TEST: Lexus UX 300e med Mark Levinson-ljudsystem

Lexus har gjort succé med sin kompakta hybrid-SUV NX 300h, som bygger på Toyota RAV4 men har en rejäl dos mer lyx. I nästan alla tester får bilen höga betyg för lyx och komfort. Men även om N:et står för Nimble så är de flesta överens om att det är sämre ställt med de sportiga egenskaperna.

Tja, med den helt elektriska och framhjulsdrivna UX 300e – som i övrigt ser ut precis som en NX 300h – kan det snabbt bli ändring på den saken, eftersom elmotorn sänker accelerationstiden 0–100 km/h från 9,2 till 7,5 sekunder. Visst, detta är inget fartmonster jämfört med andra elektriska el-SUVar som Audi e-tron eller Tesla Model X, men så ligger ju Lexusen i en annan prisklass också. Och Lexus handlar mer om byggkvalitet och lyxkänsla än att kunna imponera med otrolig acceleration.

Utrustning och ljudsystem i UX 300e

Men det är framför allt ljudet det ska handla om här. I Luxury-versionen av UX 300e sitter det nämligen en Mark Levinson-anläggning, med 13 högtalare och 980 watt digital förstärkareffekt.

De 13 högtalarelementen är placerade i ett 7.1-surroundsystem, bland annat med centerhögtalare i mitten av instrumentbrädan, två diskanter högt upp mellan fram- och baksätet och en 20-centimeters subwoofer i bagagerummets vänstra sidovägg, som alltså inte stjäl något bagageutrymme. Det går att lasta totalt 367 liter, vilket är precis som tidigare.

Du kan välja att spela musiken i surround eller ren stereo.

Clari-Fi

Musik i bilar överförs nu för tiden mest via Bluetooth, om man inte lyssna på ännu sämre ljud på radio. Därför använder sig Mark Levinson-systemet av en teknik som heter Clari-Fi, som försöker förbättra ljudet i komprimerade musikformat.

Det kostar

Tyvärr finns Mark Levinson-anläggningen bara som en del av Luxury-versionen av UX 300e, vilket höjer priset från standardutgåvan med ungefär 100 000 kronor. I paketet ingår även en större 10,3-tums infotainment-skärm (i stället för 7 tum) samt en Head Up-display som visar hastigheten och hastighetsbegränsningen rakt mot vindrutan. Navigation finns också bara i det här paketet, förutom varning för döda vinkeln, 360-graders panorama-vy bakåt, ljuddämpande sidorutor fram, elektrisk baklucka med kick-sensor, parkeringssensor med varning för korsande trafik bakom bilen, samt ett par andra saker.
Eftersom Luxury-versionen även innehåller allt i Premium-paketet får du även trådlös laddare, nyckellöst dörrlås, parkeringssensorer och dessutom värme i fram- och baksätet. Skinnsäten, så klart. Uppvärmd ratt och ventilation i framsätena ingår också. Ingen av ovanstående funktioner ingår i grundmodellen Comfort.

Vi hade gärna velat att man kunde välja ML-ljudsystemet som tillägg oavsett utrustningsnivå. I Audi e-tron kan man till exempel välja en uppgraderad B&O-stereo för 18 000 kronor, vilket är en mycket mer självklar investering.

Standardstereon

Jag åkte till Lexus-handlaren som hade förberett bilen för en provkörning. Men först fick jag sitta i en parkerad NX 300h-hybridbil för att lyssna på standardsystemet, som ingår i Comfort- (standardutgåvan) och Premium-versionerna av UX 300e. Detta är ett ganska vanligt stereosystem med sex högtalare, DAB-radio och en skärm utan touch. Infotainment-systemet styrs i stället med en pekplatta nere vid växelspaken.

Själva styrningen av anläggningen är faktiskt snarlik i den billigaste anläggningen och i Mark Levinson-systemet. Fast du kan inte välja surroundljud eller Clari-Fi, och skärmen är bara 7 tum i stället för 10,3.

Det tar lite tid att vänja sig vid pekplattan när man förväntar sig en pekskärm. Men efter ett tag går det fint och kan till och med vara mer trafiksäkert i längden, eftersom man inte behöver luta sig framåt för att göra inställningar. För övrigt är det samma pekplatta som sitter i lyxutgåvan av UX 300e.

Förarorienterad kupé

En annan sak jag lägger märke till är att alla knappar och funktioner sitter mycket lättillgängliga, eftersom hela interiören är vinklad mot föraren. Instrumentpanelen till vänster om ratten är svagt vinklad åt höger, medan mitten av instrumentpanelen är vinklad åt vänster. En snygg lösning som nog gör det roligare att vara förare än passagerare, men det har jag inga problem med alls!

OK standardljud

Ljudet från stereon är ganska bra. Det finns inga missljud någonstans, röster framträder med tillräcklig tydlighet, det finns ett okej rytmiskt driv i musiken och det låter inte vasst. När det gäller förinstallerade bilsystem ligger det här nog i det övre skiktet bland standardanläggningarna.

Men ljudet är ändå lite platt, och ljudbilden ligger liksom lite lågt i kupén. Jag skulle föredra att få upp den lite, och det saknas en smula luft och upplösning. Något utpräglat kraftpaket är det inte heller, så om du vill kunna vräka på en del så finns det bättre alternativ.

Jag märker också att dörrarna vibrerar i takt med musiken när jag vrider upp volymen. Jag hoppas att detta ändrar sig när jag sätter mig i den elektriska bilen.

UX 300e har bättre dämpad kupé

Elbilen 300e i Luxury-version har bättre inre dämpning än hybridbilen 300h. Den har framför allt dubbelglas fram för att bättre dämpa brus i höga hastigheter (över 60 km/h är det inte längre motorn som väsnas mest, utan väg- och vindbrus).

Bilen jag får testa har belgiska skyltar. Den har kommit direkt från Belgien och levererades med 18-tums aluminiumfälgar. Standarden är 17 tum, vilket ger mindre vägbrus och som jag hellre hade velat testa med. Men eftersom detta var det enda exemplaret gick att få tag på så får man ta vad som finns.

Mycket bättre ljud från Mark Levinson

Man hör direkt att Mark Levinson-anläggningen är ett helt annat krutpaket än det som sitter som standard. Här kan man verkligen dundra på utan att ljudet uppvisar några tecken på andnöd. Man kan inte säga samma sak om bilkupén, men det återkommer vi till om en liten stund.

Desto viktigare är att musiken låter klarare. Tonerna i både gitarr och basgitarr är renare, öppnare och mer dynamiska. Sångröster framträder bättre i musiken.

Med highend-stereon förväntar jag mig en hel del inställningsmöjligheter. Inte minst att kunna ställa in fördröjningen till de olika högtalarkanalerna, så att man kan få en helgjuten ljudbild för en enda plats (läs: bakom ratten!). Så är det inte här, man kan bara ställa in balansen mellan vänster och höger sida och fram och bak (fader).

Surroundljud

När jag spelar musik i ren stereo märker jag därför att det inte finns något särskilt stereoperspektiv att tala om. Men surroundfunktionen löser mycket av problemet. Främst tack vare centerkanalen, som bidrar till att måla upp ljudbilden genom fler punkter och som ökar storleken.

Surroundfunktionen underlättar för ljudbilden. I stället för att uppfattas som en gimmick placerar den röster och instrument i en tredimensionell miljö. Med sångrösten framme, upphöjd över instrumentpanelen. Ingrid Olavas röst i Younger Now svävar nästan som ett hologram i luften. I ett stort landskap av ljud, med snygga övertonsstrukturer från såväl piano som perkussion.

Hur tyst är den?

På låga hastigheter och med klimatanläggningen avstängd är kupén tyst. Man hör den karaktäristiska elmotorn när man gasar, men långt ifrån lika mycket som när man gör samma sak med en förbränningsmotor. Här är det mesta tyst.

När jag sedan åker ut på motortrafikleden i 70, 80 och 90 km/h blir väg- och hjulbruset mer framträdande. Det mesta av ljudet kommer från hjulen, och det hade nog hjälpt mycket med 17-tums fälgar snarare än 18-tums. För att få mer gummi mellan bilen och underlaget. Så om du köper den här bilen skulle jag nog rekommendera de minsta fälgarna. Med det sagt hörs det inte mer brus i Lexusen än i andra bilar jag är van vid, men elmotorn ger inte någon direkt fördel vid högre hastigheter.

Partybas ger problem

Dags att vräka på lite. Den disko- och rockinspirerade partylåten Safe and Sound med The Sounds sätter igång partyt i bilen. Och det låter häftigt. Men när jag vrider upp volymen så lägger jag plötsligt märke till något: det skorrar. I basen.

För att försöka bekräfta detta får Fiona Apples Fetch the Bolt Cutters sätta anläggningen på prov. Den första halvminuten går bra. Men det är bara tills basgitarren kommer in. Det rasslar i dörrarna. Jag spelar inte ens våldsamt högt. Bara lite. Samma sak händer med Eminems Godzilla, som skriker efter att spelas på hög ljudnivå.

Det här är något helt annat än när vi testade Audi e-tron, som aldrig rasslade på det här sättet. Och snart kommer du att kunna läsa om ljudet i Porsche Taycan Turbo, som också har en kupé av en helt annan kaliber.

Lexus har inte jobbat tillräckligt mycket med akustiken i dörrarna och i konstruktionen. Ingen tvekan om att anläggningen är tipp-topp, men den når definitivt inte sin fulla potential när man inte kan spela högt utan att bastonerna får det att skorra i dörrarna och resten av kupén. Och nej, det ligger ingenting och vibrerar i dörrfacken. Hela kupén är helt tom, bortsett från mig.

Körglädje

När partybesvikelsen har lagt sig kan jag konstatera att det här är en fin bil att köra, med väldigt bra ljud så länge man håller sig inom ramarna, och även om jag inte hann bli bekväm med den beröringskänsliga styrplattan under den korta tiden jag körde bilen så ser jag poängen med den. Den reagerar bra och rent generellt kan man sitta mer still bakom ratten än om man gör inställningar på en pekskärm.

Bilen kränger inte i kurvorna utan är styv och ligger som klistrad på vägen. Med mina 186 cm i strumplästen är baksätet ganska så trångt, kupén är mycket mindre än i bilar som Audi e-tron och Tesla Model X. Den är faktiskt inte mycket större än ett Nissan Leaf på insidan, även om man sitter högre och har bättre överblick. Bagageutrymmet i UX 300e är faktiskt inte större än i en gammal Leaf.

Deal breaker

Vad som nog gör att många ändå stryker den här bilen från sin lista är batterikapaciteten 54,3 kWh, vilket ger drygt 300 km enligt WLTP-mätstandarden. I kombination med CHAdeMO-snabbladdning på bara 50 kW. Som jämförelse hamnar Ford Mustang Mach-E med B&O-ljudsystem på ungefär samma prislapp, fast med ett 76 kWh-batteri som ger 450 km räckvidd enligt samma WLTP-mätning. Och som dessutom stöder 150 kW-snabbladdning – tre gånger snabbare än Lexus där, alltså. Du kan inte heller köpa Lexusen med dragkrok eller fyrhjulsdrift, medan Mustangen har både och.

Slutsats

Lexus UX 300e har en tämligen normal stereo som standard. Den låter ganska bra, med fin tonbalans utan några överdrivna områden. Det låter bara lite platt och tamt, och upplösningen – särskilt i övertonerna – är en smula begränsad.

Mark Levinson-anläggningen är något helt annat. Surroundljudet fyller kupén med en mycket mer holografisk ljudbild och dynamiken är av en annan klass. Det går inte att klaga på mycket i ljudet, anläggningen återger både röster och instrument med upplösningen de förtjänar.

Kupén kunde dock ha varit mer akustiskt genomarbetad, för när man vrider upp volymen skallrar det i dörrar och annat. Ingen optimal miljö att stoppa in en Mark Levinson-stereo i. Men sänk ljudet lite, eller lyssna på musik som inte har så tung bas, så går det fint. Men lite besviken är det tillåtet att vara. Om du befinner dig i UX 300e-målgruppen och funderar på om du ska välja Luxury-paketet bara för att få ML-systemet, så är det förmodligen inte värt det. Om du däremot är sugen på den övriga extrautrustningen som ingår så kör på.

Annars är Lexus UX 300e en fantastisk bil att köra. Den ligger stabilt på vägen och även om den inte direkt är något monster så är accelerationen mer än tillräcklig.

Någon storsäljare blir den nog ändå inte, eftersom den bara har 50 kW-snabbladdning och en räckvidd på drygt 300 km. Konkurrensen är hård från andra bilar i prisklassen, som alla har bättre batteri- och laddningskapacitet.

Tack till Lexus Oslo för lånet av testbilen.