En del märken hoppar över tonkontroller helt och hållet men Marantz gör tvärtom och stoppar i hela tre stycken. Förutom den vanliga basen och diskanten går det fintrimma mellanregistret separat. Har du ett lyssningsrum med krånglig akustik eller högtalarna för nära väggen, så att basen blir odistinkt, kan du kompensera för det med tonkontrollerna. Men själva kvaliteten på ljudet går inte att påverka med tonkontroller.

PM7004 är Dual Mono-uppbyggd och har symmetriska kretsar för att höger och vänster kanal ska behandlas lika. En snabb strömförsörjning och en feedback-förstärkarmodul ska dessutom återge musiken mer dynamiskt.

Ljudkvalitet
Marantz-förstärkaren återger musiken med rejäl tyngd i basen. På låg volym gränsar det till det våldsamma, fast utan att gå över gränsen. Klangkaraktären är fyllig och kan påminna en aning om Yamahas. Marantz har dock inte riktigt samma kontroll över musiken, som flyter ut lite i intensiva partier. Rockmusik med gamla hederliga Skunk Anansie levereras med gott om tryck i basen, men längre upp i mellanregistret låter det lite rörigt, och röster saknar lite definition jämfört med de bästa. Vi saknar Rotels och Cambridges ordning. PM7004 trivs betydligt bättre med lugnare akustisk musik. Då finns det gott om luft runt instrumenten och så länge det inte händer för mycket på en gång så är ljudet inbjudande. Josefine Cronholms röst låter väldigt fint. Marantz-förstärkaren har god upplösning och en fin och fyllig bas, men inte samma kontroll som Rotel och Cambridge.

Också i detta test: