TEST: Skoda Enyaq Sportline iV 80X

OBS: Testet är utfört med en norsk testbil. Lokala utrustningsvarianter kan förekomma, vi har angett det pris som kommer närmast utrustningspaketet vi testade med.

Det var ett vansinnigt stort nöje att köra Enyaq iV80 första gången. Strålande köregenskaper, både snabb och bekväm på samma gång, och med massor av plats för både ben och bagage. Mestadels fina digitala lösningar i tandem med knappar och reglage mer gammaldags bilägare känner igen sig i, och motorn är tillräckligt pigg för att inte vara någon bromskloss på vägen. Accelerationen är tillräckligt bra för att ta dig förbi andra fordon och du känner dig aldrig otrygg.

Precis lagom effekt och bakhjulsdrift

iV80 är en bakhjulsdriven bil, med ”precis lagom” dragkraft på 204 hästkrafter (150 kW). Den är ingen snigel på vägen, men man får leta förgäves efter kraftresurserna hos rivaler som Hyundai Ioniq 5, Tesla Model Y och Ford Mustang Mach-E. Efter mitt test av Enyaq iV80 drog jag slutsatsen att den som ville ha en ”kul” Enyaq skulle få vänta på fyrhjulsmodellen 80X, som med sina 265 borde vara en hel del piggare. Och nu är tiden äntligen kommen.

Sportline = sportig?

Jag har fått låna iV 80X i en vecka, närmare bestämt Sportline-versionen. Det innebär för det första att den är sänkt med 10 mm. Markfrigången på 17,6 cm placerar den bara 5 mm över Skodas egen Octavia Scout, men att kalla den för en kombi är lite långsökt. Detta är fortfarande en crossover-SUV, med högre markfrigång än både Mercedes EQC och Tesla Model Y.

Skyltigenkänning

Igenkänningen av vägskyltar tycks ha förbättrats sedan jag testade Enyaq förra gången. Jag upplevde i alla fall ingen läskig automatisk inbromsning på motorvägen (!) den här gången.

Men jag hade fortfarande velat att man kunnat ställa in hastigheten ett par procent upp eller ner i förhållande till hastighetsgränsen, som man kan i både Tesla, Hyundai och Ford. Både för att bilen i verkligheten alltid kör lite långsammare än den visar, men också för att man ofta vill att den prediktiva farthållaren faktiskt ska följa trafikrytmen. Av den anledningen stänger jag ofta av farthållaren på infotainmentskärmen.

Prediktiv cruise control

Här kommer ytterligare ett irritationsmoment: förutseende farthållare, som Skoda kallar för Travel Assist, aktiveras med en knapp med högra tummen. Men hastigheten justeras upp eller ned med en spak till vänster om ratten. För 1 km/h upp dras spaken mot dig. För 1 km/h ner måste du trycka på en liten knapp längst ut på spaken. Det är inte särskilt intuitivt, och gör att man måste lära känna bilen mer i parkerat tillstånd, snarare än att bara börja köra och följa sin intuition.

Rattvärme

Ytterligare ett irritationsmoment visar sig när jag sätter på rattvärmen. Den kan ställs in i tre steg, och det är bra. Jag förväntade mig att kunna se om rattvärmen var aktiverad på instrumentpanelen mitt framför mig, men det tog ett bra tag innan jag insåg att jag måste vrida huvudet åt höger och titta längst upp på infotainmentskärmen. Där finns en knappt synlig liten grå, rattformad ikon.

Ligger bättre i kurvorna

Några av sakerna jag gillade med iV 80 var den fina vändradien (9,3 m) och att bilen låg så bra på vägen.

Sportline iV 80X driver på alla fyra hjulen och har följaktligen en något större vändradie (10,8 m), men den glider ännu bättre genom kurvorna än iV 80. Den extra kraften från två motorer är väl fördelad, så bilen känns ännu mer välbalanserad. Sportchassiet kommer ännu bättre till sin rätt.

Det lär inte heller vara någon tvekan om att fyrhjulsdriften dessutom ger bättre framkomlighet på vintern, även om iV 80 inte är någon dålig vinterbil alls. Det bör dock påpekas att jag inte fick testa Sportline iV 80X i snö, eftersom vintertäcket lade sig precis när jag hade lämnat tillbaka bilen. Tyvärr.

Och så accelerationen …

80X i Sportline-version är tyvärr en liten besvikelse när det gäller acceleration. Knappt 7 sekunder från 0 till 100 km/h är egentligen väldigt bra, men det säger inte hela sanningen. För i alla körlägen utom Sport finns en vridmomentfördröjning som gör att bilen rullar igång försiktigt, så att du aldrig känner av nackstödet mot bakhuvudet när du trycker på wattpedalen. Även sportläget hade kunnat vara bättre i den disciplinen. Varken Ioniq 5 eller Tesla Model Y behöver känna sig hotade, inte Mustang Mach-E heller. De är alla familjebilar i samma klass om Skodan.

Insisterar på ”komfort”

För normal körning gillar jag komfortläget när det gäller rattkänslighet och hur stötdämpningen reagerar. Men jag vill ha sportlägets acceleration. Det går fint att ställa in i Individuell-läget. Men då dyker ett irritationsmoment upp: bilen insisterar på att starta i Komfort-läge, oavsett vad man hade förra gången man var ute och körde. Det betyder att varenda gång man startar bilen måste man välja körläge. Det finns inget sätt att få bilen att komma ihåg läget till nästa gång. Med andra ord kan jag inte bara sätta mig i bilen och köra, utan att göra inställningar först.

Samma funktioner

Både infotainmentskärmen, ljudsystemet och driftsfunktionerna är identiska i alla Enyaq-modeller, så länge du har valt Infotainment-paketet. Benutrymme och bagageutrymme är också samma, och båda är mycket bra.

Detsamma är ljudanläggningen, som är riktigt välljudande och har en fyllig och fin bas – trots frånvaron av subwoofer. Snart kan man beställa med Canton Sound System, då blir det nog ännu mer fart på saker och ting.

Jag ska inte gå igenom all utrustning och backnings- och parkeringsassistenter en gång till, beskrivningar av detta finns i det mer omfattande testet av Enyaq iV 80.

Interiör

När det gäller inredningen i Sportline är sätena av sportigare kaliber än i standardutgåvan. Jag tycker att jag sitter bättre, eftersom sätena ger bättre stöd åt sidan. Det är fortfarande långt kvar till riktiga sportsäten, de har bara det där lilla extra som gör att man känner sig ännu bättre omhändertagen.

För övrigt är det bara en inredning som gäller: svart, med säten klädda i en blandning av mikrofiber och läder. Alltihop är riktigt läckert, inte minst eftersom instrumentpanelen är klädd i svart konstläder med grå kontrastsömmar. Och lite kolfiberdesign här och där.

Sportline finns inte med 19-tumsfälgar, här måste du välja 20 eller 21 tum. En annan detalj är sidokjolar lackade i bilens färg och LED Matrix-strålkastare som standard. Vårt exemplar hade dessutom Crystal Face-grillen, det är första gången jag har sett den i verkligheten. Riktigt läcker faktiskt, något helt annat än den vanliga svarta plastgrillen som ser mer ut som en efterkonstruktion än något annat.

Slutsats

Enyaq iV är fortfarande en utmärkt bil och allra bäst är körenskaperna i Sportline iV 80X. Den ligger helt enkelt ännu bättre klistrad mot vägen. Bättre väggrepp i både backar och kurvor.

Efter att ha blivit ännu mer bekant med bilen sedan sist är det ett par småsaker som irriterar med instrumentpanelen, för allt är inte lika intuitivt.

Fyrhjulsdriften är märkbart starkare och snabbare än bakhjulsdriften, men jag hade hoppats på ännu lite mer. Det finns definitivt andra bilar med högre ”rolighetsfaktor”. Men som en praktisk familjebil kan det inte gå fel med den här.