet har blivit ett tydligt markerat programhjul där man kan lagra upp till sex personliga inställningar och det finns en markerad omkopplare för filminspelning och stillbilder.

Fujifilm GFX 100S

I övrigt är de tekniska grunderna lika:

• 102 Mp 44 x 33 mm BSI-CMOS
• 4K/30p-video med 4:2:2 10/12-bit ut
• 5-axlars 6-stegs bildstabilisering (ny)
• 5 bilder/sekund
• 425 fokuspunkter med fasfokus
• 16-bitars råfiler, förlustfria eller okomprimerade
• Elektronisk slutare med 1/16 000 sekund
• ISO 50 till 102400 i ljuskänslighet
• Fast 3,69 Mp OLED-sökare (ny)
• Trevägs pekskärm
• Vädertätning
• Nostalgic Negative-filmsimulering (ny)

 

De tekniska och praktiska skillnaderna är alltså små. Styrningen bygger på samma tryck-och-vrid-metod med knappar och inställningsratt, och kameran har en stor statusskärm som kan visa valda inställningar, histogram eller visa slutartider och bländare som analoga inställningshjul. Skärmen är inte bakgrundsbelyst, men man kan växla till en vit bakgrund för att se bättre i svagt ljus.

Pekskärmen kan lutas åt tre håll, precis som på GFX 100, och flera av knapparna och inställningshjulen kan programmeras, inställningar kan hämtas ändras genom att svepa uppåt, nedåt eller åt sidorna på den stora pekskärmen.

Anslutningar

Batteriet laddas i kameran via USB på vänster sida och det finns anslutningar för video och stillbilder via HDMI-utgången samt en hörlurs- och mikrofonkontakt, PC-synk för blixt och en kontakt för trådbunden fjärrkontroll. Kameran kan också styras från Fujifilm-appen i mobilen och stöder naturligtvis tethering från en dator.

På höger sida har det vädertätade kamerahuset plats för två UHS-II-kompatibla SD-minneskort. Som nämnts finns inte den avtagbara OLED-sökaren vi såg på GFX 100, med 5,76 Mp-upplösning, utan en mindre med 3,7 Mp-upplösning – inte helt olik den vi har sett i GFX 50S.

Användning

GFX 100S är förvånansvärt lätthanterlig, trots att den är en del större än en Fujifilm X-T4 eller en fullformatkamera som Nikon Z7 II. Den ligger bättre i handen än GFX 100 och balanserar fint med ett GF 30mm f3.5- eller GF 80mm f1.7-objektiv, vilket var vad jag använde under testet.

Formen på tumgreppet på baksidan och handgreppet på framsidan verkar bättre anpassade. Knapparna har tydligare markeringar när man trycker och den nya styrpinnen med bredare yta tycker jag är bättre att använda.

Jag märkte inte så tydligt att sökaren har lägre upplösning och lite mindre förstoring. När allt kommer omkring är 3,7 Mp och 0,77x synligt bättre än 2,36 och 0,5x, och sökaren är tillräckligt ljusstark och har bra kontrast och bred färgåtergivning.

En annan sak som däremot orsakade lite frustration var hur mjuk dämpningen av knapparna är. Man trycker, men måste kontrollera om det verkligen gav resultat eftersom knapparna inte ger tillräckligt markerad feedback.

Autofokus

Fujifilm hävdar att utlösarresponsen – eller slutarresponsen – är förbättrad med 0,2 sekunder, men detta märks inte särskilt tydligt eftersom kameran reagerar snabbt på minsta kommando. Man behöver inte vänta länge på någonting.

Jag skulle ändå vilja hävda att fokusresponsen nog kan förbättras. Kameran är blixtsnabb på att fokusera jämfört med andra mellanformatkameror – Hasselblad och Pentax – men fokusspårningen är inte lika exakt som vi är vana vid från Fujifilm X-T4 eller Sony a7r IV.

Men den hänger med bra i bildhastigheten på fem bilder i sekunden och ögonfokusen gör porträttfotografering till en barnlek. Man kan välja storleken på en av de uppemot 425 fokuspunkterna själv eller låta kameran zonfokusera om man föredrar det, men om man väljer ansikts-/ögondetektering blir det mycket lättare att få skarpa porträttbilder.

4K-video

I likhet med GFX100 har kameran 4K-video upp till 400 Mbit/s från hela bildytan i UHD- eller DCI-format. Man kan också spela in 4K-video externt med 10-bitars 4:2:2 med F-log för färggradering eller 12-bitars Apple ProRes RAW via HDMI. Samt använda kamerans filmsimuleringar på video och välja hybrid-log-gamma-profil (HLG).

Med 4K-upplösning från en så stor bildsensor blir resultatet en sällsynt detaljering med väldigt lite moaré, måttlig rolling shutter och ovanligt bra bilddynamik. Med andra ord håller videoinspelningen också hög kvalitet.

Bildkvalitet från 102 eller 400 Mp

Det finns ingen skillnad i bildkvalitet jämfört med GFX 100. Man får samma breda färgmättnad, samma dynamikomfång och ett tonintervall som man sällan ser från fullformatkameror.

Om man vill läsa mer om bildkvaliteten rekommenderar jag vårt test av GFX 100, men i korthet är upplösningen från ett CMOS-bildchip med 102 Mp i mellanformat fenomenal.

Den kan bli ännu bättre med multi-shot, där kameran använder bildstabilisatorn och bildprocessorn (X-Processor 4) för att sätta ihop 16 råfiler till en enda bildfil på hela 400 Mp. Då flyttas bildsensorn under tiden som bilddata registreras från röd, grön och blå färgkanal för varje enskild pixel.

Då får man inte bara högre detaljupplösning utan bättre färgdjup och dynamik. Perfekt för bland annat reprofoto, men funktionen kan också användas för landskapsmotiv där motivet rör sig lite eller inte alls.

Slutsats

Om Fujifilm GFX100 levererar den bästa bildkvaliteten vi har testat så gör GFX 100S det också. Men här är kameran både bekvämare, lättare och billigare och på många sätt ett ännu bättre köp. Den är naturligtvis ingen kamera för sport och action, men urvalet av objektiv gör att GFX 100S passar desto bättre för porträtt, landskap, mode och studio, samtidigt som man kan göra videoinspelningar med professionell kvalitet. I synnerhet om man använder en extern inspelare. GFX 100S befinner sig i en prisklass där många av konkurrenterna är fullformatkameror, men Fujifilms bildkvalitet befinner sig i en helt egen klass.