Låt inte storleken lura dig att tro att Dynaudios lilla jubileumshögtalare är något annat än enastående.
Dynaudio har inte fallit för frestelsen att bara skruva dit en mässingsskylt med ”Special” eller ”Limited Edition”. De har ansträngt sig för att 40-årsjubileet som högtalartillverkare ska manifesteras i mer än en specialversion av en befintlig modell.
De har de lyckats med tidigare. Deras Special 25 är ett exempel på hur lyckat det kan bli. Den pratas det fortfarande om i audiofilkretsar och den är fortfarande eftertraktad på begagnatmarknaden. 15 år senare.
Special Forty är – ledsen att behöva säga det – mycket bättre. Det är ingen slump.
Nya element
Trots tydliga likheter med modeller i den påkostade Focus-serien är Special Forty en unik modell. Kabinettet är inte högre än 36 cm och 30 cm djupt, men passar bättre på ett par bra golvstativ än i en i bokhylla.
Högtalarna ser ännu bättre ut i verkligheten än på bild. Bokfaner som lagts i sandwich-konstruktion är skuret snett för att åstadkomma det speciella randiga mönstret. Som sedan färgas rött eller grått och lackas flera gånger för att ge ett snyggt djup i kabinettytan.
Det är inte bara kabinettet som fått specialbehandling. Diskantelementet bygger på en Esotar2 med 25-mm silkesmembran. Den har ett polstycke som är öppet på bakasidan och öppningen slutar i en kammare som dämpar resonanser och kompression.
Baselementets membran av magnesiumpolymer (MSP) är gjutet i ett stycke och monterat i en ny och styvare upphängning, med en förbättrad lättmetallkorg och två magneter – ferrit och neodym – som driver talspolen.
Poängen med två olika magneter är att få en jämnare pistongrörelse och längre slaglängd, vilket ger bättre dynamik och kontroll i basen.
De nya elementen används inte i någon annan Dynaudio-högtalare, och Special Forty har även fått ett eget, unikt delningsfilter som sitter bakom ett par massiva kabelterminaler.
Ett par begränsningar
Glädjande nog byggs inte högtalarna i en begränsad upplaga, vilket ofta är vanligt för specialmodeller. Det håller priset på sansad nivå. För den speciella träfaneren och de unika elementen kostar förmodligen mer än mer normala element.
Det gör högtalarna till ett av de allra bästa köpen i prisklassen. Inte bara för att de ser fantastiska ut och skiljer sig från mycket annat där ute, utan för att de spelar musik så vackert och välbalanserat att man blir alldeles hänförd.
Det här är inte högtalare för heavy metal-fans som behöver öronbedövande ljudtryck eller basfantaster som inte tvekar att kasta ut soffan för att få plats med en subwoofer.
Det är inte heller högtalare för de som har ett stort vardagsrum med hög takhöjd, för det finns gränser för hur mycket volym de små högtalarna orkar fylla. Men bortsett från detta finns det inte mycket att anmärka på.
Som finaste silke
De påminner om de betydligt dyrare Dynaudio Contour 20 på sättet de får fram detaljerna i musiken med fulländad skärpa och felfri definition. Fast utan samma basfundament, märk väl.
Jag ställde högtalarna på stativ, i ett 30 kvadratmeters vardagsrum med normal takhöjd och använde allt från Hegels lilla 60-wattare H90 till 300 watt massiva McIntosh MA8000. Inte ens den minsta förstärkaren hade några problem med att driva högtalarna. Den stora lade till mer dynamik och finess, men båda fick på ett utmärkt sätt fram högtalarnas främsta egenskaper. Som är en silkeslen ljudbild med skarpt fokus på detaljer och ett nästan kristallklart mellanregister där diskanten hänger ihop sömlöst med mellanregistret och den fylliga basen. Special Forty går inte våldsamt djupt i basen, men allt är relativt som man brukar säga, och jag saknade inget annat än den sista oktaven som behövdes i en del klassiska stycken.
Högtalarna klarade enkelt komplexiteten i Mahlers femte symfoni, med den bayerska orkestern under ledning av Mariss Jansons. Mässingsblåset kan vara påträngande, och pukorna är en utmaning, men de små högtalarna blev varken vassa i diskanten eller luddiga i basen. Inte heller Mental Overdrives Descent var någon nämnvärd utmaning. Där är basen relativt massiv och om man spelar högt är det många högtalare som har problem med kontrollen. Inte de här.
Kontrabasen i Diana Kralls Like Someone in Love lät mäktig och mellanregistrets varma glöd och silkeslena klang gav rösten och de andra instrumenten färg och liv. Ljudbilden har utmärkt balans och ett strålande stereoperspektiv som kompenserar fint för bristen på fysik. Högtalare behöver alltså inte vara stora för att vara bra.
Vid ett par tillfällen kom jag på mig själv med att tänka: Varför betala mer? För de här uppfyller åtminstone alla mina krav på en kompakt highend-högtalare. De kostar inte för mycket och de ser bra ut, trivs med all slags musik och passar fint i normalstora vardagsrum.
Jag kommer inte på några direkta konkurrenter som har samma kvaliteter och befinner sig i samma prisklass. De mycket dyrare Contour 20 är bättre, detsamma är Sonus fabers Olympica I, och KEF LS50 Wireless är det självklara trådlösa alternativet. Men jag tvivlar på att det finns något väsentligt bättre som har samma storlek och samma prislapp.
Värd varenda krona
Det finns juveler bland stativhögtalarna i den högre prisklassen. Dynaudio Special Forty är en av dem. De här små högtalarna kan slåss i högre viktklasser, och begränsningarna är inte fler än man förväntar sig av små högtalare. Special Forty hade faktiskt kunnat vara dyrare och ändå vara värda pengarna, så det här är nästan ett högtalarfynd. Det är bara att se fram emot 40-och 50-årsfirandet.
1 reaktion på ”Dynaudio Special Forty”
Skriv en kommentar
Läs hela artikeln med LB+
Julerbjudande - 50% Rabatt!
50% På LB+ Total i 1 år! (Spara 925 kr)
Prova LB+ Total i 1 månad
Full tillgång till allt innehåll i 1 månad for bara 79:-
LB+ Total 12 månader / 156 kr
Full tillgång till allt innehåll på Ljud & Bild och L&B Home i 12 månader
- Tillgång till mer än 7500 produkttester!
- Stora rabatter hos våra samarbetspartner i LB+ Fördelsklubb
- Nyhetsbrev med senaste nyheterna varje vecka
- L&B TechCast – en podd med L&B
- Inaktiverade annonser
Hej
Skulle vara intressant att veta vad ni använt för kablar, och källa t.ex cd, streaming etc.
Då jag sitter på samma setup Forty/Hegel.
Gärna lite mer vad som skilde mellan hegel/mcintosh.