Det går inte att se, men HP har främst tänkt sig att den här maskinen ska passa business-segmentet. Vanliga dödliga kan naturligvis också vara med, eftersom datorn är ett bra alternativ till exempelvis Microsofts Surface-serie. Elite X2 är snabb och har allt man kan önska sig av en modern 2-i-1-hybrid. Det bakbelysta tangentbordet är skönt att skriva på, det har en lagom slaglängd och ger ifrån sig bra klickningar. B&O har varit på insidan och fixat ljudet, men det är tyvärr ingenting man hör till vardags eftersom datorn varken spelar särskilt högt eller bra. Det är faktiskt ganska synd.

Stabilt byggd
Området som Elite X2 verkligen utmärker sig på är den gedigna konstruktionen. HD hävdar att datorn tål att tappas i golvet, och även om det inte är något jag har provat så märker man tydligt att det handlar om en stabil pjäs. Skärmen är också skyddad mot stötar och slag och utrustad med Gorilla-glas som ser till att den tål en hel del innan den blir repig eller spricker. Tyvärr är den också en av testets minst ljusstarka, vilket är synd eftersom färger och kontrast annars får mer än godkänt. Precis som sig bör i en affärsdator sitter det en fingeravtrycksläsare på baksidan så att du slipper komma ihåg lösenord. Det är en smart detalj som jag gärna hade sett i vanliga datorer även utanför business-segmentet.

Lite smolk i glädjebägaren
Tyvärr finns det ett par detaljer som förstör den annars så fina bilden av Elite X2. För det första är det pennan som ingår, den fungerar visserligen utmärkt på skärmen men det finns ingenstans att sätta fast den i datorn utom ett tunt snöre. Det är bedrövligt! En annan sak som inte verkar särskilt genomtänkt är sättet som tangentbordet sitter fast på skärmen. Precis som på de andra hybriderna av det här slaget kan tangentbordet ligga antingen helt platt eller lite snett upp motskärmen. Tyvärr är magneten inte tillräckligt stark, så den blir hängande i lutande läge, vilket är extra irriterande när man sitter med datorn i knät.

Slutsats
Elite X2 är kanske inte gjord för andra än företagare, men det bör inte skrämma bort vanligt folk. Maskinen är fullproppad med funktioner och allt sitter i ett stabilt och läckert skal. Tangentbordet är bekvämt att skriva på, men har tyvärr den dåliga vanan att lossna från skärmen – som dessutom är mer än lovligt mörk. Till sist är det högtalarna, som helt enkelt spelar alldeles för lågt, plus den medföljande stylus-pennan som saknar någonstans att sitta fast. För många sådana småsaker sänker betyget, som därför slutar i den lägre änden.

Också i detta test: