Det enda som skiljer HK 990 från en hemmabioreceiver är att den saknar radio och att den bara har två kanaler. Den har nämligen inbyggd D/A-omvandlare samt två koaxiala och två optiska digitalingångar, samt automatisk rumskorrektion som ska göra att högtalarna beter sig någorlunda likadant vilket rum de än spelar i, tack vare en inbyggd mätmikrofon.

Förstärkaren anges lämna 150 watt per kanal, vilket är mycket. H/K är nämligen kända för måttfulla effektmätningar, och när man ser att strömkapaciteten är hela 100 ampere är det ingen tvekan om att detta måste vara en riktigt kraftfull historia. Bortsett från vanliga, obalanserade RCA-ingångar är HK 990 utrustad med en balanserad XLR-ingång på baksidan, vilket ska minska störningar och öka dynamiken.

Ljudkvaliteten
Rumskorrektion är definitivt ingen dum idé om man korrigerar för bas och mellanregister. Stereoperspektivet stramas till, sångröster markeras tydligare i musiken och basanslagen blir mer direkta och bestämda. Men korrigera inte diskantregistret, här gör systemet inget vidare jobb. Det låter helt enkelt vasst och obehagligt.
HK 990 är verkligen ett kraftmonster. Den tappar helt enkelt inte andan, man kan nästan spela hur högt man vill utan att det låter skarpt eller plågsamt. Är du en festprisse kan det inte gå fel!

Rent kvalitativt är det i basregistret förstärkaren imponerar mest. Basgitarren låter stort och fylligt och basinstrument mullrar trivsamt. Det finns också en bra tonal helhet i ljudbilden som gör att instrumenten separeras fint från varandra. Vi hade kunnat tänka oss ett lite bredare stereoperspektiv, för på Heather Novas ”I Miss My Sky”, på albumet Redbird, står inte cellon tillräckligt långt till vänster och på det stora hela har inte ljudbilden riktigt den luftiga prägel vi vill ha. Men när det är sagt så låter cellon stort, fylligt och angenämt, det saknas bara lite krispighet som pricken över i.

En flygel har en bra klangbotten i bastangenterna och det finns en fin snärt i mellanregistret. Det saknas lite öppenhet i de allra ljusaste anslagen, plus att vi tycker att ljudbilden är lite endimensionell. Det blir lite bättre med balanserade kablar om CD-spelaren har sådana utgångar, men vi tycker fortfarande inte att alla lagren kommer fram riktigt ordentligt i ljudbilden.

Detta är främst förstärkaren för den som vill ha muskelkraft i stereon, främst till musik men även till film. Vem har sagt att film inte kan vara underhållande i stereo?

Också i detta test: