Lumix GF2 är den minsta systemkameran hittills med optiken påmonterad. Då menas visserligen det fasta Lumix G-ojektivet som ingår (14 mm), och inte 14–42 mm-zoomen som också finns till GF2. Väljer man zoomobjektivet kommer man undan en femhundring billigare, men tappar i ljusstyrka på vidvinkel – f3,5 mot det kompakta 14 mm-objektivets f2,5.

Panasonic-kameran är allra högsta grad bärbar med det lilla 14 mm-objektivet, och den slinker enkelt ned i en rymlig ficka. Kameran är till förväxling lik föregångaren GF1, fast förbättrad på en rad punkter. Bildsensorn rymmer fortfarande 12,1 megapixlar men videoformatet är 1080-HD och i AVCHD-format med stereoljud. Den nya pekskärmen har fått en förbättrad antireflexbeläggning och är mycket bättre att titta på i solljus, och kameran stöder Panasonics 3D-objektiv (12,5 mm f/12) som kostar ungefär 2 500 kronor.
Skötsel och funktioner
När GF2 krymptes i förhållande till sin föregångare försvann flera av knapparna på baksidan. Funktionsratten på toppen har ersatts av menyer. Bland funktionerna som försvann är exponerings- och fokuslåset (AE/AF), avbländning av objektivet samt knappen som växlar mellan autofokus och manuell fokus. Inget större problem för de flesta fotografer, men att flytta alla inställningar från ratten till menysystemet har sina sidor. Det går inte lika fort att ändra inställningar, även om Panasonic har lyckats bättre än befarat. Och har gjort en pekskärm som är mycket bättre än vad vi sett hittills i någon kamera.

Huvudfunktionerna visas i en ikon längst upp till vänster på skärmen. En tryckning på ikonen hämtar fram alla funktioner som brukar finnas på en funktionsratt, till exempel slutar- och bländar­automatik, motivprogram och så vidare. Panasonic har valt att behålla inställningsratten, som sitter mer praktiskt placerad än på Olympus E-PL2, längst upp till höger på baksidan. Ratten styr exponeringskompensation och med ett tryck på ratten ändras den till förskjutning av förhållandet mellan bländare/slutare, samt växlar mellan inställning av bländare och slutare. Trots att GF2 har krympt är den bekväm att hålla i. Kvalitetskänslan är bättre än med E-PL2. Greppet är i minsta laget men man får ändå ett säkert tag om kameran.

Bildkvalitet
Precis som Olympus visar Panasonic att de kan optik. De små mFT-objektiven är skarpa, har ofta relativt lite förvrängning och ljusförluster, och behåller skärpan bra även ut mot hörnen. Nya 14 mm-objektivet är inget undantag. Som reseobjektiv är det praktiskt att ha sittande på GF2, som blir ett fickvänligt kamerapaket med hög bildkvalitet för de flesta situationer. De korrigerade JPEG-filerna är mycket skarpa från kant till kant redan med bländare f3,5, och från f5,6 till f16 är skärpan oerhört jämn över hela bildytan, fast den avtar gradvis över hela ytan från f8,0.

Färgåtergivningen tycks vara fullt i klass med föregångaren GF1. Vilket betyder överlag bra, fast jämfört med Olympus E-PL2 syns en tendens till färgförskjutning i rött och gult. Och det finns ingen möjlighet att kompensera för detta inuti kameran. Färgbalansen är också relativt övermättad, mest i rött, grönt och gult, om man jämför med E-PL2. I praktiken utgör detta dock inte något problem för de allra flesta av oss. Och de som vill kan kompensera för det under efterbehandlingen, även om jag betvivlar att GF2:s målgrupp kommer att ägna sig åt efterbehandling i någon större utsträckning. I synnerhet inte av råfilerna, som verkligen behöver det.
Jämfört med E-PL2 uppvisade GF2 en tendens till att underexponera kontrastrika motiv med ungefär ett halvt exponeringssteg. Fast det är enkelt att kompensera för i programvaran efteråt.

Kameran har god kontroll över brus och det är inte mycket som skiljer GF2 från E-PL2 på detta område. Bruset är lite mer finkornigt i filerna från E-PL2, men båda kamerorna har samma markanta störningar vid ISO 3200 och framför allt 6400. GF2 har dock en mer aggressiv brusreducering, redan vid ISO 1600 kan man se att detaljer försvinner gradvis och blir mattare, medan E-PL2 behåller detaljskärpan.

Man kan filma video i full-HD, med 1080i-upplösning, i antingen AVCHD eller M-JPEG. Skärpan och upplösningen är lite bättre med AVCHD men programvaran som stöder sådana filer är riktigt otillräcklig och klarar bara begränsad redigering. Det betyder att de flesta sitter med M-JPEG-filer när de ska redigera video. Under alla omständigheter är videokvaliteten mycket hög, och precis som E-PL fokuserar GF2 ljudlöst när den filmar. Plus i kanten för den inbyggda stereomikrofonen som plockar upp ett bra ljud med få störningar.

Också i detta test: