Veolo är en relativt liten och stilren låda om än plastig på ett sätt som drar till sig fingeravtryck. På sidan finns minneskortläsare och en USB-port med ytterligare en på baksidan där även de övriga anslutningarna sitter. Tyvärr stöds inte USB 3.0 men inbyggt trådlöst nätverk är bra. Fjärrkontrollens ena sida ser ut som en vanlig fjärr och på undersidan finns ett engelskt tangentbord. Mer unikt är att den kan användas för att styra muspekaren genom att vifta med kontrollen, vilket fungerar över förväntan.

Detta var en av de första mediespelarna som körde Android. På insidan är det helt enkelt samma kretsar som i många surfplattor vilket gör att det fungerar bättre än man kunde tro. Dock kör man tyvärr den urgamla 2.2-versionen vilket gör att vissa appar inte fungerar. Och vissa är helt enkelt inte tänkta att köras utan pekskärm eller i ett nätverk och kan därför vara svåra att använda eller uppföra sig märkligt.

Som mediespelare fungerar Veolo ganska bra och man kan så klart installera vilken videospelare eller musik-app som helst. Dock är det lite krångligt att komma åt nätverksenheter då varken denna Android-version eller apparna är gjorda för det. Överhuvudtaget tycket vi att AC Ryan kunde ha lagt lite mer möda på att anpassa gränssnittet så att det blev smidigare att använda apparaten från TV-soffan. Formatstödet är dock på det hela taget bra med undantag för att HD-ljud krånglar.

Slutsats
Veolo är en liten smidig apparat med en smart fjärrkontroll som även går att använda som pekdon. Att använda standardmjukvara som Android är en stor fördel då utbudet av appar är i det närmaste obegränsat. Nackdelen är att gränssnittet inte är anpassat för att sitta med en fjärrkontroll i soffan snarare än att peka på en skärm, så det blir onödigt krångligt och tidsödande. Som mediespelare är den därför under medel men om tillgång på appar är viktigt kan den ändå vara en intressant kompromiss.

Också i detta test: