IFA-mässan är som vanligt full av spännande TV-skärmar, men ofta handlar det om väldigt stora och/eller dyra modeller där tillverkarna ska flexa sina teknikmuskler. Ett exempel är Sonys flaggskepp ZD9 – en 100-tummare som ska kosta uppåt 650 000 kronor!
För gemene man kommer Philips nya flaggskepp 55POS901F att vara mycket mer intressant. Här pratar vi om en riktigt snygg allround-TV som ligger inom (förhållandevis) rimliga prisramar: För runt 35 000 kronor får du en 55-tums OLED-TV med Ultra-HD-upplösning, HDR-stöd och inte minst Ambilight!
Vi fick den nya OLED-skärmen demonstrerad av Danny Tack, som har varit Philips och TP Visions TV-guru i många år. Medan Samsung och LG dividerar om huruvida LCD eller OLED är bäst, så anser Danny Tack att bägge tekniker har sina för- och nackdelar – men att vågskålen just väger över åt OLED.
Danny Tack poängterar särskilt att OLED till skillnad från LCD är ”self-emissive”, det vill säga att pixlarna avger både ljus och färger och därför inte behöver genomlysas. Det här ger väldigt många fördelar, däribland bättre betraktningsvinkel, mer naturtrogna färger och perfekt svärta, anser han. Men OLED har också en nackdel, och det är den begränsade ljusstyrkan.
Ljusstyrka har kommit att bli extra viktig i och med introduktionen av HDR – High Dynamic Range. Video i HDR-format har större kontrastomfång, med långt fler nyanser – särskilt i den ljusa änden av spektret (tänk flammor, ljusreflektioner, solen och moln på himlen). För att återge det här måste TV-skärmen ha tillräcklig ljusstyrka – som anges i ”nit” – och det är alltså här OLED står inför ett antal utmaningar.
Philips-skärmen ligger inom kraven på OLED (540 nit inom ett begränsat område) men det är ändå en bit kvar till de bästa LED-LCD-skärmarna som klarar över 1 000 nit. Med maximal ljusstyrka över hela skärmytan blir skillnaden ännu större (ca 150 kontra 500 nit). Detta kunde också vi bekräfta när vi testade den första OLED-skärmen med HDR, LG OLED65E6.
Här berättar Danny Tack att de har lagt fokus på god bildbehandling, däribland så kallad Tone Mapping, för att utnyttja ljusstyrkan maximalt. Resultatet är imponerande: Även om Philips-skärmen saknar lite nyanser i de allra ljusaste partierna av bilden jämfört med dyra, LED-bakgrundsbelysta skärmar som Panasonic 65DX900, så är det betydligt bättre än många LCD-skärmar vi sett.
Det OLED-skärmen eventuellt saknar i mån av ljus tar den igen i den mörkare änden av skalan. Svärtan är rent formidabel och skapar en otrolig kontrast och djupkänsla. Scener med fyrverkerier på mörk himmel blir bokstavligt talat som natt och dag vid sidan om en traditionell LCD-skärm. Därför är det föga överraskande att Danny Tack anser att OLED är den bästa kompromissen just nu.
Ambilight
Många undrar nog också hur en OLED-skärm med Ambilight ser ut i verkligheten. Vi kan avslöja att det ser riktigt lovande ut: Alla som har erfarenhet av OLED och andra skärmar med hög bildkonstrast vet att de kan orsaka en viss ögontrötthet med tiden – särskilt när man tittar under kvällstid och/eller i ett mörklagt rum. När Ambilight-dioderna lyser upp väggen bakom med matchande färger kan det hjälpa till att skapa en behagligare och mer verklighetstrogen bildupplevelse. Många som vant sig vid Ambilight har svårt att klara sig utan det.
Designmässigt är Philips-skärmen som väntat väldigt tunn och fin, med jämn baksida och små diskreta fötter. Vi fick inte möjlighet att lyssna på ljudet från 6.1-högtalarlösningen, men vi återkommer till det och mycket mer inom kort när vi testar Philips 55POS901F.
