: Denon AH-D7200

Highend är per definition exklusivt. Ska man ha något av yppersta klass så kostar det nödvändigtvis mer än vilken budgetpryl som helst. Men när det handlar om hörlurar är det inte alls lika smärtsamt som med exempelvis högtalare. I stället för att sälja den nästan helt nya Mercedesen för att få råd, räcker det med att kränga av mopeden.

AH-D7200 är Denons senaste tillskott till hörlurarnas Ferrari-klass. Även om priset är väl tilltaget är den faktiskt lite billigare än föregångaren AH-D7100 – och kostar ungefär hälften så mycket som AH-D7000, som vi testade 2009.

Ska man beskriva AH-D7200 med ett enda ord så måste det vara ”läcker”. Och med två ord blir det ”osedvanligt läcker”.

Metalldelarna är gjorda av kraftig aluminium och huvudbygeln av stål är överdragen av mjukt, quiltat skinn. Öronkuddarna är gjorda av ultramjukt handskskinn. Och det handlar inte om vegetabiliskt ”läder” eller ”proteinläder” utan om äkta vara. Små lamm får sätta livet till för att leverera skinnet till hörlurarna. Men de tas inte av daga förgäves. Detta är en överdådig upplevelse.

Upplevelsen fortsätter ut i öronkåporna, som är gjorda av vart sitt stycke massiv valnöt. Det ser inte bara bra ut, utan är betydligt mer resonansdött än de plastmaterial som de flesta märken använder. Eftersom det byggs fler högtalare av trä än av plast så låter det troligt.

AH-D7200 är inte den första hörluren med kåpor av trä. Audioquest Nighthawk är ett annat exempel. Och Denon AH-D7000. Denons andra årgång, AH-D7100, var gjord av mer traditionella material.

99,99999

Elementen, alltså de små högtalarna inuti öronkåporna, har neodym-magneter och membran av nanofiber. Och så är kablarna gjorda av syrefri ”seven nines”-koppar. Alltså koppar med en renhet av 99,99999 procent. Kabeln går att ta loss men det ingår ingen mobilkabel. Här finns alltså bara kvartstums jack-kontakt av fullstorlek, som på klassisk utrustning. AH-D7200 går visst att driva med en mobiltelefon om man skaffar en egen kabel, men är främst gjord för hemmabruk. Vad som förvånar oss mer är att det inte ingår någon kabel för balanserad drift.

Ljudet

I egenskap av ett stycke highend är AH-D7200 kräsen med vad den kopplas till. Vi anslöt den först till ett semiprofessionellt E-mu 404 USB-ljudkort med inbyggd klass A-hörlursförstärkare. Det lät utmärkt, inget fel med det. Fast nog kunde det ha funnits lite mer detaljer. Och väl så viktigt var att skillnaden mellan bra inspelningar och de som bara var okej inte var så tydlig som man bör kunna förvänta sig av en produkt med ordet ”Reference” på kartongen.

Lyckligtvis står det en massiv referensanläggning från Marantz i testrummet, som består av DAC/SACD-spelaren SA-10 och förstärkaren PM-10. Med 400 watt per kanal och en sexsiffrig prislapp är det naturligtvis overkill, men också en garanti för att signalen håller högsta klass hela vägen ut i hörlurskabeln.

Inget skryt

När det var ordning på kringutrustningen kunde vi höra vad AH-D7200 går för egentligen. Vid första öronkastet kan den verka lite tam, eftersom man inte överväldigas av otroliga mängder detaljer. Med rätt inspelning (och en bra hörlursförstärkare) kommer lurarna mer till sin rätt. Om det beror på kåporna av valnöt vet vi inte, men Denon AH-D7200 är skönt befriade från resonanser och missljud. Och lika befriade från skryt och imponatoreffekt.

En återkommande testlåt som ”I’m Confessin’” från Jazz at the Pawnshop visar vad hörlurarna duger till. Vibrafon och saxofon svävar levande och dynamiskt i rummet samtidigt som det sorlar runt borden i lokalen och glas plockas in för diskning. Även om det hörs massor av detaljer så är det musiken som helhet som har fokus. Mikrodetaljerna i hihat och cymbaler har vi dock hört fler detaljer i, med exempelvis Focal Elear – och Denon AH-D7000.

Solosång som ”Tom’s Diner” med Suzanne Vega eller ”Scarlet Ribbons” med Sinéad O’Connor, låter snyggt, rent och välartikulerat. Men den ultimata gåshudskänslan, där man anar minsta lilla andetag, uteblir.

AH-D7200 är i sitt esse med rytmiska låtar. När orkestern trycker till i ”One Night in Bangkok” från Chess är dynamiken nästan skrämmande. Och det djupa, torra basspåret i Hamiltons ”Right Hand Man” återges med klinisk precision och dynamik.

Slutsats

Denon AH-D7200 kostar inte mer än en mellanklassförstärkare eller en ny smartmobil, och sett ur det perspektivet borde den vara överkomlig för de flesta av Ljud & Bilds läsare. Fast du får kanske övertyga din bättre hälft om att det finns en poäng med att hoppa över en weekend i London och i stället köpa något som redan – fast i en betydligt mer ödmjuk version – finns med i kartongen till mobiltelefonen. Lyckas du så får du en hörlur som kan locka fram de bästa sidorna ur all din musik. Framför allt om du driver den med en ordentlig hörlursförstärkare. AH-D7200 är inget givet val för monitorbruk, men för mysiga stunder av yppersta kvalitet hemma är den värd pengarna. Det finns ännu bättre konkurrenter, till exempel Pioneer SE-Master1, som får fram mycket fler detaljer, fast då blir det extraordinärt mycket mer smärtsamt för plånboken!