Datorer och dumskallar

I framtiden behövs journalister inte alls, antyds det. Datorerna kommer att ta över helt och hållet.

Var det en nyhet? Var och en som läst en tidning har ju insett att den där smörjan måste vara skriven av en dator. Eller är det tvärtom? Är det journalisterna som skriver den oläsliga smörjan och datorerna som skapar de fantastiska upplevelserna?

En förutsättning för att kunna skriva en bra artikel är att skribenten har någon form av förmåga, kalla den gärna intelligens. Och intelligens finns ju hos både människor och djur. Och hos datorer, den senare kallad artificiell intelligens. Just den artificiella intelligensen talades det mycket om för ganska många år sedan. Och då, redan då, drog många intelligenta människor och datorer en viktig slutsats:

Intelligens kräver fri vilja. Att bara göra som man blir tillsagd kräver ingen intelligens. Snarare tvärtom. Och det var ju därför den artificiella ”intelligensen” inte fungerade så bra i datorerna då. Och inte hos alla ”intelligenta” människor heller. Men det var också därför intelligensen i datorerna aldrig blev bättre. Ingen ville eller kunde göra en dator med egen, fri vilja.

Eller gjorde man det ändå? Många datoranvändare anser nog att datorn har minst lika fri vilja som de själva. Så vad är skillnaden mellan artificiell och mänsklig intelligens? Finns det någon?

Fri vilja och kreativitet hänger också samman, så en dator med fri vilja borde vara mer kreativ än en dator utan (alltså alla datorer enligt somliga vetare). Detsamma bör förstås även gälla människor.

Någon gång i urtiden skapades hemma hos Bertil ett datorprogram (i det närmast utdöda språket basic) som skrev haikudikter. Eller åtminstone något som vagt påminde om haiku. Senare gjordes programmet om till en funktion i Excel. Den varianten finns kvar och fungerar fortfarande. Här är en alldeles ny haikudikt som är skapad av den:

En frodig näckros brinner

bredvid en grön bil.

En frostig eld fryser.

Det var många år sedan programmet användes, och anledningen är väl ganska tydlig. Men problemet är ändå att många så kallat intelligenta människor skriver ännu sämre haikudikter.

Den dator eller människa som har en egen fri vilja borde kanske valt att inte skapa, och framför allt inte att publicera den.

Men vem skriver alltså bäst artiklar: Den intelligenta datorn eller den intelligenta människan? Och hur kan man se på resultatet vem som är vem? Då måste vi ju ta ett steg tillbaka och fråga vad en artikel i en tidning, som denna till exempel, ska användas till.

Om jag vill välja den bästa, mest optimala digitalkameran, vad vill jag ha för hjälp då? Någon mänsklig journalist som tycker att färgen på programknappen till höger är lite för glassig eller en dator som säger att bildkvaliteten är 3,5 på en skala?

Äpplen och päron är visserligen släkt, men här handlar det om morötter och skiftnycklar snarare. Och hur är det egentligen? Är det datorn som gottar in sig i siffror och bedömningar eller är det den som svänger sig med flummiga ord och subjektiva omdömen? Om det fyrkantiga sifferexercisprogrammet Excel kan skriva floskiga dikter så bör man nog inte vara alltför säker på det.

Men nu är det dags att avsluta den här betraktelsen. Nästa gång får Bertil skriva själv.

Bertil Hellsten