: Fujifilm FinePix X100S

Få kameror har genomgått lika många förbättringar som Fujifilms retrokamera. Med en design som påminner om 50-talets kameror, som Leica M3, tog FinePix X100 entusiastmarknaden med storm 2010. Bildkvaliteten och byggkvaliteten fick känslorna att svalla hos många fotografer, men trög autofokus och hopplös manuell fokus var frustrerande och fick många att ge upp och sälja sina ögonstenar. Kritiken tvingade Fujifilms ingenjörer att lyssna och tre år senare har de inte bara rättat till alla brister utan också förbättrat kameran på praktiskt taget alla områden. Vilket alla som fotograferat med föregångaren märker tämligen omgående så fort de plockar upp X100S.

Autofokusen är numera blixtsnabb. Fokusringen har fått kortare utväxling som gör manuell fokusering till en barnlek, bildsensorn är utbytt, bildhastigheten har ökat, äntligen går det att filma med full 1080p-HD-video och den praktiska hybridsökaren har numera dubbelt så hög upplösning.

Ändlösa förbättringar
Den klassiska skötseln med slutartidshjul och bländarring finns lyckligtvis kvar. Detsamma gäller det väldigt fina fastmonterade 23-millimetersobjektivet (som motsvarar 35 mm brännvidd) med ljusstyrka f2,0. Kameran har nämligen vare sig zoom eller utbytbar optik. Bildvinkeln 35 mm är däremot oerhört praktisk som allroundobjektiv. Och passar till i stort sett allt. Porträtt i axelhöjd eller miljöbilder, landskap, reportage, resor, you name it. Med en vidvinkeladapter (WCL-X100) går det att få 28 mm brännvidd, vilket är samma som Nikon Coolpix A har.

Bakom det enastående Fujinon-objektivet sitter en ny 16,3-megapixlars X-Trans II-sensor. Som i likhet med motsvarande sensor i Fujifilm X-E1 och X-Pro1 varken har RGB-sensorerna arrangerade i det klassiska Bayer-mönstret eller har något lågpassfilter framför. I praktiken har detta visat sig ge en fantastisk detaljskärpa, utan risk för moarémönster i bilderna. EXR II-processorn är också ny, detsamma gäller möjligheten att filma i 1080-upplösning med uppemot 60 bildramar i sekunden samt att ta bildserier med 6 bilder i sekunden.

Den prydliga optiska hybridsökaren med ungefär 85 procents täckning finns kvar men LCD-sökaren med 100 procents täckning, som är integrerad och aktiveras med en omgjord spak på framsidan av kameran, är utbytt mot en mer ljusstark variant som har en fördubblad upplösning på 2,35 Mp. Det märks tydligt, och dessutom har sökaren numera en digitalt delad bild som gör det mycket enklare att ställa in riktigt skarpt fokus manuellt. Hybrid-autofokusen använder både fas- och kontrastbaserad fokusering och är en enorm förbättring mot föregångaren. Fujifilm hävdar att fördröjningen är sänkt från 0,22 till 0,08 sekunder, vilket känns väldigt trovärdigt efter att ha testat kameran. X100S låser fokus blixtsnabbt fast kan famla lite i dåligt ljus om det dessutom är ont om kontrast i motivet.

En viktig detalj i den långa listan över små och stora förbättringar är Q-knappen på baksidan. Den har lånats från X-E1 och ger direkt tillgång till de 16 viktigaste inställningarna, till exempel dynamiskt omfång, skärpa, färgmättnad, filmsimulering, bildkvalitet och så vidare. Funktionsknappen på toppen kan dessutom programmeras, till exempel för att ställa in ISO, och sist men inte minst har slutartidsratten, ev-hjulet och bländarringen fått fastare klickstopp och rör sig inte lika lätt av misstag.

Praktfulla färger
Kameran saknar inte alls konkurrenter i segmentet med entusiastkameror som har fast optik. Leica X2 och Sony RX1 kostar mer, medan Nikon Coolpix A kostar mindre och är både nättare och lättare. Men ingen av dem har hybridsökare – både optisk schaktsökare och LCD-sökare – och ingen av dem känns lika snabb och intuitiv att plåta med som X100S.

Fujinon-objektivet är detsamma som förut, men en så kallad Lens Modulation Optimizer ska kompensera bättre för optiska fel som diffraktion vid små bländare, färgbrytning och linjeförvrängning. Objektivets kvaliteter går inte att klaga på. Skärpan är strålande vid nästan alla bländare. Hörnskärpan är bättre vid f2 och f2,8 än med X100, och väldigt bra från f2,8 till f16. Skärpan är ändå allra bäst från f2,8 – och från f4,0 är den knivskarp. Och har marginell förvrängning och relativt beskedlig vinjettering vid största bländare. Objektivet är känsligt för ströljus när ljuskällan kommer rakt framifrån, så jag rekommenderar starkt att man använder solskydd när man kan.

Fujifilms X-Trans-bildsensor har varit en hård nöt att knäcka för utvecklare av råfilsomvandlare. De första bildfilerna importerades därför till Capture One Pro 7, som har utmärkt stöd för X-Trans-CMOS-sensorn, och än så länge är att föredra som bildverktyg i stället för SilkyPix som ingår när man köper kameran. I efterhand granskades bilderna även i Adobe Lightroom 4.4 med X-Trans-stöd, och vilket verktyg man än använder är bildkvaliteten exemplarisk. Detaljskärpan är bättre än i någon annan APS-C-kamera med 16 megapixlar, och kamerans JPEG-konvertering är den bästa jag har sett.

Vilket motiv man än förevigar är färgåtergivningen makalös, ingen färg sticker ut. Jag har bara sett lika bra kontrast och bilddynamik från fullformatkameror som Nikon D800, Sony RX1 och A99. Hudtoner är vackra och ser mer realistiska ut än från Olympus OM-D, som länge haft klassens bästa JPEG-konvertering. Brus är bara att glömma upp till ISO 6400, och där är den fortfarande så finkornig att den är marginell och försumbar. Vid ännu högre ljuskänslighet framträder dock kornbrus och vid ISO 12800 och ännu högre dyker även färgbrus och mindre avvikelser upp i färgbalansen.

Snudd på perfekt 
Fujifilm har visat sig vara lyhörda. De har förvandlat X100S till en snudd på perfekt kamera. Tre år efter X100 har de gjort sin bästa kamera i serien. Och samtidigt skapat en av de allra bästa på dagens marknad. X100S är oerhört användbar och har en nästan fulländad bildkvalitet, en fantastiskt praktisk hybridsökare, blixtsnabb respons och välgjord ergonomi. X100S passar ändå inte alla, utan mest fotografer som inte alltid – eller inte alls – behöver utbytbar optik. Som hellre är intresserade av att komma närmare inpå motivet och låta kreativiteten flöda fritt.