Foto: B&W
B&W avslöjade det redan i fjol, att det kommer en värstingmodell som ska ta över tronen efter det förra flaggskeppet. En högtalare i äkta highend-klass som låter, men inte kostar fullt lika mycket, som de allra dyraste högtalarna.
Nu är ju nya 800 D3 inte direkt billig, priset uppskattas hamna någonstans kring 300 000 kronor, men B&W har rätt i att det finns ännu dyrare högtalare där ute som inte nödvändigtvis är bättre.
Läs vårt test av lillebror B&W 803 D3.
Exakt hur bra de nya högtalarna är är för tidigt att säga något konkret om, men demonstrationen vi fick efter presentationen var milt sagt övertygande.
Foto: B&W
800 D3 är lite djupare och lite bredare än 802 D3, men nästan lika höga. Och en sådan skillnad i ljudtryck! De två 25 cm Areofoil-baselementen lät mäktigt och kontrollerat på samma gång, de sparkade ifrån sig musiken på ett betydligt mer fysiskt sätt än 802 D3. Stereoperspektivet var bergfast när musiken spelades väldigt, väldigt högt.
Rent tekniskt är flaggskeppet naturligtvis snarlikt 802 och 803 D3, men bas- och mellanregistret är en generation nyare och storleken på baskabinettet har lett till bättre dämpning. Så att ljudet kommer ut genom högtalarmembranen och inte svävar runt som kabinettresonanser.
Körmusik kan vara ett lackmustest för högtalare och Verdis ”Requiem” är precis ett så komplext stycke att många högtalare tappar fokus, nästan som en gröt där rösterna blir till en ohomogen massa.
Inte här, jag kunde urskilja enskilda röster lekande lätt i den breda och djupa ljudbilden, som jag befarade skulle bli skärande obehaglig. Men det var den inte alls.
Deadmus-demon var inte heller obehaglig på 800 D3, även om basen masserade inälvorna så hårt att det var bra att låten inte varade så länge.
Lovande alltså, men vi ska bereda plats i testrummet för ett test innan vi berättar exakt hur bra 800 D3 är.