A-S500 bygger på sina större syskon och rent utseendemässigt påminner den om både nästa storlek A-S700 och den största A-S2000, med den speciella retro-looken. Yamaha-förstärkaren är stor och utstrålar pondus (vilket somliga säkert hävdar är samma sak som att den ser lite klumpig eller vulgär ut). Hur som helst så ser den tyngre ut än den är.

Utöver de sedvanliga ingångarna har A-S500 en iPod-ingång där en separat docka (extrautrustning) ska kopplas in. Dockan har separat strömförsörjning för musiken och styrningen, så att inte störningar ska smita över till förstärkaren och påverka ljudet.

Ljudkvalitet
Yamaha-förstärkaren imponerar med en stor klang, värme och fylliga toner. En kontrabas låter stor och maskulin och man hör information i tonerna långt ned i grundtonregistret. Kvinnoröster framträder fint, med luft och allt, även om vissa förstärkare är bättre på att få fram kontrasterna i mellanregistret, som är lite mjukt hos Yamaha. Det gör att plockningar på gitarrsträngar tappar lite bett och spänst. Å andra sidan är musiken aldrig plågsam eller vass att lyssna på, och A-S500 är förlåtande för en smula vassa och basfattiga inspelningar.

Tack vare en fyllig basåtergivning är förstärkaren engagerande med rock och rytmisk musik som innehåller mycket bastrummor. Kontrollen avtar dock när man spelar högt och A-S500 uppskattar inte de mest dynamiska svängningarna. Men om den inte pressas alltför hårt går den i kompression på ett behagligt sätt.

Också i detta test: