Den magiska impedansen

Och den komplicerade tekniken har sin grund i ett antal naturlagar som styr hur strömmar, ljudfenomen och elektrisk energi uppstår.

Därför är det förstås viktigt att veta hur Ohms lag fungerar. Annars blir det svårt att kunna njuta av musiken som strömmar ut genom högtalarna, eller ur lurarna till den elektroniska vännen i fickan.

Eller måste man det? Jag har en bekant som känner någon vars kusin har en arbetskamrat som inte vet vad Ohms lag är. Och inte bryr sig. Det är dock oklart om hen är den enda människan i världen som inte känner till och grubblar över Ohms lag varje dag.

Och när jag skaffade min första stereo, betald av pengar från sommarjobbet, så hade jag inte full koll på Ohms lag heller. Men jag blev fascinerad och imponerad över hur det lät: Musik! Musik på ett helt annat sätt än i den gamla radioapparaten. Stereo blev det, och både bas och diskant på ett sätt som fick mig att sväva iväg på ett musikaliskt moln.

Fast jämfört med den anläggning jag har i dag så lät den sannolikt skunk. Eftersom den inte finns kvar så kan jag inte jämföra, men mina stora magnetostathögtalare med ett tungt slutsteg från en av de stora tillverkarna är säkert bättre på alla punkter som går att mäta och förstå.

Och nu förstår jag ju Ohms lag också. Och en del annat som jag inte hade en aning om då, när sommarjobbspengarna snabbt tog slut. Nu vet jag också säkert att impedansen hos mina fina högtalare är ganska besvärlig. Den varierar kraftigt över frekvensen och är riktigt låg i en del register. Det ställer stora krav på förstärkaren, dess kapacitet och utimpedans.

Men eftersom jag då inte hade koll på vad utimpedans var, och vad den hade med Ohms lag att göra, som jag dessutom inte heller kände till, så lät alltså den gamla stereon riktigt bra. Eller rentav fantastiskt, tyckte jag.

Nu när jag hela tiden grubblar över impedansens frekvensgång så låter det fortfarande fantastiskt, eller fantastiskare, men det gnager lite i upplevelsen: Hör man inte ett lite syntetiskt ljud i undre mellanregistret ibland? Speciellt på vissa manliga röster?

Ja, och vad är egentligen impedans? En imponerande och magisk dans för att öka den musikaliska upplevelsen kanske? Räcker det med en gammal stereo som har dålig bas och diskant, distorsion i mellanregistret, resonansfel i högtalarna och fel utimpedans om man vill ha en musikalisk upplevelse? Eller måste alla parametrar vara helt optimala för att man över huvudtaget ska kunna stampa takten? Och vad är i så fall en parameter?

Om något är paranormalt så brukar det betyda att det är övernaturligt. Så parametrarna är nog något övernaturligt som vi inte har kontroll över. Bara musikupplevelsen räknas.

Nu kommer den befogade frågan: Är det väldigt varmt i skrivarlyan? Har det uppstått något impedansproblem i hjärnan på skribenten?

Det går utmärkt att grubbla över livets mening, men Ohms lag är kanske inte det enda svaret på frågan. Möjligen kan musiken vara det, men det är osäkert. Om den skulle vara det, så uppstår en mängd andra frågor: Är det Led Zeppelin, Bach eller Vikingarna som är livets mening? Och vilken är då den optimala högtalarplaceringen och högtalarens maximala impedansvariation?

Nej, jag vill inte ha tillbaka min gamla stereo. Den jag har nu är säkert bättre på alla sätt. Rimligen låter den också bättre. Men musikupplevelsen har en envis benägenhet att sippra ut även från den gräsligaste teknik ibland. Så Ohms lag och en del annat kan vara lite övervärderat.

Bertil Hellsten