TEST: Honda e

När det gäller bilar är elbilarna det närmaste man kommer ”prylar på fyra hjul”. Det är också anledningen till att vi har börjat skriva om detta ämne. Det finns massor av högteknologi på insidan – och Honda e är ett praktexemplar på det.

Jag blev förälskad i bilen så fort jag såg den. Den raffiga lilla utsidan med runda lyktor som nästan log mot mig. Bak är blinkersen samma som bromsljusen och fram ligger blinkers i en ring runt halvljusen. Snitsigt. Handtagen på framdörrarna sprätter ut när bilen öppnas, ungefär som på en Tesla, medan bakdörrarna har handtagen diskret placerade högt uppe på C-stolparna. Excentriskt, precis som själva bilen.

Kameror som backspeglar

På insidan blir det ännu bättre. På vardera sida av instrumentpanelen finns en snedställd skärm som visar vad sidobackspeglarna skulle ha visat, om det hade funnits några. De är nämligen utbytta mot videokameror. Bildkvaliteten är inte riktigt i toppklass, svärta och upplösning är lite begränsad, men det räcker gott och väl för att se vad som händer i trafiken. Även när solljuset skiner in genom fönstret. Och det är inte bara skryt heller, skärmarna har nämligen den fina bonusen att man har exakt samma översikt över bilarna bakom oavsett om man skjuter fram eller bak sätet. Om två personer som är olika långa använder bilen så behöver man inte ställa in speglarna efter föraren varje gång. Det här betyder också att passageraren har exakt samma överblick över trafiken som föraren och därför kan vara en bättre andrepilot.

”Magisk backspegel”

Även backspegeln i mitten kan fällas upp och förvandlas till en skärm om man hellre vill hålla koll på det sättet. Har man ont om tid på morgonen mitt i vintern och har glömt att värma upp kupén så behöver man inte skrapa bakrutan för att se något, det är bara att ställa in backspegeln i skärm-läge. Eller om man har lastat in något stort föremål i baksätet som blockerar utsikten bakåt. Man skulle kunna tro att man saknade djupseendet bakåt, men jag tycker inte att det är något problem. Desto värre är att jag är långsynt och när jag måste växla blicken mellan att titta framåt och stirra på skärmen alldeles ovanför huvudet så ändras fokus så dramatiskt att det kan bli lite tröttande. Alltså föredrar jag spegelvarianten, där utsikten bakåt ger ungefär samma fokusavstånd som framåt.

Digital instrumentpanel

Hela instrumentpanelen är en lång, digital skärmpanel, uppdelad i flera sektioner. Framför ratten finns den vanliga informationen med hastighet, trafikassistenter, batteriindikator och andra saker man behöver ha koll på som förare. I mitten väljer man mellan funktioner som radio, telefon, navigering och så vidare, med tillhörande skärmbilder beroende på vilken typ av funktion man använder. Längst till höger finns ytterligare inställningar för Wi-Fi, Bluetooth, DAB-radio, allmänna inställningar och annat. Detta kan passageraren styra, under tiden föraren koncentrerar sig på trafiken.

Om man ändå är sugen på att göra allting själv, till exempel om man är ensam i bilen, behöver man inte sträcka sig hela vägen bort till högersidan av kupén, man trycker bara på en virtuell skärmbytarknapp till höger om ratten, så byter mitten- och högerskärmen plats. Sedan gör man vad man behöver och byter tillbaka.

CarPlay och Android Auto

Förutom att ha inbyggd navigering stöder Honda e både Apple Carplay och Android Auto. Man kan använda Carplay helt trådlöst genom att koppla in mobiltelefonen till Bluetooth, medan Android Auto kräver att telefonen ansluts med en USB-kabel.

Jag har provat båda och de funkar smärtfritt båda två. Jag måste dock säga att jag föredrar den trådlösa Carplay-funktionen, inte minst för att jag var tvungen att koppla in och ur USB-kabeln ett par gånger innan den digitala handskakningen fungerade mellan telefon och bil.

HDMI-ingång

Den digitala instrumentpanelen kan naturligtvis också användas till underhållning. Det finns ingen Netflix-app inbyggd, i Advance-versionen sitter det däremot en HDMI-ingång under klimatanläggningen. Där finns också ett 230-volts eluttag, så att man till exempel kan koppla in en spelkonsol (!) och få upp bilden på skärmen och ljudet ut genom högtalarna. Perfekt förströelse under tiden man laddar bilen!

Andra funktioner som är värda att nämna är parkeringsassistent med 360-kamera samt backkamera, döda vinkel-information och filhållarassistent, adaptiv farthållare och trafikskyltsigenkänning. Är det värt de 40 000 kronorna extra? Det kan du tro!

Ljudsystemet

Ljudanläggningen i Honda e kommer inte från någon känd tredjepartstillverkare som Bose, Harman Kardon eller Beats. Det står helt enkelt Honda på den, oavsett om man väljer standardversionen eller Advance-versionen av bilen. Skillnaden är att Advance-systemet är mer potent och har fler högtalare. Här får man åtta högtalarelement i en surroundkonfiguration, med en centerhögtalare högst upp på instrumentpanelen och dessutom en 75-watts subwoofer under baksätet. 376 watt total förstärkareffekt är helt klart tillräckligt för att fylla den lilla kupén med ljud.

Ljudkvaliteten är god, med bra fart i rytmerna och fin klarhet i mellanregistret. Sångröster framträder väl och centerhögtalaren i mitten hjälper till att måla upp en större ljudbild än man brukar få med bara ljud från sidorna. Den lyfter ljudet uppåt också, så att det i högre grad känns som om sångaren svävar i luften framför framrutan. Och kupén är tämligen väldämpad, det hörs inget irriterande vägbrus ens i 80 km/h.

Saknar lite jämfört med de bästa

Ljudet är tillräckligt finmaskigt i övertonerna, utan att Honda kan skryta med samma detaljnivå som de dyrare anläggningarna från Bang & Olufsen i Audi e-tron och Mark Levinson i Lexus UX 300e. Men även Harman Kardon-anläggningen i Mini Cooper SE är bättre. Den har mer kraft och snabbhet i sina två subwoofers och kan spela med mycket högre ljudnivå innan den tappar andan. Hondan rasslar också i dörrarna när man spelar för högt med mycket bas, till skillnad från Minin som låter renare på hög volym.

Förstärkaren klipper

En sak måste nämnas: när jag pumpade upp partymusiken väldigt högt så gick förstärkaren plötsligt i skyddsläge. Efter en halvtimmes körning i total tystnad parkerade jag bilen och stängde av och trodde att ljudanläggningen skulle komma igång när jag startade igen. Det gjorde den inte förrän jag hade kört i några minuter till. När ljudet låg nere var bilen helt utan musik och det gick inte att höra någon röstassistent.

Under testperioden på knappt en vecka hände detta bara en gång, men efter lite surfande visar det sig att flera Honda-ägare har upplevt samma sak, främst med Civic av senare generationer. Så det kan vara en Honda-grej. Det bör påpekas att jag spelade väldigt högt när detta hände, fast inte så högt att det hördes mycket förvrängning.

Honda e: En dröm i trafiken

Ute i trafiken är Honda e en dröm att köra. För det första är det mycket lättare att manövrera en liten bil i tät trafik än en stor, och Honda e har dessutom en svängradie på bara 4,3 meter. Det betyder att den vänder på en femöring! Även jämfört med Mini Cooper SE som har en radie på 5,4 meter. Så här är det bara att sikta in sig på den minsta parkeringsfickan man ser. Och när bilen dessutom är så välutrustad med hjälpmedel går allt lekande lätt.

Man får information om föremål i döda vinkeln och bilen tillåter inte att man byter fil om inte kusten är klar. Sätter man på blinkers så visas en markör som illustrerar ens egen billängd på ”sido-backspegeln”. Detta gör det enkelt att se om man faktiskt har en lucka eller inte. Kör man i tät trafik och undrar om det finns tillräckligt med avstånd till bilen framför, och om man av någon anledning inte litar på ljud och ljus i instrumentpanelen, så kan man med en knapptryckning få en fullständig översikt med 360-kameran. Detta är beroendeframkallande och det är svårt gå tillbaka till en mindre välutrustad bil efteråt.

Kameran till sidobackspeglarna vänjer man sig vid efter två minuter, och för min del måste jag säga att det bara finns fördelar med dem jämfört med yttre backspeglar. Både med tanke på smuts, imma och frost, men också för att man ser lika bra hur man än sitter i kupén. Dessutom ser man faktiskt bättre i en mörk tunnel med skarpa halvljus från bilarna bakom. Ljuset bländar inte resten av sikten.

Liten men känns stor

Med mina 186 cm i strumplästen finns det flera bilar som har en kupé som känns liten och trång. Men Hondan har mer än tillräckligt med benutrymme och känns inte mindre än vare sig Nissan Leaf eller Scoda Octavia som jag kör dagligen. Det finns gott om plats för två långa, vuxna människor i framsätet.

Baksätet är nödvändigtvis något helt annat. Det passar inte för vuxna, och man får inte heller in en bakåtvänd barnstol utan att kompromissa för mycket med platsen i passagerarsätet framför.  Detta är alltså en andrabil, eller en bil för barnlösa. Som inte heller planerar att ha speciellt mycket i bagageutrymmet.

Honda e är inte heller en bil för personer som måste köra långa sträckor, med tanke på att det finns drygt 200 km i batteriet en normalt varm dag och utan för många uppförsbackar i hög hastighet. Och med bara 50 kW-snabbladdning är man inte sugen på för många stopp på resan.

Fördröjning

Eftersom Honda e är en elbil så har den naturligtvis bra acceleration från stillastående till 50–60 kilometer i timmen. Men den reagerar inte lika omedelbart som andra bilar jag har provat, på grund av en ganska lång fördröjning i vridmomentet. Trampar man på gaspedalen så rullar bilen långsamt i ungefär en sekund innan den plötsligt sticker iväg som en liten blixt. Det måste man tänka på när man står i en rondell med tät trafik och tänker att den där lilla luckan till vänster verkar vara tillräckligt stor.

Mini Cooper SE känns ganska mycket piggare eftersom den är mycket snabbare direkt från samma sekund som man trampar på gaspedalen. Dess 184 hk är inte mycket mer än Hondas dryga 150 hk, men den reagerar mycket mer direkt.

Slutsats

Detta är inte historien om bilen med den längsta räckvidden eller den största platsen. Sett med Ljud & Bild-ögon är det inte heller bilen med det mest välljudande ljudsystemet. I kategorin ”Ljud i bil” är Honda e nämligen helt genomsnittlig. Men den här lilla kärran är så mycket mer. Den är en teknikfest på fyra hjul, som plötsligt tar oss ett steg längre in i framtiden och visar vad en bil kan vara.

Det mest uppenbara är att sidobackspeglarna är utbytta mot kameror, vilket faktiskt ger en bättre överblick i trafiken. Man kan också förvandla backspegeln i mitten till en skärm med en kamera, fast det tycker jag mer verkar som en nödlösning om sikten bakåt blockeras. Men det är coolt, absolut! Bilen är dessutom proppfull med körassistenter och pekskärmar, som det tar mycket mindre tid att vänja sig vid än man skulle tro och som ger en optimal överblick ute på vägarna.

Totalkänslan av Honda e är mycket trivsam, och med extrautrustningen som ingår till Advance-versionen är det ingen tvekan om att du ska välja den i stället för Standard. Om du kan leva utan ”gokart-känslan” i Mini Cooper SE är det mycket möjligt att Honda e är marknadens bästa småbil i dag.