TEST: Fujifilm Fujinon GF 35-70mm f4.5-5.6 WR

Om man funderar på att köpa Fujifilms nya mellanformatkamera, GFX 50S II, bör man definitivt köpa kitet med GF 35-70mm f4.5-5.6 WR. Då sparar man pengar och får en finfin zoom som är väldigt behändig att ha med sig.

Den kan också köpas separat och användas på vilken mellanformatkamera som helst i Fujifilms GF-serie.

Brännvidden 35–70 mm motsvarar 28–55 mm i 35-format, vilket gör att Fuji-zoomen är en relativt kort normalzoom med bara 2x zoom. Men den täcker ett ofta använt område för många fotografer och det praktiska formatet passar perfekt på GFX 50S II och den ännu mindre GFX 50R.

Zoomen har ingen bländarring, vilket åtminstone undertecknad saknade – någonting måste man offra för att få optiken så kort – men den har en väldigt kompakt, vädertätad konstruktion, där man drar ihop objektivet till bara 7,4 cm när man vrider zoomringen förbi 35 mm till det vita märket till höger.

Sedan är det bara att vrida tillbaka den för att expandera objektivet, som är redo att användas.

Zoomringen och fokusringen är snyggt viktade, och jag undrar varför Fujifilm inte lyckas med samma sak i XF-objektiven. Fokusringen kan ställas in att följa rotationshastigheten eller en mer linjär manuell fokus oberoende av hastighet. Det sistnämnda är praktiskt när man filmar, faktiskt.

Den optiska konstruktionen består av elva linselement i nio grupper, ett av dem är asfäriskt och två är så kallade ED-element (Extra low-Dispersion). Det sitter nio rundade bländarlameller på insidan.

Autofokus

På GFX 50S II fokuserar zoomen tillräckligt snabbt, nästan ljudlöst (0,13 s på GFX 100S enligt Fujifilm), men den passar inte superbra för fokusspårning av typen man behöver till sport. Fast så är inte någon GFX-modell en renodlad sportkamera heller. Det finns bara måttlig fokusandning, så man kan tryggt använda manuell fokus eller pull-fokus när man filmar utan att det stör.

Skärpa

Eftersom 2x zoom knappast kan kallas extremt på något sätt är det är lättare att korrigera optiska prestanda än om detta vore en 5x zoom från vidvinkel till tele. Det syns på den optiska kvaliteten, där skärpan är jämnt hög vid alla brännvidder, även vid full bländare. Ta till exempel 35 mm och bländare 4,5. Där är skärpan jämnt bra, men bländar man till f5,6 kan man se att skärpan förbättras även i hörnen. Det är mellan f5,6 och f11 som skärpan är som bäst och jämnast, och det upprepas vid 45 och 70 mm. Vid 70 mm finns dock en antydan till diffraktion över f16, men återigen tyder allt på ett ytterst välkorrigerat zoomobjektiv.

Vinjettering och kromatisk aberration

Det är måttlig distorsion på 35 mm, och synlig vinjettering vid f4,5, men knappast någon kromatisk aberration alls. På vissa brännvidder. Från 45 mm försvinner distorsionen och vinjettering är försumbar. Ströljus visade sig inte heller vara något problem, vilket sällan är fallet vid så måttlig vidvinkel.

Bokeh

Om man är ute efter smalast möjliga skärpedjup är detta inte ett idealiskt objektiv till en Fujifilm GFX-kamera. Ljusstyrkan är alldeles för måttlig för det, men trots detta är det fullt möjligt att få en fullt användbar bokeh-effekt. Bilderna ser helt utmärkta ut och om bakgrunden är tillräckligt långt bort kan man få fina porträtt vid 70 mm med mjuka, suddiga bakgrunder.

Slutsats

Dubbelt så dyra GF 32-64mm f4 täcker ungefär samma område och har bländarring, samma maximala bländare vid alla brännvidder samt en snabbare fokusmotor. Jämfört med GF 35-70mm finns det en del, men inte så mycket som man skulle kunna tro, att vinna på optiska prestanda. För många fotografer verkar därför GF 35-70mm som ett mycket bättre köp. Det är ett zoomobjektiv man kan använda till det mesta, från landskap till porträtt, och är så kompakt och lätt att det går utmärkt att ta med på resor. För fotografer som ändå ska köpa en GFX 50S II är det bara dumt att köpa kameran utan fina GF 35-70mm. Då kostar nämligen zoomen halva priset.