: Bel Canto CD2 & C5i

Bel Canto är en amerikansk tillverkare som under många år tillverkade apparater i stort sett utan design. Jag kommer ihåg både en DAC och en RIAA-förstärkare som i stort sett bara var en liten svart box med ingångar på ena kortändan och utgångar på den andra. Enda förnuftiga sättet att placera dem var bakom anläggningen som en liten dosa mitt på förbindelsen från den ena apparaten till den andra.

Det gjorde också att de blev väl anonyma – ingen såg dem! Då spelar det nästan ingen roll att de faktiskt spelade med ett alldeles ypperligt pris/prestanda-förhållande.

Det beslöt man att ändra på för några år sedan och införde en design med kabinett i halvbredd och en aluminiumfront med stort teckenfönster (med stora gröna tecken som ser rätt gammalmodiga ut och i mitt tycke inte är våldsamt tilltalande) som gör att Bel Canto maskinerna ser i stort sett likadana ut och att det är omöjligt att skilja den ena produkten från den andra. Nästan…

Det man gjort är att man skapat en sorts produktfamilj i form av byggklossar, lite i stil med Naim, Linn och Cyrus, där man kan bygga ut anläggningen med bland annat lösa DACar, extra strömförsörjningar och en egen möbel. Men tekniskt sett gjorde man också ett par drastiska förändringar. Som en av de allra första firmorna gick man helt och hållet över till klass D-förstärkning, dels på grund av att man anser att det helt enkelt är framtiden med den höga effektiviteten och den låga strömförbrukningen, dessutom ansåg man sig kunna bemästra tekniken så att det även blev högklassigt ljudande förstärkare.

Toppladdad CD
Jag har haft tre av deras produkter till test. Det rör sig om CD-spelaren CD2, den externa strömförsörjningen VBS1 och den integrerade förstärkaren C5i.

CD2 är något så ovanligt som en toppladdad spelare. Det betyder att det inte finns någon lucka eller något man ska öppna, man lägger bara på skivan och placerar en skivpuck ovanpå. Det är faktiskt rätt fräckt och synnerligen enkelt att använda.

Apparaten har alla utgångar man kan förvänta (digitala AES/EBU, S/PDIF och Toslink samt analog RCA), men det finns även en uppsättning balanserade utgångar. På baksidan sitter även en omskiftare mellan fixed och variabel utgång, således går det att koppla spelaren direkt till ett slutsteg och låta CD-spelaren sköta volymen.

Det sitter inte någon normal nätbrunn på maskinen, istället får man med en 12V väggtransformator av i och för sig god kvalitet. Denna kan man alltså byta ut mot en separat strömförsörjning, mer om det senare.

CD2 är en ljudmässigt bra spelare, lika bra att erkänna det direkt. Den ger en stor, öppen och detaljrik ljudbild som både är avslappnande och intressant att lyssna till. Det finns en auktoritet och självklarhet över återgivningen som gör att man instinktivt spetsar öronen och dras in i musiken.

Nej, den är inte exceptionell på något sätt, den spelar bara som man hoppas att spelare i den här prisklassen ska göra. Och, med min erfarenhet är det snarare undantag än regel här i den prismässiga toppen av mid-fi-segmentet.

Således en trivsam spelare som är lätt att leva med. Ja, om man undantar en del av handhavandet och den löjliga indikatorn i teckenfönstret om att skivan spelar – det ser man liksom ändå…

Teckenfönstret går som tur är att släcka!

Extra ström
VBS1 heter den virtuella batteriströmförsörjning man kan koppla till. Det känns som en dyr uppgradering, men den kan i gengäld också ge ström till tre apparater. Det finns även en billigare strömförsörjning, dock utan virtuell batteriteknik, som klarar en apparat.

Virtuell batteriförsörjning betyder populärt sagt att strömförsörjningen till apparaten inte är direkt förbunden till den ström som kommer ut väggen. Du får en jämnare och mycket stabilare försörjning till apparaten.

Här tycker du när du kopplar in den att du kanske omedelbart inte får så väldigt mycket mer för alla pengar du lägger ned. Men, som så många gånger förr när vi kommer upp i pris är det de små detaljerna som blir avgörande. Och det är många små detaljer som faller på plats och flyttar spelaren från övre mid-fi till faktiskt en sorts high-end. Ljudbilden stramas upp ytterligare, den svarta bakgrunden blir ännu svartare, allt blir lite krispigare och mer utmejslat.

Spela med den en vecka och koppla sedan bort den – det finns bara ingen återvändo, när man väl haft den inkopplad går det enligt lagen om alltings j-vlighet inte att vara utan, det är bara att koppla in den igen. Dyr, ja, men den tar upp återgivningen ett avgörande pinnhål.

Integrerad klass-D
Jag har en gång för flera år sedan provat Bel Cantos första integrerade förstärkare med klass D-teknik, och då var jag rätt begeistrad över hur bra firman genom att bland annat arbeta med in- och utgångsstegen lyckats få den att spela.

Bel Canto är noga med att poängtera att D i klass D inte står för Digital, som ju är vad gemene man normalt tror. Branschen får lida för att alldeles för många kreativa marknadsföringsavdelningar placerat ordet Digital strategiskt på många ställen där det bara skulle ge ett ”intryck av kvalitet”, speciellt på mycket billiga saker. Så kan det gå. D i klass D är helt enkelt bara en bokstav i alfabetet – klass A, klass A/B, klass B osv. där A och B heller inte är något speciellt annat än beteckningar.

C5i är dock inte bara en 2 x 60 watt (8 ohm) förstärkare, det är även en DAC (24 bit/192 kHz) med 24/96 USB, två Toslink och två S/PDIF-ingångar. Analoga ingångar finns i form av MM-grammofoningång och en linjeingång. Dessutom finns en linjeutgång. En flexibel sak med andra ord.

Det är så här den moderna mid-fi-förstärkaren ska se ut idag. En apparat som kan tjänstgöra som central för i stort sett allt du kan komma på att koppla till, inklusive TV, skivspelare, spelkonsol eller sattelitmottagare. Du får mycket för pengarna numera.

Ljudmässigt är det första man lägger märke till att den spelar med kraft och pondus. Här finns gott om dynamik och transienterna har verkligt fint bett. Personligen tycker jag att Bel Canto har valt helt rätt linje. Det betyder att den kan ruska liv även i lite slöa högtalare, men att den med högtalare som verkligen kan få fram vad förstärkaren kan får ett förvånande stort utbyte.

Här finns både klarhet och perspektiv parat med gott om detaljer. Ljudbilden drar som helhet något åt det ljusa hållet, vilket man ska ha i tankarna när man väljer högtalare till förstärkaren. Jag tycker att det snarare är en fördel än en nackdel. Du är fri från den där överfokuserade och ofta lite väl runda basåtergivning som folk gärna blir imponerade av vid första öronkastet, men rätt snabbt brukar tröttna på.

En annan sak man fastnar för är renheten och den allmänna kvaliteten på återgivningen. Jämför jag med ett par betydligt dyrare högklassiga förstärkare är det mer så att dessa bara har betydligt mer av alla kvaliteterna än att de låter karaktärsmässigt väsentligt annorlunda.

Nej, naturligtvis växer ljudet från Bel Canto 5i inte in i himlen, men den är i mitt tycke en överraskande helgjuten apparat. Provlyssning rekommenderas.