: Färgrik klang

Skivspelare är hetare än någonsin. En femdubbling av försäljningen det senaste året låter nästan som rena fantasisiffror, men de flesta av skivspelarna är de enormt populära USB-modellerna som man använder för att göra MP3-filer av LP-samlingen. Mer ambitiösa vinylfantaster vill ha ett bättre ljud och uppskattar andra kvaliteter. En bra skivspelare behöver inte kosta mer än en USB-spelare gör nu för tiden. Men de allra bästa är enklare konstruktioner där det mest grundläggande finns på plats: ljudkvaliteten.

Engelska Rega har en tradition att göra saker och ting så enkelt som möjligt. Utan överflöd och sådant som inte förbättrar, utan i värsta fall förstör ljudkvaliteten. Därför är alla Regas skivspelare, inklusive den billigaste P1 som kostar 2 500 kronor, byggda efter samma recept: en styv platta med motor, tonarm och en stum skivtallrik som är monterad med oljefyllda lager. Enkelt och bra. Det grundläggande som utmärker Rega-spelarna är ingrediensernas kvalitet. Och de är betydelsefulla. Mekanisk precision och bra dämpning är viktigare i skivspelare än i många andra komponenter i en anläggning.

Finsmakardelar
Regas nya P3-24 Colours är byggd efter samma recept som alla deras spelare, men den här versionen skiljer sig från den legendariska P3 genom att armen är förbättrad, motorn utbytt mot en ännu bättre 24-polsmotor som är hämtad från de dyrare P5- och P9-modellerna, och strömförsörjningen har plockats bort. I stället levereras P3-24 Colours med en extern TT PSU-strömförsörjning, med quartz-styrd hastighetskontroll och en knapp som växlar mellan 33 och 45 varv.

Strömförsörjningen gör att rotationshastigheten är så stabil att den avviker maximalt 0,05 procent – i praktiken inte hörbart. Den finns också som en uppgradering till den vanliga Rega P3-24 (i mattsvart) och den dyrare P5. Köper man TT PSU löst kostar den 2 900 kronor.

Ny tonarm
Rega är vida berömda för sina synnerligen fina tonarmar som även sitter på otaliga skivspelare från anrda märken. På den här spelaren heter armen RB301 och här har lagren och kablaget förbättrats jämfört med RB300-armen som har gjort P3-modellen så berömd. Armbasen är monterad i en trepunkters anordning som ger bättre stabilitet, och antiskatingen är magnetisk i stället för fjäderbelastad, precis som på den mer påkostade RB700-tonarmen.

Allt detta är monterat på en lätt och styv laminatplatta som finns i många olika glänsande färger. En filtmatta täcker skivtallriken av glas som drivs av en precisionsrem från 24-polsmotorn.

Groovy
Medan de allra billigaste skivspelarna har begränsat med bas och dynamik, har P3-24 timing, precision och öppenhet som gör att den skiljer sig från billigmodellernas klangkaraktär. Regas ljudbild är gediget planterad med ett utomordentligt potent basfundament. Som inte alls verkar komma från grammofonens lite spinkiga utseende. Ljudbilden har visserligen inte riktigt samma tjusiga fokus och transparens som Thorens mer kostsamma TS 160HD, och den har inte heller lika stor rytmisk timing som den flera gånger dyrare Linn Majik LP12. Men ljudskillnaden är inte lika stor som prisskillnaden.

Mycket beror som bekant på tonarmen. Den förbättrade RB301 och den separata strömförsörjningen gör att Rega-spelaren har en stor fördel gentemot andra spelare som kostar under 10 000 kronor. Pianot på ”Autumn Leaves” från Keith Jarretts Standard-serie är så gott som befriat från avvikelser i tonhöjd och P3-24 påminner mer om en stabil direktdriven spelare. Jack DeJohnettes trummor hade nog kunnat vara mer distinkta, för spelarens klangbalans drar sig i riktning mot varm och glödande (med pickupen Elys 2, se faktaruta). Men ändå är instrumenten prydligt och korrekt fokuserade och ljudbilden har ett övertygande djup och bra rymd. U2 på vinyl hamrar loss i högtalarna och det enda jag egentligen saknade från de tilltufsade Rattle and Hum-låtarna var en större kontroll på komplexa låtar, där instrument har en tendens att flyta ihop lite i ljudbilden.

Övertoner och instrument som cymbaler återges trovärdigt. Även om jag saknade lite luft och klangfärger i den allra översta oktaven – jämfört med vad exempelvis en påkostad MC-pickup kan frambringa – så är detta inget jag sitter och retar mig på. De samlade kvaliteterna är under alla omständigheter viktigare för musikupplevelsen.

En äldre live-inspelning med Harry Belafonte på 180-grams vinyl (RCA) lockade nästan fram tårar i ögonvrån. Plötsligt var det inte ljudkvaliteten jag satt och lyssnade på, utan musikens innehåll. Allt vad pitch, transient, tonalitet och andra hifi-uttryck heter var som bortglömt, nu var det bara Belafontes varma röst och den engagerande inspelningens kvaliteter som gällde.

Slutsats
En bättre komplimang är svår att ge. Rega P3-24 Colours är ett av detta årtiondes största fynd. Med TT PSU-strömförsörjningen, RB301-tonarmen och en passande pickup får man ett enastående redskap att dyka ner i vinylsamlingen och upptäcka den på nytt med. Gamla LP-skivor låter förfriskande moderna och engagerande och man kommer knappast att sakna CD-skivor förrän man tagit sig igenom hela skivsamlingen från A till Ö. Det enda problemet med Rega P3-24 Colours är att bestämma sig för vilken av de åtta färgerna man ska välja.