: DxO One

Tanken är lika elegant som den är smart. Du slipper släpa på en extra kamera men får garanterat bättre bilder än med mobilen. Plugga bara in den lilla DxO-kameran till din iPhone och ta så mycket bilder du bara orkar genom att styra den från mobilskärmen.

Låter det som något du har sett förut? Sony och Olympus har försökt sig på samma sak, fast de överför bilderna trådlöst till mobilen – och fungerar med alla mobiltelefoner.

Det gör inte DxO One, för eftersom den har en Lightning-kontakt passar den uteslutande till nyare iPhone- och iPad-modeller. I dagsläget finns det ingen version med mikroUSB som passar mobiler från andra märken.

Fast med tanke på iPhones stora marknadsandel så bör DxO:s lilla fickkamera ha ett tillräckligt stort kundunderlag.

DxO har satsat på en 1-tums, 20-megapixlars bildsensor av samma typ som vi sett i Canon PowerShot G7 X och Sony RX100 III. Det betyder att bildkvaliteten bör vara överlägsen en mobiltelefon och på samma nivå som dessa två, samt Panasonic Lumix CM1. Som är en mobiltelefon med samma sorts 1-tums bildsensor.

I likhet med Lumix CM1 har kameran ingen zoom utan är en ljusstark 32 mm vidvinkel med ljusstyrka f1,8. Som jämförelse har en iPhone 6-kamera 28 mm vidvinkel, vilket är lite bredare.

Den lilla DxO-kameran fungerar fint på egen hand, eftersom den har en utlösarknapp på toppen, men den bör vara inkopplad till iPhone-kontakten för att man ska se vad man fotograferar. Den är alltså inte trådlös som Sonys QX-kameror eller Olympus Air.

Inte lika klumpig heller – eller lika trög som Sonys QX10 – och får enkelt plats i byxfickan. Men ett par utmaningar medför den också.

Tvåhandsgrepp

Även med sansade ögon måste jag erkänna att det är bra gjort av en programvarutillverkare att lyckas med en riktig kamera på första försöket. Även om kameran inte gör någon egentlig nytta förrän den är ansluten till en iPhone. Här kommer för övrigt den första utmaningen.

Du kan själv välja om du vill lagra bilderna parallellt på ett mikroSD-kort i kameran när du plåtar med DxO One och lagrar bilderna på mobilen. Då tar det lite tid att vänja sig vid tvåhandsgreppet, för du kan inte släppa taget om mobilen. Eller kameran. Även om du tycker att det verkar som om Lightning-kontakten sitter stadigt. Ser du inte upp så kommer de att dela på sig, med en potentiell katastrof, krossad skärm och förlorad stolthet som resultat.

Kameran är däremot byggd för att tåla fall från ganska så höga höjder, men det är ju ingenting man ska ägna sig åt.

Så är den att använda

Det finns inget sätt att sätta fast kameran på mobilen. Trots en låg vikt på lite drygt 100 gram är kameran gott och väl så tung att risken för ofrivillig separation finns. Använder man skal på mobilen kan det vara trassligt, för att inte säga omöjligt, att få kameran att sitta ordentligt i Lightning-kontakten.

Kameran sätts på genom att man drar ner linsskyddet på framsidan, så sprätter Lightning-pluggen ut. Den kan fällas in samtidigt som man trycker tillbaka linsskyddet, och går att vridas 60 grader uppåt och nedåt. Ska man ta en selfie så snurrar man bara kameran och pluggar in den igen, så används skärmen praktiskt nog som lampa när bilden tas.

Det är mobilskärmen som har alla inställningar för DxO-kameran. Efter man har laddat ner DxO One-appen till mobilen så startar den automatiskt så fort man kopplar fast kameran och sätter på strömmen med linsskyddet.

Då får man tillgång till exponeringsprogram, fyra motivprogram, exponeringskompensation och fokuspunkt. Men även ISO-känslighet, bländare och slutartid – och sist med inte minst: val av filformat mellan JPEG, RAW och Super-RAW.

Bildkvalitet

Det är här DxO One skiljer sig från de flesta andra mobilkameror, och för all del även de kompaktkameror som det är naturligt att jämföra den med.

Råfiler använder man när man vill ha bildfiler som man kan redigera enklare, de kan nästan betraktas som oframkallade bilder. JPEG-bilder processas däremot i kameran till färdiga – framkallade – bilder.

DxO har alldeles utmärkt programvara till kameran som ingår i priset. Nämligen deras egna redigeringsprogram DxO Optics Pro, DxO Connect och DxO FilmPack, som om du köper dem separat utan kamera kostar nästan en tredjedel av vad kameran och programmen kostar.

Råfilerna stöds naturligtvis av Adobe Lightroom och Apple Photos, men DxO:s programvara är faktiskt så bra att det är ett stort plus att den ingår när man köper kameran.

Som förväntat är bildkvaliteten på nivå med RX100 III och G7 X när man tittar på rå- och JPEG-filerna. Då är upplösningen och skärpan nästan samma som med de två kompaktkamerorna, med en liten fördel för DxO Ones kantskärpa. Även med full bländaröppning.

Färgerna skiljer sig inte heller från vare sig Canon- eller Sony-kameran och har ett nästan identiskt dynamikomfång på nära 13 steg och färgmättnad nära 23 dB. Med andra ord: helt i toppklassen för små kompaktkameror. Jämfört med kameror som har större APS-sensorer klarar sig DxO One också mycket bra, för här kommer Super-RAW in i bilden.

De små kamerorna med 1-tums bildsensorer ger synligt brus redan från ISO 1600, men brusmängden i en kamera med APS-sensor är på samma nivå först vid ISO 6400 eller 12800. Så är det här också, när man lagrar bilderna i super-råformat. Då lagras nämligen fyra blixtsnabba exponeringar som kameran sammanfogar för att dämpa färg- och kornbrus. Med resultatet att DxO-kameran är den allra bästa fickkameran vi har testat med hög ISO och 1-tums bildsensor.

För med ISO-prestanda på spegelreflexnivå ligger DxO One skyhögt över iPhone 6-bildkvaliteten i dåligt ljus.

Alla kommer nog inte att känna sig bekväma med användarvänligheten, avsaknaden av optisk zoom får förmodligen många att rynka på näsan, och autofokusen är inte riktigt på samma nivå som de snabbaste vi har testat. Men som mobilkamera betraktad är DxO One genialt bra.

Framför allt kul

DxO One är väldigt rolig att använda, när man väl har fått koll på hur man sköter den. Den går faktiskt att använda utan mobilen också, som en GoPro-kamera, men behöver en iPhone eller dator för att föra över bilderna, göra inställningar och framför allt ställa in skärpan optimalt. Batteritiden är inget att skryta över, knappa 200 bilder per laddning, och priset är högt. I synnerhet om man inte tänker på att det ingår programvara för ett par tusenlappar. Men det förhindrar inte att vi utan att rodna utser DxO One till både den roligaste och bästa mobilkameran hittills.