Ett sätt att ge internetåtkomst till hela planeten är att använda speciella satelliter. Det är affärsidén bakom SpaceX satellitkonstellation Starlink. De började skjutas upp 2019 och tidigare i år senare hade de 6000 små lågflygande geostationära satelliter på plats. Senaste siffrorna är att de i våras hade 3 miljoner abonnenter. Planerna är dock dubbelt så många satelliter, med en möjlig utbyggnad till 34 000 satelliter.
Men de stora nationerna låter sällan andra få teknikmonopol. Exempelvis sköt USA upp sina GPS-navigeringssatelliter redan 1978, medan Ryssland blev klara med konkurrenten GLONASS 1995 och EU började skjuta upp sina Galileo-satelliter 2005. Kina började skjuta upp sina BeiDou-satelliter 2000 och är nu inne på sin tredje generation.
Av förklarliga skäl är inte Kina, med sin omfattande internetcensur, speciellt pigga på att det finns ett globalt tillgängligt amerikanskt internetsystem. Reuters rapporterar att kinesiska forskare inom militären har studerat hur Starlink har använts i kriget i Ukraina och att de varnar för hotet detta utgör mot Kina vid en väpnad konflikt.
Shanghai Spacecom Satellite Technology börjar därför nu skjuta upp satelliter i det konkurrerande systemet kallad ”Thousand Sails Constellation” eller ”G60 Starlink plan”. Planen är att redan i år få 108 satelliter på plats, 648 i slutet av nästa år, att nå global täckning 2027 och att ha 15 000 satelliter på plats 2030.
Men redan vid den första uppskjutningen i tisdags gick det på tok. Raketen Long March 6A lyckades visserligen placera ut satelliterna, men sedan bröts en av raketdelarna sönder. Detta resulterade i ett moln av raketdelar där över 300 bitar nu susar runt jorden, enligt en rapport från Space.com
