: B&W PM1

Det är alltid en intressant nyhet när någon av de allra största aktörerna på marknaden introducerar en ny modell.

Jag var närvarande vid lanseringen av den nya högtalaren PM1 från B&W och fick både lyssnat lite och talat med både product manager Mike Gough, mannen bakom den väl närmast legendariska 800-serien, Steve Pearse från R&D-avdelningen och brand director Danny Haikin. På plats fanns dessutom Kjell Nygaard och Ole-Vidar Andersland, som har hand om marknadsföringen av B&W (och Rotel och Classé, som B&W också distribuerar) i Skandinavien.

Den lilla lyssning jag fick då kändes verkligt lovande, så vi kom genast överens om ett kommande test. Det visade sig att efterfrågan var rätt mycket högre än förväntat, så det har inte varit helt enkelt att få tag på ett par. Dock, så småningom fick jag möjlighet att rigga upp dem i mitt lyssningsrum.

Lite bakgrund
Hos B&W är man intresserade av att se om och hur man kan göra High End mindre i formatet. Modellen 805 har ju tidigare varit firmans prestigemodell bland stativhögtalare, men kraven från hemmen säger att formatet ska vara så litet som möjligt. Därför, sade Mike Gough, ville man se om det inte gick att skapa en liten högtalare mellan CM-serien och 800-serien som bjöd på en kvalificerad återgivning och helst skulle bli en ny referens i klassen. För det krävdes en hel del ny teknik, och R&D-avdelningen sattes på en hel del svåra prov.

PM1
Det är inte någon stor högtalare, det var ju liksom utgångspunkten för det hela. Inklusive den karakteristiska Nautilus-pipan på toppen är den blott 33 cm hög, 19 cm bred och 29 cm djup. Den väger dock hela 9,3 kg. Kabinettet är typiskt för B&W byggt i ett matrissystem för att få så hög stadga och stabilitet som möjligt. Det är ju ett koncept som helt eller delvis anammats av väldigt många andra tillverkare under åren. Kabinettet har front och topp i ett stycke som är modellerat efter ”huvudet” på 800- och 802-modellerna. Det är en form som man hos B&W menar förbättrar rumsåtergivningen. Inuti har man ytterligare stabiliserat kabinettet med ett kompositmaterial som förs på i flytande form för att öka både massa och dämpning.

Kabinettets sidor är pålimmade träpaneler, och hela högtalaren ger ett rasande elegant och exklusivt intryck. Till exklusiviteten hjälper också en del av förpackningen, där den lilla asken med booklet och jumpers är riktigt Apple-aktig i sin framtoning.

Till högtalaren finns också ett par matchande stativ, som tillsammans med högtalaren ger ett övertygande visuellt intryck. Dessa har jag dessvärre inte haft med under testen, utan har fått nöja mig med mina sedvanliga dämpade stativ.

Omdiskuterad diskant
B&W har alltid förmått att provocera fram väldigt olika åsikter om hur högtalarna låter. Det är främst diskanten som det fokuseras på. En del verkar triggas av någonting som de uppfattar som en aning vasst och obehagligt. Vi är alla olika, och denna grupp är, säkert med all rätt för dem, därför inte så positiva över återgivningen från B&W:s diskanter.

När man inte triggas på det här sättet, och vi är ju trots allt tämligen många som inte gör det, är det lite svårt att förstå var problemet ligger. Jag får istället intrycket av en ärlig och ren diskant med hög upplösning och en massa detaljer. Jo, ibland kan det låta vasst, men bara när musikmaterialet säger att det ska låta vasst. En violin smeker inte bara trumhinnan, ibland kan den sätta kniven i den också! Själv har jag t.ex. mycket större problem med domediskanter som tillförs för mycket energi i toppen för att de ska verka ha så hög upplösning som möjligt.

Men det var bara en liten parentes om att vi alla är olika och också uppfattar saker på olika sätt ibland.

Ljudet
PM1 är ju en faktiskt mycket liten högtalare som trots det propsar på att den ska kunna kalla sig High End. Eller i varje fall High End Light. Kan den det?

Ja, vi kan i varje fall konstatera att den har en hel del förtjänster som man normalt inte hittar i prisklassen och inte i så små högtalare. Visst, formatet kan också vara ett plus, små tvåvägshögtalare drar gärna fördel av att elementen sitter nära varandra och att man ofta kan göra ett välfungerande och inte överdrivet komplicerat delningsfilter. Men det finns ju också vissa fysikaliska lagar som är svåra att komma undan…

Det första man förvånas över är ljudbilden. Den är stor, och framför allt är förmågan att låta ljudet komma från ett mycket bredare (och djupare) perspektiv än högtalarnas fysiska placering direkt imponerande. Man får en förvånansvärt bra kropp på ljudet och gott om detaljer över hela spektrat. Basen upplevs som om den går betydligt djupare än det lilla formatet och det lilla elementet kan tillåta, men det känns samtidigt inte som om basen är framtvingad på trots mot fysikens lagar. På det hela taget är det en balanserad återgivning som borde kommit från en betydligt större högtalare än den lilla tingest som står på stativet.

Lite musik
Det var lite Afrika som blev första temat för testmusiken. ”Senegals Elvis”, Ismaël Lo, gjorde i början av 90-talet en skiva vid namn iso, som jag i perioder lyssnat en del på och även använt vid många tester. Mycket akustiskt och med en viss livekänsla i studioinspelningarna. Här spelar PM1 förvånande bra och ”high-end sound alike”, det krävs detaljåtergivning för att få med nyanserna på den här skivan, och det får vi också. Det betyder att man kan höra att några av låtarna är lite underligt men väldigt charmigt inspelade, något som ofta kan gå förlorat eller ge ett direkt konstigt ljud om inte högtalarna hänger med.

En annan favorit är de blinda representanterna för ”afrikansk blues”, Amadou & Mariam. Deras skiva Wati har jag också provat på många anläggningar, och resultatet är att PM1 kan förmedla den nerv som musiken har så att den blir angelägen. Snyggt!

Jag använde mig av hela High Fidelity Reference CD No. 14, men det var främst den klassiska delen som jag använde för att bedöma återgivningen från PM1. Beethovens sextett i e-dur för två horn och stråkkvartett skvallrar om att PM1 spelar stycket med en aning mer rondör än strängt taget nödvändigt, det gör förvisso merparten av högtalare och i synnerhet i prisgruppen och nedåt. Men det är väl priset man får betala för att få så mycket ur en så liten låda. Dock får vi så mycket detaljer uppåt att resultatet ändå är riktigt njutbart. Men jag hade nog inte kopplat på en äldre traditionell rörförstärkare om jag ville spela klassiskt.

Förstärkare
Det där med förstärkare skulle jag ju återkomma till, och generellt gäller att PM1 gärna vill ha en kvalitetsförstärkare, och då menar jag verklig kvalitet. Jag har också provat med mångdubbelt dyrare förstärkare i verklig toppklass, och det blir PM1 bara glad för och hänger förvånansvärt bra med. Det blir roligt att lyssna!

Prova med din egen förstärkare om du är spekulant, eller byt förstärkare till en som passar fint med högtalaren. Gör du det kan du få en återgivning som är överraskande helgjuten för priset – trots den diminutiva storleken. Och det lilla formatet och den exklusiva framtoningen kan ju säkert underlätta för många hifi-entusiaster att kunna få bra ljud i hemmet utan att gå över tröskeln för partnerns inredningskrav.