TEST: Tesla Model Y Performance

Jag minns väl när vi testade Long Range-versionen av Tesla Model Y förra gången, på sensommaren i fjol. Med konkurrens från Skoda Enyaq, Volkswagen ID.4 och Ford Mustang Mach-E borde väl Tesla få det tufft i den folkliga SUV-klassen? Men tror du inte att vilddjuret körde ifrån dem allihop! Tänk, en familjebil med mycket bra plats för benen, överlägset bagageutrymme – även när man inte räknar med jätte-frunken – och med ett ljudsystem som får de andra att låta som om de är utrustade med en klockradio! Och med sportbilsfunktioner som ingen av de andra kommer i närheten av. Vad skulle man kunna önska sig mer? Tja, bortsett från att högsta tillåtna lasten var så låg att ett par mosade insekter på vindrutan riskerade att ge övervikt …

Om du den gången hade frågat oss om vi saknade hästkrafter så hade vi bara tittat konstigt på dig. Och till vardags, för de allra flesta, kan det fortfarande kännas ganska dumt att vilja gå upp i motoreffekt.

Men när jag fick testa GT-versionen av Mach-E hände något inom mig. Med en sprint från 0 till 100 km/h på 3,7 sekunder planterade den ett flin i ansiktet som jag hade svårt att torka bort. Herregud! Så kanske en Performance-version av Model Y inte är så dumt, trots allt? Och så är det ju faktiskt så att Tesla har farten i blodet. Det handlar om att kunna gå dra på lite extra. Inte för att du behöver det. Utan för att det är kul.

Minimalistisk kupé

Innan vi går loss på körupplevelsen måste det nämnas att Tesla minimerar antalet fysiska knappar och paneler på insidan. Därför finns det ingen separat förarskärm på eller ovanför ratten. Ingen Head-Up-skärm i vindrutan.

Med undantag för den diskreta blinkersspaken på vänster sida om ratten och ”växelspaken” till höger, manövreras allt på den 15 tum stora, liggande skärmen i mitten av instrumentbrädan.

Instrumentbrädan består bara av en mörkgrå plasttopp längs undersidan av vindrutan plus en lika lång panel av något som ser ut som ask-imitation. Det är visserligen plast det också, men det ser snyggt ut.

Sätena är klädda i läderimitation. Du kan välja mellan helsvart och, mot ett litet pristillägg, tvåfärgat vitt och svart. Vår bil var svart och vi måste säga att det ser bra ut för att vara konstläder. Men du får aldrig premiumkänslan som äkta skinnsäten ger, och precis som i Long Range-versionen vi testade förra gången hade jag mycket väl kunnat tänka mig perforerade säten. För att förhindra klibbiga lår efter en lång biltur.

Glastak, bra akustik – och häftigt ljud

Model Y Performance har glastak som standard, med skydd mot UV och infrarött ljus. Tesla har också lyckats få en ganska tyst kupé, även om den – bland annat tack vare 21-tumsfälgarna – varierar på olika sorters asfalt. Ojämnt underlag ger naturligtvis mer vägbrus, men vindbrus har Tesla lyckats väl med att skydda mot.

Premium-ljudsystemet består av sammanlagt 14 högtalare runt om i kupén, närmare bestämt i instrumentbrädan, fram- och bakdörrarna, plus extra högtalare uppe i A-stolparna och i bakluckan, vilket ska bidra med extra surroundeffekt. En separat subwoofer sitter i den högra hjulbrunnen bak och högtalarna och subwoofern har var sin dedikerad förstärkare. Effekten är inte angiven, men tro mig: den är tillräckligt hög!

Ljudet är som vi minns det från Long Range-versionen: kraftfullt, stort – och klockrent. Kanske inte riktigt samma finess som med Burmester-stereon i Porsche Taycan, men det kan inte vara långt borta. Efter lite EQ-justering blir ljudet väldigt balanserat och fint, samtidigt som det slår hårt. Stenhårt! Jag installerade nyligen ett uppgraderingspaket med en extra förstärkare i min Ioniq 5, men även om ljudet är ett bra lyft från Bose-systemet den hade från början, så bleknar det i jämförelse med vad Tesla-systemet levererar. Speciellt subwoofern är mycket tightare och mer bestämd i Model Y! Du kan också spela mycket högre innan systemet går i kompression.

Tjajkovskij låter väldigt fint, men Tiësto kommer ännu mer till sin rätt, med stenhårda beats! Father John Mistys lite nasala countryröst blir inte heller plågsam, vilket den blir genom exempelvis Krell-stereon i Hyundai Kona. Sammantaget är detta ett extremt lyckat ljudsystem.

Skärmen i centrum

Som nämnts ovan görs nästan alla inställningar på den horisontella infotainmentskärmen. Ljud, luftkonditionering, styrningsassistenter och så vidare. På skärmens vänstra sida finns information om hastighetsbegränsning och hastigheten, var bilen ligger i vägbanan, samt en grafisk och animerad presentation av andra bilar som ligger framför och bredvid.

Det kan verka konstigt att behöva titta ner och åt höger för att få information om vad som händer framför dig. Och första gången vi testade Model Y saknade vi skärm under vindrutan. Men detta är ren tillvänjning, för eftersom skärmen är så stor och dessutom är i liggande format kommer visas den här informationen så nära synfältet att det i praktiken inte är några problem.

Teslas infotainmentsystem tar dessutom underhållningen ett steg längre än de flesta, genom att ta med Netflix som parkerad underhållning, förutom att ha både Spotify och internetradio på plats. Nyligen har även Tidal tillkommit, så att man äntligen kan få lossless ljudkvalitet när man streamar!

Skärmen har fått modifierad layout sedan sist, mest väsentligt är att aktivitetsfältet längst ner på skärmen kan anpassas, genom att dra och släppa appar och funktioner dit. Tidal, Netflix, radio, navigation, klimat … du bestämmer.

Äntligen ordentlig nyttolast

En annan sak som Tesla har gjort sedan sist, som förbättrar nyttan avsevärt för en familj, är att höja den tillåtna totalvikten från 2371 till 2634 kilo, och därmed öka nyttolasten från 387 till 637 kilo! Model Y går därför från sämst till bäst i klassen.

Tesla har också insett fördelen med att säkra lasten bättre sedan sist. Den Model Y Performance som byggs i Kina har för första gången fått en ”hatthylla”. Man kan undra varför den inte fanns redan från början, men nu är den i alla fall på plats, detsamma gäller lastkrokar – som också saknades förut.

3, 2, 1, hjääälp!

Man behöver bara trycka ner foten lätt på ”watt-pedalen” för att få en föraning om vad Performance-versionen har att erbjuda. Den svarar så direkt att den faktiskt kräver lite tillvänjning när man kör i vanlig trafik. Eller när man ska ge medpassagerarna en behaglig åktur. Det kan nämligen gå lite knackigt innan man vänjer sig vid bilen.

Men fasiken, vilka krafter som släpps lösa när man trycker till pedalen ordentligt. 0–100 km/h går på ett ögonblick och det är inga problem att ta sig upp i rätt hastighet ute på motorvägen, även om påfarten är kort. Det är verkligen ett vilddjur vi har att göra med här!

Hatthyllan gled av!

Faktum är att hatthyllan, som är fäst med ett magnetsystem, gled ur sitt spår första gången jag drog på! Som tur var upprepades detta inte under testet efter jag hade sett till att den låg rätt i spåret.

Sportbil

Trots att bilen har bra markfrigång (16,4 cm) är den inställd som en sportbil. Även för en elbil är den styv och med 21-tumsdäck absorberar däcken inte så mycket extra av ojämnheter i vägen. Men, så kul att köra!

Den ligger som klistrad på vägen i kurvorna, med ett rejält marktryck och Performance-bromsar som matchar. Och med en styv ratt som ger en bra känsla mot underlaget. Kanske lite i styvaste laget när man ska manövrera genom ett trångt parkeringshus, för här måste man använda lite muskler. Tesla har definitivt inte velat låta komforten stå i vägen för prestanda, här är nog Mustang Mach-E GT snäppet mer balanserad mellan racing-fantasten och hänsynen till familjen.

Men Model Y har mycket mer bagageutrymme än Mach-E, även om de båda har frunk. Även benplatsen i baksätet är bättre, så lastmässigt har den mycket bättre förutsättningar för långresor. Ur den synvinkeln är den mer jämförbar med Skoda Enyaq och VW ID.4/ID.5.

Mer kraft

Mach-E GT har exakt samma angivna tid från 0–100, alltså 3,7 sekunder, men Model Y Performance både högre effekt och lägre vikt – och även lägre luftmotstånd. Och det märker man. Ford har trimmat Mach-E GT för att göra sprinten så snabb som möjligt upp till 100 km/h och sedan tappa andan en smula, men man känner hur Teslan får mer och mer drag. Som om den säger: ”Vi har bara precis börjat!”

Förbrukningen på en genomsnittlig biltur är också betydligt lägre. Jag kämpade för att få ner GT:n under 20 kWh per 100 km på sommarvägar och 25–30 kWh (!) på vintern, men jag fick jobba för att få upp Teslan över 15 kWh på sommarvägar. Model Y Performance har alltså betydligt längre räckvidd och laddar dessutom mycket snabbare (med mindre risk för köbildning vid laddstationerna) än Mach-E GT. Lägg därtill att den kostar nästan 200 000 kronor mindre så är den enda anledningen att köpa Mustangen att den är – bara att inse fakta – MYCKET coolare att titta på!

Autopilot

Då har jag inte ens nämnt Autopiloten i Tesla. I testbilen är den av enklaste typ, men det handlar ändå om en välfungerande, aktiv filhållare – och adaptiv hastighetskontroll som håller hastigheten efter trafiken. En annan fin detalj med Teslas hastighetskontroll är att den automatiskt sätter hastighetsgränsen efter där du befinner dig, i stället för att först låsa sig till den hastighet bilen håller just då. Sitter du och köar i 20 km/h på en 80-väg så kommer den mad andra ord att ställa in sig på 80 – men fortfarande hålla trafikrytmen – så att du inte behöver ställa in den på nytt när kön äntligen lossnar.

Slutsats

Med Model Y Performance har Tesla gjort det svårare att välja någonting annat. Här får du räckvidden och alla prestanda du förväntar dig av en bil med T:et i ”grillen”, och då har vi inte ens nämnt Teslas överlägsna laddnätverk.

Tesla har dessutom höjt nyttolasten och blivit bäst i klassen. Model Y är också klassledande när det gäller bagageutrymme, och Performance-versionens prestanda är verkligen häftiga! Tittar man på priset så är det betydligt lägre än närmaste konkurrent (Mustang Mach-E GT), och gillar man dessutom det högteknologiska men ändå minimalistiska utförandet så kan vi nästan bara komma på en anledning att inte köpa Tesla: att ”alla andra har en”.