TEST: Axxess Forte 1

När någon nästan skriker att det här är Nirvana för öronen blir vi nyfikna. Speciellt som det handlar om en purfärsk tillverkare som ingen har hört talas om. Åtminstone nästan ingen. Räck upp handen, alla som har hört talas om Axxess. Ingen?

Inte så konstigt. I hifi-sammanhang har de närmast hållit på i en kvart, men gänget bakom Axxess är minsann inga nybörjare i branschen. Tillsammans har de säkert mer än 200 års erfarenhet att utnyttja, och sådant har gett oss relativt nya märken som Ansuz, Aavik och Børresen – och nu alltså senast: Axxess.

Audio Group Denmark grundades av Lars Kristensen och Michael Børresen, och Axxess är på sätt och vis deras ”budgetserie”, som för närvarande består av två par högtalare, ett antal tillbehör med bland annat kablar samt en helt unik förstärkare som heter Forte.

Det är en streamingförstärkare utan en massa ”onödiga” anslutningar, designad av en levande legend inom dansk hifi, Flemming Rasmussen, som är mest känd för att ha grundat Gryphon Audio.

Forte 1 är instegsversionen av tre i Forte-serien, och precis som Forte 2 och 3 är den uppbyggd runt Pascals UMAC-moduler, med Tesla-spolar, en 1-bitars DAC och en streamermodul som hämtats från Aaviks betydligt mer påkostade streamers.

Det här är inte förstärkaren du ska köpa om du har flera ljudkällor. Här finns till exempel ingen skivspelaringång och bara en enda analog ljudingång. Men den har flera digitala anslutningar: USB, optisk och BNC, och två USB-ingångar för anslutning av en ljudkälla som en hårddisk eller en Wi-Fi-dongel. Förstärkaren har nämligen inte inbyggt Wi-Fi utan streaming måste ske över nätverket med Ethernet – och det är som bekant är en bättre lösning än Wi-Fi.

Forte-serien styrs med Aaviks streamer-app, som bara finns till iPad. Detta är kanske en nackdel för somliga, men en iPad ger åtminstone en utmärkt överblick över musiken på antingen Spotify, Tidal eller Qobuz.

UMAC

Det ryktas om att det ska komma stöd för Roon i framtiden, då kan man styra musiken från en Roon-app på vilken enhet som helst.

De tre versionerna av Forte bygger alla på Pascals UMAC-teknik, som använder Tesla-spolar och dither-kretsar i stället för konventionella kondensatorer, motstånd och transistorer. Gänget bakom förstärkaren anser att ljudet ska påminna om en analog klass A-förstärkare, inte en klass D- eller PWM-baserad förstärkare.

Effekten anges till 2 x 100 watt i alla modeller, det som skiljer dem åt är antalet Tesla-spolar och dither-kretsar som reducerar brus. I Forte 1 sitter det 36 aktiva Tesla-spolar, 72 aktiva fyrkantsspolar och tre dither-kretsar. Forte 2 fördubblar antalet och har dessutom fyra zirkoniumspolar. Flaggskeppet Forte 3 har mer av allt och chassiet av kompositmaterial har en bottenplatta av koppar som reducerar resonanser ytterligare.

Klar som ett nyputsat fönster

Axxess Forte 1 liknar Aaviks förstärkare, med en jättestor display och en enorm volymkontroll. Man ser lätt vilken ingång som är vald och vad som spelas, eftersom displayen täcker nästan hela framsidan. Musiken styr man enklast från appen, men det går att välja ingång och göra grundläggande inställningar med knappar på fronten.

Uppdatering av firmware är inte lika enkelt. Utan Wi-Fi och tillgång till en server är det omöjligt att uppgradera om man inte har en PC med Windows och en RS-232-kabel tillgänglig. Lösningen är naturligtvis att ta förstärkaren till en återförsäljare för en uppgradering, men vi lever 2024, inte 1994.

Ljudet är däremot allt annat än 1994. På ett brett urval av högtalare från KEF, Dynaudio, Sonus faber och golvstående L3 från Axxess själva fick vi ett gediget intryck av alla kvaliteter som bor i Forte 1. Importören levererade förstärkaren med Axxess-högtalarkablar, en Ethernet-kabel och en strömkabel, för att inte tala om Noir – dämpfötter med små titankulor mellan tre runda skivor i kompositmaterial.

Med de små stativhögtalarna KEF R3 Meta levererade förstärkaren en kristallklar ljudbild. Skarp och exakt fokuserad, kanske med lite dämpad energi i djupbasen, men det blev naturligtvis mycket bättre med ett par golvstående Olympica III. Allra bäst lät det när Forte 1 kopplades till den ännu dyrare Contour Legacy från Dynaudio (test är på gång!), som fick fram upplösning och luft på ett tydligare sätt än både R3 Meta och Olympica-högtalarna är kapabla till.

Vi testade också Forte 1 ihop med golvhögtalarna Axxess L3 och när vi spelade Taylor Swifts och Bon Ivers Exile lät allt väldigt korrekt. Lite väl mycket kanske, dessutom tyckte Geir att ljudbilden var ganska smal. Det hjälpte att flytta högtalarna närmare väggen. Det gav också Lizzos About Damn Time mer skala och energi i basen. Ljudbilden kändes neutral, utan mycket av den värme och fyllighet som Yamaha A-S3200 har.

Det sprudlade inte direkt av rytmisk glöd med Lizzo, på samma sätt som gör finns med Naim Uniti Nova.

Men i Keith Jarretts Belonging-kvartett My Song är ljudbilden öppnare. När vi byter till Jarretts trio och Golden Earrings från livealbumet The Cure och jämför den med den dyrare – och starkare – Hegel H590 så finns det en väldigt fin klang i pianot och en bit in i låtarna kommer det solon med både kontrabas och slagverk. Då saknar vi djupet och energin som Hegel-förstärkaren har. Den går också märkbart djupare i basen på Axxess-högtalarna, och skulle väl egentligen bara fattas annat. Den kostar en hel del mer och har mer kraft under motorhuven.

Axxess har även en nätkabel till Forte-förstärkaren. Foto: Lasse Svendsen

Man hör helt klart vilka kvaliteter Axxess-förstärkaren har, men som Geir konstaterade är musiken så kontrollerad och korrekt att den kan gränsa till tråkig.

Med de mer än dubbelt så dyra Dynaudio-högtalarna kommer förstärkarens kvaliteter mer till sin rätt. I Scarlattis Sonat i C-dur (K 406) är klangen tydligt mer närvarande och ljudbilden är större och ännu öppnare än i Axxess-högtalarna.

Detta säger oss att förstärkaren växer med uppgiften och bara kommer att låta bättre och bättre när man rör dig uppåt i högtalarkvalitet.

Musiken låter ännu renare och har samma klarhet som ett nyputsat fönster, så med andra ord finns det ingen anledning att snåla med högtalarna till Forte 1. Den är med på noterna vad man än väljer.

Slutsats

Det kan verka som om det finns en regel som säger att streamingförstärkare inte ska ha många ingångar. Det ska räcka med att de kan strömma musik trådlöst eller via Ethernet. Och om man håller med om det så är Axxess Forte 1 värd att lyssna på. Där kan man inte heller koppla in allt man vill, men så länge streaming är ljudkälla nummer ett så kommer man inte att sakna något. Om man gillar att musiken låter ren, oförfalskad, naturlig och neutral är Forte 1 en ypperlig streamingförstärkare. Föredrar man en varmare, fylligare och rundare ljudbild ska man leta någon annanstans.