TEST: DJI Neo

Den lilla DJI-drönaren är på gränsen till att vara en leksak, men som alltid när det gäller DJI är den lekande lätt att flyga med– och bildkvaliteten är godkänd.

Men det är inte den här du väljer om du lever av att sälja drönarfoton och -filmer.

Jämfört med de större Mavic-modellerna, som passar bättre för fotografer, kostar DJI:s minsta drönare kostar nästan ingenting. Neo, som den heter, är mer gjord för lek och skoj och är en lysande selfie-drönare som vem som helst kan flyga och ta fina bilder med.

Neo finns i olika paket. Man kan köpa bara drönaren och ett batteri, och styra allt med mobiltelefonen upp till 50 meter bort, eller så kan man köpa Fly More Combo. Som vi testade. Då får man DJI:s RC-N3-fjärrkontroll som använder mobiltelefonen som skärm, tre batterier, en laddkabel och en extra propeller. Vilket det inte är säkert att man behöver i första taget.

Drönaren har nämligen 360 graders skydd, och ett säkerhetsgaller som kan stängas för att skydda propellrarna.

Fly More Combo är paketet vi rekommenderar. De två extra batterierna förlänger den korta batteritiden på 17–18 minuter, och man kan ladda ett batteri medan man flyger och filmar med ett annat. Det finns också ett paket som innehåller goggles (glasögon), om man vill flyga med förstapersonsvy. Drönaren kan också styras med en DJI Motion Controller, som helt enkelt är en joystick med styrknappar.

Det finns bara en kamera på Neo, en 14 mm vidvinkel med en 1/2-tums bildsensor och 12 megapixlars upplösning. Redan här inser man att Neo har sina begränsningar – men som vi upptäckte när vi testade är det inte säkert att målgruppen är så intresserad av megapixlar.

QuickShots

Då är det desto viktigare att man faktiskt får de inspelningar man vill ha, och med en knapptryckning på drönarens ovansida kan man växla mellan olika automatiserade inspelningslägen. Neo har DJI:s QuickShots, som Dronie, Helix, Boomerang, Circle, Rocket och Spotlight. Som gör inspelningar under tiden som drönaren flyger i olika flygmönster. Det fungerar faktiskt och man kan också välja en fokuspunkt på skärmen, så följer drönaren den medan man filmar.

Min personliga favorit är Dronie. Då flyger drönaren bort från användaren och motivet under tiden som den stiger uppåt. Perfekt för landskapsbilder.

Det behövs ingen fjärrkontroll för att starta en QuickShot-inspelning. Man trycker bara på knappen på ovansidan och väljer en QuickShot-funktion, så lyfter drönaren och flyger i det valda läget. Det går också att använda röststyrning – på engelska förstås –, då säger man bara vilken funktion man vill starta, så lyder drönaren.

Eftersom den är så liten och lätt kan den flyga inomhus också, och handflatan kan användas som start- och landningsplats. Utomhus tål Neo upp till 8 m/s vind och kan flyga upp till 10 km bort från användaren. Den passar inte så bra i hård vind, då har stabiliseringen svårt att hålla drönaren stadig och det tar längre tid att flyga hem den.

Precis som andra DJI-drönare har Neo Auto Takeoff och Return to Home. Tryck på knappen så flyger den tillbaka till där den lyfte. Om batteriet börjar ta slut, eller signalen avbryts, flyger drönaren tillbaka automatiskt.

Själva flygningen kunde inte vara enklare. Men observera att Neo inte har krocksensorer längst fram som skyddar den mot att dundra in i en vägg eller ett träd.

Godkänd videokvalitet

Man har inte så stora många möjligheter att påverka bild- eller videokvaliteten. RAW-filer kan inte lagras och Neo stöder varken HDR eller ProRes RAW-video. Men man får fina bilder i 4K/30fps och kan lagra upp till 40 minuters 4K-film på drönarens 22 GB internminne. Det går inte att lagra på ett microSD-kort, men inspelningarna kan laddas upp på användarens SkyPixel-konto och överföras till mobilen.

 

Kameran är inte lika ljusstark som på DJI Mini Pro, men har stabilisering och kan tiltas 90 grader. Bra för den som vill kolla taket eller ta en översiktsbild av huset. Bildkvaliteten är felfri i bra ljus, men detta är inte drönaren jag hade filmat med i svagt ljus. Den lilla bildsensorn fångar helt enkelt inte upp tillräckligt med ljus för att bilderna ska bli brusfria och klara.

Kvaliteten påminner en del om vad man får med en mobiltelefon: knivskarp i bra ljus, grumlig i svagt ljus. I appen kan man leka med smickrande glamoureffekter, som slätar ut selfie-porträtten, och det finns mallar och ljudeffekter som kan läggas när man redigerar filmerna. Det går även att filma i 9:16-höjdformat, vilket är perfekt för sociala medier.

Drönaren väsnas mycket, som en arg geting, men ljudet från propellrarna kan elimineras i appen om man vill spela in ljud. Neo kan nämligen spela in ljud med en DJI Mic 2, som enkelt kopplas in via Bluetooth.

Glöm inte

Eftersom Neo är så liten och lätt är den C0-märkt, vilket innebär att man inte behöver gå en A1/A3-kurs för att få lov att flyga drönaren lagligt. Det rekommenderas dock att man går kursen, det görs enkelt online. Kom också ihåg att drönaren måste registreras med märke, modell och pilotens operatörsnummer. Och som alltid måste man ha en giltig ansvarsförsäkring.

Slutsats

DJI:s minsta drönare är den enklaste att flyga med, och det är lätt att ta fantastiska bilder med den. Automatiserade funktioner gör det enkelt att komma igång och så länge man inte flyger i stark vind, eller i mörker, går det inte att klaga på Neo-drönarens prestanda. I bra ljus får man fina inspelningar och med Fly More Combo får man längre flygtid. Flygtiden med ett enda batteri är inte så mycket att skryta med, så Fly More Combo med flera batterier rekommenderas definitivt. Det finns också en Motion Fly More Combo för den som vill ha goggles med förstapersonsvy (FPV), då kan man styra Neo med Motion Controller i handen. Närmare att sitta inuti drönaren kan man inte komma.