TEST: Kia Niro EV

När jag testar en småbil så gör jag det inte utan fördomar. Trångt om plats, trög acceleration och begränsad komfort är återkommande farhågor. Men i och med elbilsrevolutionen har vi fått flera exempel på bilar som har lyckats ordna plats för även långbenta personer och barnstolar, och där man kan ta med sig en hel del pick och pack på resan. Volkswagen ID.3, Cupra Born och Renault Megane E-Tech är alla exempel på kompakta bilar som har gott om plats. Mini Cooper SE kan däremot knappast påstås vara rymlig, men tog mig ändå med storm tack vare de pigga köregenskaperna.

Kia Niro EV är ett slags kusin till Hyundai Kona, som kommer i en uppgraderad version nästa år. Jämfört med den äldre Kona – och även e-Niro – är Niro EV något större och mer modernt utrustad, bland annat med förvärmning av batteriet för snabbladdning.

Modernt utrustad

Småbil eller inte, nu för tiden förväntar vi oss gott om teknik i våra nya bilar. Och även Niro EV levererar bra med moderna funktioner.

Jag har testat Active Plus-utgåvan som bland ståtar med elektriskt justerbart förarsäte, fyra uppvärmda säten och dito ratt, samt ventilerade framsäten. Och LED-strålkastare överallt.

Något som däremot känns lite gammalmodigt är att man måste starta bilen med en knapp, i stället för att bara sätta sig ned med ”nyckeln” i fickan och börja köra.

Ger ström åt dina prylar

Av lite mer pryligare utrustning hittar vi möjligheten att vända strömmen från batteriet, så att bilen kan driva elektriska apparater med upp till 3,6 kW. Vid strömavbrott hemma eller i sommarstugan är det bara att dra en förlängningssladd från bilen och ge ström till frysen och kylen – eller eventuellt internetroutern och TV:n – så du har tillräckligt för att klara dig tills strömmen kommer tillbaka.

Med Vehicle-to-Load kan du driva elektriska apparater.

 

Säkerhet

När det gäller digital säkerhet hittar vi filhållarassistent som håller bilen i mitten av filen samt även elektronisk varning för döda vinkeln, som gör precis vad det låter som. Adaptiv farthållare med stop & go-funktion är praktisk i rusningstrafik, där det är viktigt att bilen inte bara stannar när trafiken stannar, utan även börjar krypa igen när kön rör på sig.

USB-kontakter finns både fram i mittkonsolen och på själva framsätena, de senare används för att driva surfplattor och annat passagerarna i baksätet.

360-backsensorer och backkamera ger full överblick för alla som inte kräver 360-fågelperspektiv också. Det finns även utrustningspaket där det ingår Head-Up-skärm (HUD), men bilen jag testade saknade detta.

Navigering och förvärmning

Både Android Auto och CarPlay finns på plats, men kräver kabel. Den måste kopplas till USB-A-kontakten fram, vilket ger begränsad laddningshastighet av mobilen, så om du behöver ladda så snabbt som möjligt måste du använda USB-C. Den ger bara ström, i sådana fall måste du använda bilens inbyggda navigationssystem.

Den inbyggda navigeringen är för övrigt den man bör använda vid långfärder på vintern. När du plottar in en laddstation på vägen försöker bilen förvärm batteriet till optimal temperatur lagom till när du kommer fram.

Bra räckvidd, begränsad laddning

Jag skriver ”försöker”, för när huvudbatteriets kapacitet sjunker under 20 procent avbryts förvärmningen. Ladda när du kan, inte när du måste, är alltså en viktig tumregel med den här bilen.

Den maximala laddningskapaciteten är 80 kW, vilket kan kännas tillräckligt bra för en småbil. Men en bil med så pass bra räckvidd (460 km WLTP) måste vara avsedd för längre sträckor, och då kommer man att känna av behovet för att ladda på vägen. Speciellt när det är kallt i luften och bilen inte går lika långt.

På en resa i februari behövde jag ladda bilen, men jag kan inte säga att det gick särskilt snabbt. Utan förvärmning fick jag ca 45 kW från en 200 kW-laddare. Nästa gång, med viss förvärmning, kom jag upp i 60 kW. Då får man ha gott om tid på sig om man behöver ladda 30–40 kWh för att komma hem …

Bättre ljud

Vad jag saknar är bättre ljud från ljudanläggningen, som i den testade bilen var standardsystemet. Om jag hade köpt en bil till mig själv hade jag definitivt köpt något av utrustningspaketen med Harman Kardon-stereo. Det låter för anemiskt utan subwoofer, och Harman-systemet har dessutom centerhögtalare på instrumentbrädan, som är nödvändig för att lyfta ljudbilden. Fronthögtalarna är nämligen fullregister som sitter nere vid golvet, vilket gör att man inte får luften från diskanten i öronhöjd. En centerhögtalare hade hjälpt till med det.

Bra köregenskaper och gott om plats

Niro EV är långt ifrån något fartmonster, den känns aldrig sportig. Men komforten är riktigt bra, och när du behöver det kan bilen accelerera snabbt vid ett rödljus. Kom bara ihåg att ställa in körläget på Sport först.

Kia har lyckats fixa fram gott om plats, med mina 186 cm kan jag sitta ”bakom mig själv” om jag måste, när man ser det generösa bagageutrymmet på närmare 500 liter kan man undra hur de har lyckats. En bakåtvänd barnstol kommer nödvändigtvis att stjäla utrymme från framsätena, men för en familj med tillräckligt stora barn kan den här faktiskt fungera som förstabil.

Slutsats

Det finns mycket positivt att säga om Kia Niro EV. Rent tekniskt överträffar den sin föregångare med reversibel ström, som kan driva även ganska tunga elektriska prylar med upp till 3,6 kW. Den har också, äntligen, fått förvärmning av batteripaketet, vilket gör att den laddas snabbare när det är kallt ute. Det är bara lite dumt att den inte fortsätter värma när kapaciteten har sjunkit under 20 procent. Det är ju då de flesta laddar! Med andra ord laddar bilen oftast ganska trögt ändå …

I övrigt finns det gott om utrustning att välja på, så du kan få en toppmodern bil med fina köregenskaper. Och dessutom en bra känsla av rymd, trots de kompakta måtten.