TEST: Canon EOS R8

Canons nya budgetmodell visar att man inte behöver sälja en njure för att ha råd med en bra kamera. Kompakta och behändiga EOS R8 är ett bra köp för många, men inte alla. Den är framför allt en ypperlig kamera för den som inte fotograferar sport eller behöver videokapacitet på professionell nivå.

Men EOS R8 är ändå en ganska potent kamera i sin klass. 10-bitars C-Log3-video med HDR PQ i 4K med 340 Mbit/s är mycket respektabelt, och 30 RAW-bilder per sekund är inget annat än imponerande. 10-bitars HEIF-stillbilder är underskattade men en klar fördel. Detsamma är möjligheten att kunna välja fokusläge baserat på motivet.

Men den saknar en inbyggd bildstabilisator, vilket gör att du är beroende av att objektivet har stabilisering. Bildstabilisator är till stor hjälp, inte bara för stillbilder i svagt ljus utan även när man filmar.

Kameran är baserad på Canons minsta och billigaste fullformatkamera i EOS R-serien, EOS RP, men har samma 24 Mp bildchip som EOS R6 Mark II. Därför är många av de tekniska egenskaperna nästan identiska med EOS R6 II.

Men inte alla.

Sökaren är lite mindre och har lägre upplösning. Den inbyggda bildstabilisatorn har tagits bort i EOS R8 och bildhastigheten har halverats med en mekanisk slutare. Kameran har bara en enda kortplats och kan inte spela in video i RAW. Den stöder inte heller ProRes RAW-video till en extern inspelare.

Batteritiden är kortare och det går inte att använda Canons BG-R10-batterigrepp – men däremot XLR-adaptern som ger en möjlighet att använda fyra mikrofoner.

30 fps RAW

Man kan öka bildhastigheten till 30 bps RAW-filer med elektronisk slutare eller upp till 40 bps med JPEG. Råfilerna lagras i Canons eget CR3-råformat, och man kan välja pre-shoot som lagrar bilder i minnet när man trycker ned utlösaren halvvägs. Trycker man hela vägen så skickas 15 bilder direkt till minneskortet.

På så sätt kan man faktiskt få skarpa bilder av motivet i precis rätt ögonblick.

R8 är inte världens snabbaste kamera med mekanisk slutare och jag upptäckte att autofokusen, som är blixtsnabb och väldigt exakt, inte hade samma spårningsegenskaper som EOS R6 II med rörliga motiv och 40 bps.

Även om man kan välja mellan människor och ögon- eller ansiktsbaserad autofokus, spårning av djur och fordon.

Kompakt kamerahus

Kameran ser precis ut som EOS RP. En omkopplare för stillbilder och video har ersatt strömbrytaren, som har flyttats till låsknappen ovanför inställningshjulet till höger. Programhjulet har tappat den ena av tre minnesbanker, men fått en meny för kreativa filter.

Handtaget är litet, men fungerar, och två inställningshjul i kombination med M-Fn-funktionsknappen ger snabb tillgång till omedelbara inställningar och sekundära funktioner. Den ena SDXC-kortplatsen stöder UHS-II-minneskort. På den vänstra sidan finns kontakter för mikrofon, hörlurar, fjärrkontroll, USB-laddning – och HDMI.

Kameran saknar styrpinne på baksidan, så man får flytta fokuspunkter med fingret och den vridbara skärmen i stället. Sökaren är stor, men inte särskilt skarp jämfört med den på EOS R6 II.

Bildkvalitet

Bildsensorn känner vi igen från EOS R6 II – eller för att uttrycka det på ett annat sätt: bildkvaliteten är så snarlik den vi såg när vi testade R6 II att det måste vara samma 24 Mp CMOS-sensor.

Kameran lagrar JPEG, 14-bitars råfiler och naturligtvis 10-bitars HEIF, samt Canons komprimerade CRAW-råfilformat. Videoinspelning i 4K60/50p är begränsat till 30 minuter, men hela 120 minuter i 4K/30/25/24p.

Videofilmer är felfria på vår 75-tums Sony 8K TV. Det finns knappt någon synlig rolling shutter-effekt och den enda artefakten är att 15–30 mm-zoomens autofokus inte alltid hänger med i svängarna. Men om man är stadig på handen kan man enkelt flytta fokuspunkten på pekskärmen.

Canon har byggt in ett slags kompensation för fokusandning, som fungerar med vissa av Canons RF-objektiv. RF 15-30mm F4.5-5.6 IS STM, som följde med vårt testexemplar, är ett av dem, och det fungerade fint ihop med R8 när vi gjorde videoinspelningar.

Det går inte att se skillnad på bilderna från EOS R8 och R6 II och det betyder bilddynamiken är i topp. Det finns synliga detaljer i skuggorna och det ska mycket till för att högdagrarna ska bränna ut. Upplösningen är inte på samma nivå som Sony a7 IV, eller EOS R3 för den delen, men bildkvaliteten är oklanderlig. Hudtoner i JPEG-filer är välmättade, med lite extra glöd, men råfilerna är inte lika platta som från Sony-kameran. Det finns mycket att gå på under efterbehandlingen och man behöver inte oroa sig för mycket för brus där heller. Det är inte speciellt påtagligt förrän man kommer upp till 12800 ISO.

Slutsats

Canons lilla EOS R8 har mycket hög bildkvalitet, och inte minst videokvalitet. Autofokusen är blixtsnabb, men inte lika exakt vid seriefoto som EOS R6 Mark II. Kameran saknar R6 II:s bildstabilisator, men är i övrigt ett riktigt bra val för den som vill ta steget till en ny fullformatkamera. Canon EOS R8 är mycket kamera för pengarna, den är lätt att ta superfina bilder med och passar utmärkt för nybörjare som vill lära sig mer.