Bang & Olufsens första soundbar heter Beosound Stage och är naturligtvis en fröjd för ögat, både vad gäller design och känsla av byggkvalitet. Den finns i träfinish och två olika aluminiumutföranden: neutral och brons. Vi fick den i neutral aluminium, som ger ett svalare uttryck men som fortfarande ser fantastisk ut med rundade former och diskret svart tyg på fronten. Och priset på 15 000 kronor är mycket trevligare än vad vi är vana vid från danskarna.

Stage är gjord för att fungera lika bra hängande på väggen som liggande på en TV-bänk. Högtalarelementen sitter vinklade på ett sådant sätt att de kan ge ganska så snarlikt ljud när högtalaren ligger platt på bordet som när den hänger på väggen. En fördel med detta är att den slipper täcka för nederkanten av TV-bilden. Observera att TV-bänken inte bör vara för hög om det ska fungera rent ljudmässigt.

 

Någon fjärrkontroll ingår inte, här är det app-styrning som gäller. Tja, alltså om du inte vill betala drygt tvåtusen kronor för B&O:s egen BeoRemote One. Gör du det får du även full B&O-integration med andra produkter samt LG:s OLED-TV C9. Så du behöver inte ha en svindyr B&O-TV för att utnyttja användargränssnittet maximalt.

Bland kontakterna finns både en HDMI-ingång och en HDM-utgång med ljudretur (ARC). Om du har TV av modernare snitt stöder den sannolikt detta, så du bara behöver en HDMI-kabel från motsvarande TV-ingång, så kan alla enheter som är inkopplade till TV:n få ljud genom Stage.

 

 

Dolby Atmos

Stage stöder 3D-ljudformatet Dolby Atmos, men har inga speciella uppåtriktade högtalarelement för att återge kanalerna ovanifrån. I stället luras öronen av digital signalbehandling. Av erfarenhet vet vi att det fungerar bra, men sällan är lika övertygande.

 

Användning

Monteringen och installationen av Stage går smidigt, det klarar man även om man har tummen mitt i handen. Att strömma musik är en barnlek med både Chromecast och AirPlay 2, plus Spotify Connect.

Man väljer enkelt ljudläge mellan TV (betonar dialog), Music (ren stereo), Movie (fyller rummet med större ljudbild), Night Listening (dynamiken minskas) och None, som ger obehandlat ljud.

 

Man kan ställa in ljudet själv också. Men då blir mobil-appen svår. Man placerar en virtuell prick i en tvådimensionell cirkel som är indelad i fyra zoner, var och en med sin egen klangkaraktär. Man får en blandning av de fyra, beroende på var på planet man sätter pricken. Då blir det förvirrande, för klangkaraktärerna heter Warm, Excited, Relaxed och Bright. Jag fattar faktiskt ingenting av vad det här betyder, men tycker väl att jag får en smula mer fokus på röster och dialog genom att flytta pricken lite i riktning mot Excited.

 

Svårare

Det blir ännu mer förvirrande, för utöver detta finns det funktioner som man kan aktivera eller inaktivera, de heter Upmix, Virtualize, LFE Tuning och slutligen har vi Content Processing-funktionen, där du kan välja mellan Low, High eller Off. Allt det här ska säkert kännas användarvänligt, men jag måste läsa i bruksanvisningen för att få reda på att Mix Up innebär att stereoljud får sitt centrum återgivet av den dedikerade centerkanalen. Virtualize ger ett större intryck av surroundljud från surroundkanalerna och de virtuella höjdkanalerna. LFE Tuning innebär att man kan sätta på och stänga av baseffekterna (LFE) i den inkommande ljudsignalen.

Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår varför man skulle stänga av dem, om det inte vore för att i stället skicka dem vidare till en separat subwoofer. Men Beosound Stage har ingen subwoofer-utgång och det finns inte heller någon trådlös Beosound-subwoofer som kan kopplas in.

 

 

Ljudkvalitet

När man väl har lyckats få Stage att låta som man vill så klarar den sig riktigt bra utan extern subwoofer (se bara till att LFE-effekterna är på!). Ljudet fyller rummet ganska så bra och basen är tillräckligt fyllig för att ge ett bra fundament till resten av ljudbilden.

Dialogen på film är klar utan att vara vass, Jesse Pinkmans bröstklang i första scenen av El Camino framträder tydligt. Stage kan inte utmana testdeltagarna med subwoofer på det här området, men B&W Formation Bar är å andra sidan mycket dyrare om man tar med subwoofer i priset, och Sennheiser Ambeo blir ännu dyrare när den paras ihop med en matchande sub. Däremot ligger Samsung HW-Q96R, där det ingår en subwoofer, i samma prisklass som Stage, och även här får Stage se sig besegrad.

Om vi bortser från bristen på subwoofer så finns det en del annat bistert att säga också. Jag tycker att det rent allmänt saknas dynamik, det låter lite försiktigt och platt hur mycket jag än försöker justera ljudet.

Musik i stereo blir aldrig lika väldefinierat som med B&W Formation Bar – inte ens om dess subwoofer Formation Bass kopplas bort. Speciellt inte om man aktiverar både Mix up och Virtualize, då tappar Beosound Stage takten helt på grund av en ganska så grov fasförskjutning i basen. I ren stereo låter det däremot bra, fast aldrig magiskt.

Man blir aldrig lurad att tro att det finns flera högtalare när man tittar på film. De virtuella kanalerna fungerar bara sådär. Lite större ljudbild, visst, men både Bose Soundbar 700 och LG SL10Y växer sig ännu större.

 

 

Slutsats

Bang & Olufsen Beosound Stage är en vacker soundbar som glider in smidigt och elegant i alla vardagsrum. Den ser verkligen läcker ut, med snygga rundade kanter och påkostade material som ger dig ägarglädje.

Ljudkvaliteten är tillräckligt bra, den gör sitt jobb fint utan subwoofer, med tillräckligt stort ljud med film och skapligt ljud med musik. Det saknas lite dynamik, och vi hade velat ha en möjlighet att koppla in en extern subwoofer för den som vill det. Vad som verkligen förvirrar oss är alla konstigheter i appen. Man måste ta fram bruksanvisningen för att förstå vad som menas med de olika inställningarna.

Beosound Stage är en soundbar som kommer att gå hem hos trogna B&O-kunder, men om den vinner över några nya är vi inte lika säkra på.

Också i detta test: