test: Canon RF 50mm f1.2L USM

Det är jättestort, svindyrt, blytungt och fantastiskt. Canons första riktigt ljusstarka objektiv till nya EOS R-systemet bådar gott för framtida optik till den nya generationen spegellösa Canon-kameror.

Det är nämligen helt naturligt att Canon lanserar en 24, 35, 85 och kanske annan optik med liknande ljusstyrka. De har redan täckt dessa brännvidder med objektiv som har ljusstyrka f1,4 eller f1,2.

Det finns i alla fall inget som hindrar dem från att göra det. Canon EOS R har redan en så bred objektivfattning att det är fullt möjligt att göra skarpa objektiv med ännu bättre ljusstyrka än det vi testar här.

Canon RF 50 mm med bländare 1,2 är skräddarsytt för R-systemet och ett normalobjektiv som passar fint till porträtt, allmän fotografering i dåligt ljus – och naturligtvis när man vill ha så smalt skärpedjup som möjligt.

Det är nämligen större skillnad på f2 och f1,2 vid 50 mm brännvidd än man skulle kunna tro.

40 cm närgräns

Konstruktionen är komplex för 50 mm-optik. Det finns sammanlagt 15 linselement, fördelade på 9 grupper. De flesta 50 mm-objektiv får klara sig med hälften.

Canon använder sig inte bara av UD-linselement (Ultra Definition) utan också av flera asfäriska, samt fluorid- och Air Sphere-beläggning för att få bättre kontroll av ströljus och ghosting, samt hela 10 bländarlameller för att teckna oskarpa områden finare.

Närgränsen är 40 cm, så här får man fina kreativa möjligheter med närbilder och smalt skärpedjup.

Objektivet har också en extra ring som kan användas för bländare eller för inställningar av någon annan funktion, till exempel ISO.

Autofokus

Objektivet har Canons nya Nano USM-fokusmotor. Som är snabb och tyst, och manuell fokus är en barnlek tack vare den stora fokusringen. Det är väderskyddat men saknar bildstabilisator. Det är inte kritiskt för 50 mm-optik men eftersom EOS R inte har intern bildstabilisator hade det varit en fördel i det ljusstarka objektivet. Det kan trots allt användas i väldigt lite ljus. Med f1,2 och något längre slutartider vid låga ISO skulle en stabilisator göra nytta.

Prestanda

Men den optiska kvaliteten kan man inte säga något om. Skärpa, kontrast och upplösning är i klass med det bästa vi har sett från något objektiv. Objektivet tecknar konturer helt perfekt, hudtonerna ser vackra ut och det är galet skarpt även vid f1,2. Bokeh-effekten – det oskarpa området – är mjuk som honung och det syns ingen kromatisk felbrytning.

Här finns inte heller någon förvrängning, och bara lite vinjettering längst ut i hörnen med största bländare. Skärpan är extrem ut mot hörnen, i praktiken från bländare 2,8 till 11 med bara marginella förluster i hörnen med största och minsta bländare.

Slutsats

Det är fullt möjligt att detta är Canons bästa objektiv. Det går åtminstone inte att klaga på optiska prestanda, som är extremt höga. Men det här får du knivskarpa bilder, vackert mjuk teckning utanför fokus och ett välkonstruerat arbetsredskap med många användningsområden. Det är stort och tungt, och framför allt dyrt och saknar bildstabilisator. Resten är ren perfektion.