TEST: BMW i4 eDrive40

Den är förvillande lik en av våra absoluta favoriter, i4 M50, men den bakhjulsdrivna versionen av i4 är inte lika snabb eller häftig att köra. Å andra sidan kostar den mindre och går längre.

Med drivning på enbart bakhjulen är BMW i4 eDrive40 lite närmare äldre tiders BMW-bilar med stora motorer och bakhjulsdrift. För det var inte så länge sedan som 340 hästkrafter var mycket kraft i en 3- eller 4-serie med förbränningsmotor. Elektrifieringen har vänt upp och ner på det, nu har till och med Volvo över 400 hästar och gör 0–100 på under 5 sekunder.

Fullt så snabb är inte 40-versionen av i4, men 5,7 sekunder upp till 100 km/h är mer än snabbt nog. För det här handlar om lite andra saker än dragracing. Nämligen den totala körupplevelsen.

Jämfört med M50:s två elmotorer på sammanlagt 544 hk och ett vridmoment på 795 Nm kan 340 hk och 430 Nm verka lite mesigt. Det är det inte alls. BMW:n accelererar med en övertygande skjuts och styrningen påverkas mindre av vridmomentet eftersom det inte finns någon drivning på framaxeln alls.

Men för somliga bilägare är räckvidden viktigare och i en eDrive40 – som har samma 80,7 kWh-batteri – kan man komma upp i mellan 10 och 15 procent längre räckvidd, och samtidigt spara pengar. Startpriset på eDrive40 är 110 000 kronor under motsvarande M50, före utrustningstillägg, och räckvidden är 58 mil i stället för 51.

Eftersom långtifrån alla behöver fyrhjulsdrift kan alltså i4 eDrive40 vara ett bättre köp.

Vår testbil var utrustad med M Sport-paket, sportstolar med Alcantara- och Sensatec-konstläder, sportratt och M-detaljer utvändigt och invändigt. Den svarta BMW:n hade även BMW:s Live Cockpit Pro, men inte det fina Harman Kardon-systemet som bara kostar 10 000 kronor som tillval.

Den hade däremot en elektrisk dragkrok, rattvärme, helljusassistent och adaptiv farthållare och levererades med 18-tumshjul med Hankook-lågprofildäck. 17 tum är standard på den lägsta utrustningsnivån av eDrive40.

High-tech

Tekniken under karossen och i kupén är annars väldigt lik den i M50. De fysiska måtten är naturligtvis desamma, med ett axelavstånd på 285,6 cm, totallängd på 478 cm och ett bagageutrymme med praktisk kombilucka som uppges lasta 470 liter. eDrive40 kan dra upp till 1600 kilos last.

Den har också samma användarvänliga iDrive OS 8, som styrs med iDrive-kontrollen i mittkonsolen eller på den böjda pekskärmen som är vänd mot föraren. Det finns även stöd för Apple CarPlay, Android Auto och trådlös laddning av mobilen i ett fack framför mittkonsolen.

Det låter kanske väldigt avancerat, men man navigerar på samma sätt som på mobilskärmen och man kan ändra vilket innehåll man föredrar att ha på skärmen. Bilen går att prata med också – det fungerar inte alltid lika bra, men man kan till exempel be bilen hitta närmaste snabbladdare. Då förvärms batteriet innan ankomst och om laddaren är tillräckligt stark kan man få upp till 250 kW laddningseffekt. Åtminstone ett tag, innan laddningskurvan oundvikligen planar ut.

Man bör definitivt ladda ner BMW-appen och skapa ett BMW-ID. Då kan man göra förarprofiler, ställa in luftkonditionering, programmera laddning och lämna nycklarna hemma. Mobiltelefonen fungerar nämligen som nyckel till bilen.

Harman Kardon är mycket bättre än HiFi-högtalarsystem

Senast vi körde en i4 var den utrustad med Harman Kardon-stereon. Det är den högsta nivån man kan få i i4, men nivån under är en ganska så stor besvikelse. BMW kallar det för HiFi-högtalarsystem men trots högtalare både fram och bak, och dugligt med effekt, är ljudet grått och tamt. Det funkar alldeles utmärkt om man bara lyssnar på pratradio eller poddsändningar, men ger aldrig någon musikupplevelse att tala om. Inte ens när man använder CarPlay för att streama musik från mobilen.

Vår rekommendation är därför att välja Harman Kardon, eftersom man får ett mycket bättre ljud för ett relativt blygsamt pristillägg.

Mer klassisk BMW-känsla

Eftersom vi har beskrivit insidan och de praktiska fördelarna och begränsningarna med en i4 tidigare så går vi direkt till det viktigaste: körupplevelsen.

Om vi ​​bortser från Hans Zimmers soundtrack – som går att stänga av – är det mycket som påminner om en 20 år gammal M3 med bakhjulsdrift. Även i sportläge är den elektriska 40:an tystare, betydligt bekvämare, bättre byggd och givetvis rymligare, men det omedelbara trycket från 430 Nm märks inte i ratten.

Styrningen är inte lika snabb som i Taycan GTS, men den är mer direkt och känns mer precis än i M50. Det är lättare att peka nosen dit man vill och styrningen ger en känsla av bättre kontroll när man gasar sig ur en kurva och känner kraften trycka på i bakänden. Lite som en gamla dagars E46 M3.

40:an är tyst och bekväm i komfortläge och en skön långfärdsbil. Det är gott om stöd i sportstolarna och den fina balansen uppväger för att man sitter i en bil som väger mer än två ton.

Slutsats

Trots att den har mindre kraft än en M50 kan eDrive40 upplevas som lika körglad. Vad den saknar i ren acceleration, och det enorma grepp som fyrhjulsdrift kan ge, uppväger den för med råge genom mycket inspirerande köregenskaper och en subjektivt mer känslig och precis styrning. Inpackningen är densamma och körkomforten är bäst i klassen, och tack vare en lägre förbrukning kan BMW eDrive40 förlänga resan med flera mil. Detta är ett väsentligt argument för många som inte alls behöver fyrhjulsdrift. Och så gör det ju ingenting att eDrive40 är billigare än M50.