Yamahas inspelare väger bara 49 gram, och tack vare en tjocklek på bara 13 mm smiter den ner i bröstfickan på skjortan utan att förstöra stilen. Behändigt för affärsmannen som reser i jobbet och vill spela in en konferens eller liknande. Stereomikrofonen kan vinklas uppåt så att den kommer upp en bit från underlaget om inspelaren läggs direkt på ett bord. Om den placeras i det medföljande skinnetuiet kan den fästas på stativ. Pocketrak 2G använder ett enda laddningsbart AAA-batteri, som ingår. Efter cirka 9 timmar laddar man enkelt upp det via USB (USB-kontakt finns inbyggd i inspelaren).

Internminnet rymmer 2 GB, vilket räcker för närmare 3 timmars PCM-inspelning (CD-kvalitet). Vill man spela in längre måste man välja MP3-format som ger ett sämre ljud. Det finns nämligen ingen minneskortläsare. Mikrofonkänsligheten kan inte väljas steglöst, bara de fasta lägena Låg, Mellan och Hög.

Eftersom inspelaren är så lätt och behändig går det utmärkt att använda den som en helt vanlig MP3-spelare, men man kan inte göra några spellistor så man är tvungen att lyssna på låtarna i rätt ordning. Programvaran som ingår heter Cubase AI 4, vilket är en version av Cubase som bara ingår till Yamaha-produkter. I grund och botten är det samma sak som Cubase LE 4, alltså lightversionen av Cubase. Med programmet kan du spela in och lagra ljudfiler som är fördelade på flera kanaler och mixa dem. Förhållandevis enkelt är det också.

Användning
Pocketrak 2G mycket enkel att ha med att göra. Den är superlätt och tar lite plats. Möjligheterna är inte särskilt stora eftersom Yamahas inspelare är en hel del simplare än de två andra. Spela in och spela av. Ladda över filerna till datorn. That’s it.

Inspelningarnas ljudkvalitet är förvånansvärt hög för att komma från en så liten spelare med en så tillsynes billig och pytteliten mikrofon. Men det verkar som om Yamaha har dragit på med skryteffekt för att just dessa begränsningar inte ska märkas.

Om man sitter på lyssningsplatsen i testrummet och spelar in musik från en High End-anläggning (TAD R1, Pioneer SC-LX90 och Hegel CDP4A) är inspelningarna lite överdimensionerade i basregistret. Här har Yamaha uppenbarligen överkompenserat, så att inspelningens allmänna ljudnivå måste dämpas för att ljudet inte ska överstyras, vilket återigen ger högre noise-floor och sämre dynamik. Transientresponsen i det lägre registret kan inte heller bli exceptionellt bra med så små mikrofoner. Det betyder att en kvinnoröst blir lite väl innesluten och att gitarrer och stråkar inte framträder ordentligt. Övertonerna är inte tillräckligt luftiga och basgitarren är för dominerande. Men stereoperspektivet är godkänt och det bör påpekas att mycket kan korrigeras i programmet efteråt. Fast förlorad dynamik kan aldrig återfås och när ljudet justeras för att blir mer klart så hörs det ett tydligt sus i bakgrunden.

Utomhus fungerar Pocketrak 2G fint. Det hörs lite brus i basregistret så att det är svårt att skilja trafikljud från varandra, men detta kan fixas efteråt genom att sänka några decibel runt 80 Hz. Man får en ganska så stor stereobild men den hänger inte alltid ihop väl i mitten. Lösningen kan vara att snäva till stereoperspektivet under efterbehandlingen genom att panorera lite inåt. Eller eventuellt koppla in en extern mikrofon.

Också i detta test: