Vad alla där ute skulle välja kan vi bara gissa oss till. Vad vi vet är däremot att många av dem som faktiskt skulle kunna tänka sig att lägga närmare 40 000 på en stereo har mycket att se fram emot, oavsett om de är representativa för vanligt folk eller inte. Det ryms nämligen väldigt mycket fin hifi i en sådan budget, även om man inte utan vidare kan vara säker på att allting passar ihop. Man bör ta sig en tur till butikerna med en lista över högtalare och elektronik som fått bra betyg i tester, och sedan prova dem i olika kombinationer innan man bestämmer sig.
Högtalare
Det är en bra utgångspunkt, och en metod jag själv använde mig av. För med en testvinnare kan det inte gå fel, tänkte jag, och valde PSB Imagine T som en bra start på en anläggning i den här prisklassen. De smala golvhögtalarna formligen gnistrar med en levande, dynamisk och stor ljudbild, rik på detaljer och klangnyanser. En ypperlig utgångspunkt för varje anläggning, som även sambor och äkta hälfter kan acceptera. Imagine T ser inte bara bra ut, de är tillräckligt smala för att passa in i de flesta vardagsrum, och finns i svart och vit pianolack samt träfaner.
Förstärkare
Så långt allt väl. Men det skulle strax bli knivigare. Målet var inte bara att få bästa möjliga ljud för pengarna, jag ville också ha en stereo som skulle kunna spela högt och hårt nog för att framkalla feststämning, men också tackla kammarmusik och opera utan att förstöra den. En allroundanläggning, om du så vill. Men att hitta förstärkare blev inte lätt. Inte för att det inte finns bra alternativ i den aktuella prisklassen, utan för att jag ville ha ett kraftigt och fylligt ljud. Under ett par veckors kval förkastade jag ett halvt dussin förstärkare och satt efter mycket huvudbry med tre alternativ.
Hegel H70 på 70 watt var aktuell eftersom den låter friskt och genomskinligt och dessutom har inbyggd digitalomvandlare. Perfekt för mitt val av Mac Mini som ljudkälla, eftersom jag då skulle kunna få bättre ljud genom att koppla datorn till förstärkarens omvandlare med en optisk AI ITV FO-digitalkabel från Monster. Eller så skulle jag välja den varma, fylliga klangen hos Yamahas 90-wattare A-S1000, en vacker förstärkare med retrodesign som jag antog skulle göra högtalarnas klang ännu större. Sist men inte minst hade jag Musical Fidelitys M3i på 70 watt som alternativ, allt beroende på erfarenheterna med förstärkarna i M6-serien.
Vilken jag än valde kändes det som jag skulle få en strålande kombination, men till slut föll valet på Yamaha-förstärkaren. Och det skulle visa sig vara ett smart beslut.
Ljudkälla
Lika smart tycker jag det är att ha en Mac mini som mediecenter. Med en sådan har man allt på samma ställe. Eftersom den är en tvättäkta dator får man full funktionalitet, kommer åt internet och kan lagra sitt eget musikbibliotek på hårddisken. Musiken styrs med en iPhone eller en trådlös bluetooth-mus. Och man kan spela musik från iTunes eller Spotify utan att koppla in någon extrautrustning. Och så har man tvättäkta internet i vardagsrummet.
Enda nackdelen med att välja en Mac Mini är att man inte kan spela Blu-ray-skivor, och den stöder inte heller AirPlay från en iPhone eller iPad.
För att ljudkvaliteten inte ska lida av att en dator är ljudkällan valde jag att koppla Musical Fidelitys digitalomvandlare V-DAC till datorn med en optisk kabel från Monster. Det är en lösning som visade sig fungera bättre än förväntat och som faktisk ger ett bättre ljud än många CD-spelare.
Det är svårt att inte fastna för ljudet från Lasses anläggning. Jag faller för den fräcka lösningen med en MacMini som ljudkälla kopplad genom Musical Fidelity V-DAC. Det ger stora möjligheter, och ett lysande ljud.Först och främst finns här snygg dynamik och pigg bas. Skunk Anansies rockiga klassiker ”Hedonism” har en saftig gitarr och bastrumman är fysisk och rapp. Instrumenten är välvuxna i en ljudbild med mycket livekänsla. Jag tycker inte att basen är våldsamt djup, det är i mellanbasen det roliga finns. Jämfört med Auduns Dynaudio-system med inkopplad subbas går inte Lasses lika djupt och saknar också en del av basens tonala upplösning. Å andra sidan är underhållningsfaktorn större.När vi går längre upp i registret är en bra inspelning med Kari Bremnes väldigt avslöjande. ”En elsker i Berlin” har ett oerhört framträdande mellanregister som gör att rösten markeras kraftfullt. Ljudbilden har en fin balans från topp till botten, och jag måste medge att jag gillar Lasses kompromiss bättre än vad jag själv fått till. Den har en fin upplösning längst upp och alla instrument låter stort. Det finns däremot inte samma rymd RUNT instrumenten som med Auduns anläggning, som har snäppet vassare upplösning.
Också i detta test:
Sammanfattning
Något för varje smak
De tre anläggningarna är visserligen olika, men en sak de har gemensamt är att de låter överraskande bra. Utvecklingen har verkligen gått framåt de senaste åren!
Auduns anläggning
Kompakt lyx
Även om man har en begränsad budget är det fullt möjligt att köpa riktigt bra ljudkomponenter. Titta bara på den här mini-High End-anläggningen.
Geirs anläggning
Flexibel och musikalisk
Min anläggning är byggd runt en nätverks-spelare som har många funktioner. Ljudet är snyggt och prydligt.
