Jättelika, konstgjorda strukturer som kallas Dysonsfärer, ursprungligen beskrivna av fysikern Freeman Dyson, har nyligen föreslagits som en förklaring till avvikande stjärnor.
Föreställ dig en gigantisk struktur som omsluter en hel stjärna, fångar upp dess energi och överför den till den civilisation som byggt den. Detta är en Dysonsfär – en fantastisk idé som har gått från science fiction till seriös vetenskaplig spekulation. Konceptet, som ursprungligen var tänkt som ett nätverk av solenergisatelliter, har utvecklats till idén om ett massivt, solitt skal som helt omger en stjärna. En idé som är så långsökt att den utmanar vår förståelse för vad som är tekniskt möjligt.
Project Hephaistos
Hur omöjligt det än kan låta har ett forskarlag vid Uppsala universitet nu meddelat att de har hittat flera potentiella kandidater för sådana enorma Dysonsfärer i Vintergatan. Project Hephaistos, som fått sitt namn efter den grekiska smidesguden, har tagit på sig den enorma uppgiften att söka efter utomjordiskt liv. Men i stället för att lyssna efter medvetna radiosändningar söker man efter spår av utomjordisk teknologi.
Som Dysonsfärer. Denna vågade metod för att söka efter utomjordiskt liv öppnar upp för möjligheten att upptäcka civilisationer som kanske inte aktivt försöker kommunicera, men som ändå lämnar spår av sin existens genom sin teknologi.
M-dvärgar
Alla de kandidater som föreslagits som möjliga Dysonsfärer är så kallade röda dvärgstjärnor, eller M-dvärgar. Dessa små, relativt svala stjärnor är de vanligaste i vår galax och har länge ansetts vara lovande mål i sökandet efter beboeliga planeter. Nu kan de också vara hem åt något mycket mer exotiskt.
M-dvärgar är intressanta eftersom de är mycket vanliga i Vintergatan och har en lång livslängd, vilket ger en potentiell civilisation gott om tid att utveckla avancerad teknologi som Dysonsfärer.
Project Hephaistos har identifierat sju potentiella kandidater för Dysonsfärer. De uppvisar alla ett betydande infrarött överflöd, som hittills inte har kunnat förklaras med kända naturliga källor. Detta stämmer också överens med en Dysonsfär, som skulle absorbera stjärnljus och stråla ut energin som värme i det infraröda spektrumet.
– Förmodligen inte Dysonsfärer
Men innan vi förklarar att vi nu har kontakt med utomjordiska civilisationer varnar forskarna för att dra förhastade slutsatser: ”Vi vill betona att även om våra kandidater uppvisar egenskaper som överensstämmer med partiella Dysonsfärer, är det definitivt för tidigt att anta att MIR (mid-infrared) som presenteras i dessa källor härrör från dem”, avslutar de.
En miljard jordklot
En stor stötesten för Dysonsfärerna är den enorma mängd material som krävs för att överhuvudtaget bygga dem. Om vi till exempel skulle kapsla in vår egen sol tillräckligt för att utvinna 10 procent av dess energi skulle vi behöva en ytstruktur som motsvarar en miljard jordklot. Detta enligt astrofysikern Simon Goodwin:
– Vårt eget solsystem har motsvarande hundra jordklot av fast material, så en avancerad utomjordisk civilisation skulle behöva sönderdela 10 000 planetsystem och transportera dem till stjärnan för att bygga sin Dysonsfär, skriver han här.
Det är sant att M-dvärgar kan vara så små som en tiondel av solens radie, men vi talar fortfarande om tusen planetsystem som liknar vårt eget skulle behövas för att kapsla in en.
Om – och det är ett stort ”om” – fynden bekräftas kommer det inte bara att vara en vetenskaplig sensation, utan en händelse som kommer att skaka om hela mänskligheten. Är vi verkligen ensamma i universum, eller har vi superintelligenta grannar som bygger megastrukturer runt sina hemstjärnor?
Källor:
