: Lenovo Yoga Book

Det gick ett sus genom publiken när Lenovo presenterade sin huvudnyhet på IFA-mässan i september förra året. En bärbar dator som bara vägde 600 gram och var 9,6 mm tjock! De specifikationerna skulle ha gjort den till världens tunnaste bärbara dator, om det inte vore för att den rent tekniskt var en surfplatta med inbyggt tangentbord. Men surfplatta eller inte, så länge den kör Windows 10 kan man köra alla välkända program på den.

Ända sedan den septemberdagen har vi väntat på att få in den lilla krabaten i testrummet för att ta reda på hur mycket dator Lenovo lyckats klämma in i det supersnygga skalet. Tills posten äntligen levererade ett tämligen lätt paket till redaktionen.

Lenovo Yoga Book passar väldigt bra in på beskrivningen ”notebook”. Den tar mindre plats i väskan än ett A4-block och med sitt matta lock påminner den en hel del om en Moleskin-anteckningsbok som har hamnat i klorna på en industridesigner.

Tangentbord utan tangenter

Lenovo håller på att visa att de är märket för innovativa människor. Att skapa ett rykte om sig att vara nydanande är inte så enkelt när märket i övrigt är känt som företagslaptopar enligt receptet ”fyrkantig, förnuftigt, mattsvart” – och lika spännande som tysk bensinstationschoklad. Men de försöker envist. Och om Apple är innovativa när de tar bort hörlursuttaget så måste Lenovo sägas vara ljusår före alla andra när de tar bort alla tangenterna från tangentbordet! Okej, det är kanske inte riktigt lika knäppt som det låter. Bärbara datorer har redan fått kortare och kortare slaglängd i tangenterna i takt med att tjockleken bantas ned. Och Lenovos obrutna, släta touch-yta klarar av annat än inmatning av tecken. Man kan också använda pekfältet som anteckningsblock. Ett riktigt sådant, märk väl. Pennan som ingår har riktigt bläck och kan skriva på vanligt papper – samtidigt som strecken digitaliseras. Det fick vi se på IFA, där professionella karikatyrtecknare använde Yoga Book som skissblock, till synes utan större svårighet.

Yoga Book-namnet kommer naturligtvis från att det handlar om en 2-i-1-dator som kan användas både som surfplatta och med tangentbord. Tangentbordet kan dock inte tas loss, utan går i stället att vika in på baksidan. De ledade metallgångjärnen längs hela skärmens sida känns ovanligt stabila och håller fast skärmen i alla lutningar. Antalet in- och utgångar är absolut minimalt: en mikroUSB-port för laddning och filöverföring, en mikro-HDMI-port för extern skärm och ett hörlursuttag. Samt en hållare för SIM-kortet i versionen med inbyggd mobil uppkoppling. En på/av-knapp och volymknapp avslöjar att vi har med en surfplatta att göra.

Bambi på hal is

Varje år testar vi massor av datorer och även en hel del surfplattor. I de flesta fall handlar övergången från en dator till en annan om att installera en rad grundprogram, logga in på användarkontot – och sedan fortsätta där man slutade.

Att börja använda Yoga Book i bruk är lite mer komplicerat. Även om operativsystemet är Windows 10 och maskinen accepterar standardprogram för PC-plattformen så är användarupplevelsen helt annorlunda. Detta gäller även för tangentbordet, där total brist på haptisk återkoppling (alltså känslan av tangenterna) innebär att man till en början sitter och stirrar på skärmen. Undrar just om jag prickade rätt? Lenovo hävdar att de ägnat två år åt att försöka optimera den artificiella intelligensen i tangentbordet som ska korrigera för stavfel på den släta ytan. Det känns underligt och man har en viss ”Bambi på hal is”-känsla när man låter fingrarna dansa över den glatta ytan. Desto större är förvåningen över att det faktiskt kommer fram läsbar text. Tangenterna saknar inte feedback helt och hållet, eftersom varje tryckning följs av en vibration.

Prestanda

Att detta är en surfplatta snarare än en traditionell PC avslöjas i våra hastighetstest. Processorn är en fyrkärnig Intel Atom X5-Z8550 på 1,4 GHz. Och även om den är dubbelt så kraftfull som Asus Vivo Stick som vi testade nyligen så sätter hastigheten stora begränsningar för vad som är möjligt att göra med Yogaboken.

Översatt i rena siffror får datorn ett Geekbench-resultat på 966 (singlecore) respektive 3265 (multicore) poäng. Det får även den mest knäsvaga kontorsdator att verka snabb. En Cinebench-poäng på 136 demonstrerar också att det är inte är inom 3D-animering som Yoga Book har störst karriärmöjligheter. Kraftfulla maskiner har ofta fem gånger så höga prestanda.

Saken är den att Lenovo har valt att offra beräkningskraft till fördel för bärbarhet och batteritid. Och att de har lyckats visar Peacekeeper-batteritestet. Över åtta och en halv timme med tänd skärm och full fart i webbläsaren höll batteriet innan det tog slut. Det är inte bara tjusigt, det är helt fenomenalt! Man kan använda datorn flitigt en hel dag utan att riskera att strömmen tar slut.

Slutsats

Lenovo Yoga Book är definitivt annorlunda, vilket bara det är uppfriskande. Den är inte bara så tunn och lätt att man kan börja fundera på om man fick med sig den – och i så fall vilken ficka den ligger i –, Touch-tangentbordet är också nyskapande och det tryckkänsliga ytan är det mest intuitiva ritgränssnitt jag har sett på någon dator.

Men även solen har sina fläckar. Hur mycket tid Lenovo än har lagt på att förse tangentbordet med artificiell intelligens för att rätta till feltryckningar så är det fortfarande betydligt svårare att använda än ett normalt tangentbord. Så om du är van vid blindskrift och letar efter en dator att författa din nästa tegelstensroman på så bör du hellre välja en större laptop med normalt tangentbord. Surfplattegränssnittet vållade också en del huvudbry. Och den långa batteritiden betalar man för med snigelfart i Atom quadcore-processorn, som är allt annat än snabb. Men om storleken betyder allt – eller om du ritar mycket på frihand – är Yoga Booken däremot genial.