Har det hänt något?

Effehjulter suckade och stirrade ut genom fönstret.

– Ingenting har hänt? Vad menar du? frågade jag.

– Precis det, menar jag, sa Effehjulter. Och jag talar om den här elektroniken. Där händer ju ingenting!

– Va? Där händer ju massor. Däremot inte i ditt huvud. Där händer ju ingenting. Du fattar som vanligt ingenting. Det har ju hänt massor på bara den lilla bit av året som redan varit: Ny teknik i bildskärmar, ännu mer fullstoppade mobiler, allt fler trådlösa högtalare och så vidare. Har du sovit, va?

– Om nån har sovit så är det väl du, morrade Effehjulter. Det där är ju ingenting. Ingenting. Ingenting är allt som hänt. Perfekt bild på tv:n, va? Det hade dom för tjugo år sen, eller ännu tidigare. I reklamen. Det kan väl inte bli perfektare än perfekt, va? Och mobiler? Är det nåt nytt?

– Nja, mobiler har ju funnits på bred front sedan slutet av 1900-talet, men det är ju nu som dom börjar bli nåt!

– Sen slutet av 1900-talet? Du har alltså sovit. Vad är en mobil? frågade Effehjulter.

– Tja, dom första mobilerna kunde man ju bara snacka trådlöst med, och det är väl egentligen grundfunktionen.

– Snacka trådlöst! Det har man ju kunnat sen urminnes tider! Vi snackar ju trådlöst nu här.

– Men Effehjulter, med en mobil kan man ju prata på hur långa avstånd som helst. Du och jag sitter ju bara en meter från varandra!

En ko har stora ögon som kan stirra framåt och se väldigt trötta ut. Jag kom plötsligt att tänka på just en ko när Effehjulter suckade och stirrade på mig.

– Du, sa han, man kan faktiskt skrika så det hörs en kilometer eller mer. Trådlöst! Och med röksignaler kan man nå ännu längre!

Varför ska han alltid missförstå allting? Eller missförstår han egentligen? Han kanske inte förstår alls, och det är ju en helt annan sak. Jag måste ändå försöka få honom att fatta att vi inte längre lever på stenåldern, utan nu, i senåldern.

– En kilometer, ja det är ju långt, men med min mobil kan jag tala med president Obama eller Putin var dom än är. Om dom svarar. Och dessutom: Snackfunktionen är ju bara en liten del av alltihop. Jag kan se på tv och facebooka och spotifya och fota och filma och köra i diket med bilen samtidigt, allt tack vare den moderna mobilen.

Det där med bilen hörde han inte. Inte så mycket av det andra heller. Som vanligt fastnade han på fel sak:

– Jaså, du kan lyssna till musik var du vill? Jodu, en gammal anfader till mig spelade näverlur. Var som helst! Det var musik det!

– Näverlur? Jag talar om Riktig musik. Sån där som Riktiga musiker har spelat in. Det kunde ju inte din gamla fornlämning lyssna på.

– Nja kanske inte han, men för hundra år sen gick det bra att ta med vevgrammofonen på utflykten och spisa stenkakor var som helst. Och batterierna var aldrig urladdade, som i din eländiga smartfåne!

Jag borde som vanligt inte fortsätta diskussionen, för jag vet ju hur den slutar. Likadant varje gång. Jag tröttnar före Effehjulter. Och ändå kan jag inte låta bli. Det vore ju bra för Effehjulter om han började förstå att det faktiskt har skett stora förändringar i vårt sätt att leva, och inte bara från stenåldern utan på bara de senaste åren.

– Men, sa jag därför, om dom nu tog med sig trattgrammofonen och lyssnade på musik ute i buskarna eller i folkparken så kunde man ju inte ha med världens alla stenkakor dit. Det blev bara några stycken. Och dom visade till exempel inga bilder till musiken som vi nu har i mobilen.

– Inga bilder? sa Effehjulter. Klart dom hade bilder. Har du inte sett den lilla hunden som är på nästan alla gamla stenkakor, va?

– Men bilderna som sitter på skivorna är väl en helt annan sak än dom rörliga bilderna i mobilen, det borde väl till och med du kunna förstå!

– Vaddå rörliga? Etiketterna på skivorna snurrade ju också, så visst rörde dom sig. Kanske lite för snabbt till och med!

– Men det kan du väl inte jämföra med video och bilderna i mobilen heller! Vad får du alla dina korkade idéer ifrån?

– Jag googlar, sa Effehjulter. I min mobil.

Bertil Hellsten