TEST: Canon EOS R3

Det har visserligen tagit sin lilla tid, men med EOS R3 har även Canon en professionell kamera för de mest krävande fotograferna. De som är mer intresserade av skarpa bilder i alla lägen än hur många pixlar som finns inuti kameran

Grovt förenklat förstås, eftersom vi vet att sådana fotografer har andra krav, till exempel bildhastighet, vädertätning, snabb överföring av bilder och inte minst ett stort urval av objektiv som passar till racerbanan, fotbollsplanen eller i naturen bland vilda djur.

Kort sagt är hastighet och tillförlitlighet några av de viktigaste nyckelorden. Det har Canon en lång erfarenhet av i F- och EOS 1-serierna sedan flera årtionden, och nu har de äntligen en proffskamera som är mitt i prick för de som är i målgruppen för de två viktigaste nyckelorden.

Man kan lätta betrakta EOS R3 som den spegellösa versionen av EOS 1Dx Mark III. Det är den inte. Den kameran finns inte ännu – och kommer förmodligen att heta EOS R1 om och när den kommer ut på marknaden.

Men alltså EOS R3. Kameran som nästan är en EOS R1 och som är specificerad som om den vore det. Med allt som Canon kan få fram i form av teknik från översta hyllan, kanske bortsett från två saker: extrem upplösning och 8K-video. EOS R3 har inget av detta, och det är förmodligen där som en kommande EOS R1 skiljer sig mest från R3. Och R3 har minsann inga dåliga specifikationer:

Canons EOS R3

• Ögonstyrd autofokus
• Staplad 24 Mp CMOS-fullformatsensor med Dual Pixel AF
• Bildserier upp till 30 bilder/s i 14-bitars RAW
• 10-bitars HEIF, HDR-inspelning
• 6K/60p RAW
• 4K/120p DCI/UHD-video
• 10-bitars H.265 C-Log3-inspelning, HDR PQ 10-bitars 4: 2: 2
• Förbättrad fokusspårning med djupinlärning
• Två kortplatser CFexpress B/XQD
• 5,76 Mp/120fps OLED-sökare utan blackout
• Vridbar pekskärm
• Inbyggd bildstabilisering
• Omfattande vädertätning

 

Va? Ögonstyrd autofokus?

Som man ser i specifikationslistan har kameran inte 45,7 megapixlar eller 8K-video, som man hittar i Nikon Z9, men den har en intressant Canon-teknik som du inte hittar någon annanstans.

Ögonstyrd autofokus.

Jag kan tänka mig en del av de äldre läsarna minns Canon EOS 3 från 1998 med ögonstyrd autofokus. Det var en bra idé som inte fungerade särskilt bra i praktiken. Kanske övergav Canon ögonstyrd autofokus för att tekniken inte var mogen. Men med modernare teknik har Canon faktiskt fått den att fungera i EOS R3.

Men det betyder inte att man kan använda den till allt hela tiden. Efter att ha kalibrerat sensorerna som registrerar vart pupillen pekar är det förbluffande effektivt att flytta fokus dit man vill bara genom att titta på objektet i motivet.

Två orange ringar visar var i sökaren man har blicken, och även om kameran är inställd på att fokusera med bara en eller flera fokuspunkter så följer systemet fotografens blick. Fiffigt. Men i vissa situationer är det mest praktiskt att stänga av funktionen, som man lätt kan tilldela en knapp på kameran så att den sätts på och stängs av.

Poängen är att ögonstyrningen faktiskt fungerar och är användbar för många fotografer.

Vilket påminner mig om att jag måste berätta att Canon-kamerans Dual Pixel-autofokus är riktigt snabb, och framför allt väldigt exakt. Det finns flera inställningsmöjligheter för olika motiv (djur, människor, bilar, cyklar), fokushastighet, grad av fokusspårning och så vidare i kamerans omfattande menyer och fotografen kan i hög grad anpassa sin föredragna fokusalgoritm efter behov.

Med en bildhastighet på upp till 30 bilder/s – och då pratar vi RAW-format – och elektronisk slutare faller allt platt om inte autofokusen hänger med. Men det gör den definitivt här, och med kontinuerlig fokusspårning lyckas den nya 24 Mp CMOS-bildsensorn skicka skarpa bilder till ett CFexpress B- eller SDXC-minneskort utan att tveka.

Canons mest användarvänliga kamera

Den stora OLED-sökaren blinkar inte ens när man tar seriebilder. Blixtsnabba serier tas med dämpad akustik från kameran med en hastighet av 12 bilder/s. Byter man till en elektronisk slutare höjs tempot till max 30 bps och ljudet försvinner.

Men innan man kommer så långt måste man gå igenom en omfattande meny för att lära sig alla funktioner. Det är sällan jag behöver sällan läsa bruksanvisningar, men vissa av inställningarna kräver mer insikt än vad man får från enbart kamerans menyer.

 

Genom en kombination av kamerans pekskärm, Canons karaktäristiska skrollhjul och styrpinnen på baksidan lär man sig så småningom att navigera snabbt i menyerna. De flesta av de viktigaste funktionerna kan man ändå lägga på en programmerbar knapp. Snabba inställningar görs med Q-menyns egna knapp, då ser man ändringarna på skärmen eller på den lilla OLED-skärmen på ovansidan.

Två knappar på framsidan kan också programmeras, och AF-ON-knappen har en pytteliten styrplatta som kan programmeras för att flytta fokuspunkterna. Det finns inga bakgrundsbelysta knappar, som man hittar på Nikon Z9, men man kan välja vilka knappar som ska låsas på kameran när strömbrytaren är inställd på Lock.

Det vädertätade kamerahuset smälter nästan fast i handen och sitter som en skräddarsydd handske. Canon-fotografer med erfarenhet från 1D-serien kommer att känna igen sig – men samtidigt inte. En del saker har ändrats, fast inte så mycket att det kan kännas konstigt att växla mellan en R3 och en 1Dx MKIII när man är på uppdrag.

Fotografer som behöver ljud när de filmar video får både hörlursuttag, mikrofoningång, anslutning för trådbunden fjärrkontroll samt Ethernet och Wi-Fi för överföring till en FTP-server. Wi-Fi och Bluetooth kan också användas för att ansluta kameran trådlöst till en mobil, bärbar dator eller iPad.

USB-C-kontakten kan även användas för laddning och kamerans batteritid varierar från ca 760 till 860 bilder, men som alltid när man inte chimpar hela tiden var det inga problem att få dubbelt så många exponeringar med en laddning.

Kameran har två kortplatser. Den ena är för CFexpress Typ B, den andra för SD/SDXC-kort med UHS-II-stöd. Här finns med andra ord allt på plats, även om Canon har inte har fått plats med HDMI-utgång av full storlek. Bara mikro-HDMI.

Video

Som nämnts har EOS R3 4K-video upp till 100 fps (120 fps NTSC) och använder hela bildytan på 4K upp till 50p (60 fps NTSC), översamplad från 6K. Man kan också lagra inspelningar i 6K RAW-format om man har plats på minneskortet. Det ger fullständigt felfria inspelningar med noll ”moskito-brus” och ytterst hög skärpa och upplösning.

Video lagras i MP4 eller H. 264, i 10-bitars 4:2:2 med Canon Log 3-gammaprofil och i HDR med PQ, som kombineras med högtagerton-prioritering.

Kameran är inte särskilt känslig för värmeutveckling när man filmar. En timmes video ska inte vara något problem, men i 4K/120 blir kameran mycket varmare och då kan den stanna efter 12 minuter.

Bildkvalitet

På en sådan här kamera är hastighet och precision avgörande för om bilden kan användas eller måste kasseras. I vårt test lekte sig EOS R3 genom alla utmaningarna vi utsatte den för, och efter lite pillande med fokusinställningarna satt varje bild även i långa serier som ett skott.

Kameran är verkligen vansinnigt snabb och det var bara undantagsvis som den tvekade, oftast när motivet plötsligt gjorde en snabb kursändring som ledde till att det ramlade ur sökaren i en halv sekund. Just i sådana fall är det inte säkert att ögonfokusen hjälper, men med vilda djur i rörelse är det väldigt praktiskt att låta ögonen följa djuret och ta med sig fokuspunkterna i sökaren.

Efter fotograferingen bör man titta på bilderna på en större skärm än den i kameran. Då märker man snabbt att ett anmärkningsvärt högt antal är skarpa och har oerhört mättade färger, bra kontrast och praktiskt taget inget bildbrus.

Jag tycker att bildkvaliteten är bättre än från 1Dx MKIII, speciellt med färger och toner som verkar ha mer djup. Bruset är försumbart ända upp till ISO 12800 och bilderna tål att dras lite i kurvorna. Även vid ISO 25600, fast högre än så skulle jag inte gå.

Jämfört med Nikon Z9 är det försvinnande liten skillnad i bildkvalitet. Z9 har högre upplösning och det märks. Speciellt om man ofta beskär bilderna, som man ofta gör med exempelvis sportbilder, och Nikon-kameran föredras nog av många fotografer som använder den för landskap, mode, arkitektur och bröllop.

Det betyder inte att man måste lämna Canon-kameran hemma om man ska ta landskapsbilder, man får bara inte samma detaljskärpa som Z9 kan ge.

Slutsats

EOS R3 saknar förstås inte konkurrenter. Förutom ovan nämnda Nikon Z9 är Canons egen 1Dx MKIII en rival. Särskilt för alla de som har investerat i mycket EF-optik och funderar på att uppgradera från en äldre 1Dx. Sony a9 II och a1 är också byggda för hastighet, och har man sett Sony a1:s sökare (9,44 Mp) så är till och med R3:s sökare lite liten. Men tillsammans med Nikon Z9 har EOS R3 den bästa ergonomin enligt mig. Tills EOS R1 dyker upp är R3 inte bara Canons bästa proffskamera utan också en av de bästa på dagens marknad. Vi kan knappt vänta på EOS R1.