Kommentar: När återvinning inte är återvinning

”Det enkla, hållbara sättet att uppgradera ditt Sonos-system.
Återvinn en giltig enhet och få 30 % rabatt på valfri ny Sonos-produkt.”

Det låter grönt och hållbart, men i själva verket är Sonos erbjudande om att skicka gamla apparater till återvinning inte särskilt miljövänligt.

Sedan oktober har Sonos haft så kallad Trade Up-kampanj. Om du till exempel har en gammal Connect:Amp eller en första generationens Play:5 så kan du få 30 procent rabatt när du köper en ny och modern enhet och skickar den gamla för återvinning. Uppgraderingen gäller bara utvalda modeller som alla har mer än 10 år på nacken.

Självförstörelseknapp

Orsaken till eländet är ”Recycle”-funktionen som måste aktiveras i appen för att komma åt kvittot som ger rabatten när man köper nytt. När man aktiverar funktionen startar en nedräkning och efter 21 dagar raderas alla data i enheten. Och det är inte allt. En enhet som har gått i Recycle Mode kan aldrig återaktiveras, utan har förvandlats till helt oanvändbart elektronikskrot.

Sonos-enheter som hamnat i detta återvinningsläge kan alltså inte återanvändas!

Detta har med goda skäl fått användare över hela världen att surna till. Inte nog med att det är ett ovanligt slarvigt sätt att användande ordet ”återvinning”. Det är också en oerhört dålig signal i en tid när grönt är det nya svarta och återvinning i miljöns namn är svaret på jordklotets framtid. Man blir lockad att säga: ”Sonos, how dare you?!”

Från Sonos är den officiella förklaringen att de gamla enheterna saknar den processorskraft och det minne som krävs för att ge den bästa ”Sonos-upplevelsen”. Och genom att göra dem oanvändbara så ser man till att de inte hamnar i händerna på nya användare som hade kunnat bli besvikna.

Om man tycker att det här resonemanget låter lite ihåligt så beror det på att det är det.

Undvik loppis-fynd

Som självlärd elektronikpysslare och samlare av vintage-hifi kan jag inte låta bli att bli rent förbannad på Sonos för att de gör fullt användbara enheter helt värdelösa! Visst, en tio år gammal Play:5 stöder inte AirPlay 2. Men den skulle ändå kunna spela musik i många år hos en familj som har lägre tekniska krav eller en ekonomi som bättre passar loppmarknader och second hand-butiker.

Och det betyder också att det kan vara en god idé att se upp när man träffar på en äldre Sonos-enhet på begagnatmarknaden. Man kan nämligen inte se på en inaktiverad Sonos-enhet att den är oanvändbar.

Rabatten är densamma om man slänger den i papperskorgen, dumpar den i en orörd skogssjö eller packar in den juligt omslagspapper för att ge bort som skämtpresent.

Och även om funktionen heter ”Recycle” så är det upp till användarens samvete att lämna in den förstörda Sonos-enheten till miljöstationen. Rabatten är densamma om man slänger den i papperskorgen, dumpar den i en orörd skogssjö eller packar in den omslagspapper för att ge bort som skämtpresent.

Inte värre än andra

Med det sagt – och när Sonos har fått en nödvändig och välförtjänt avhyvling för sin slit-och-släng-mentalitet – är Sonos egentligen inte mycket värre än resten av elektronikindustrin. Prylindustrin producerar nämligen enorma mängder skrot varje år.

Och även om det här är första gången jag har sett en riktig självförstörelseknapp på en bit hemelektronik så är Sonos-högtalare som fått aktiv dödshjälp i rabattens namn bara marginellt mer värdelösa än den trave med surfplattor och mobiltelefoner som jag redan har liggande i skrivbordslådan. Enheter som rent funktionellt är värdelösa eftersom operativsystemet inte längre kan uppdateras till en version som det fortfarande görs appar till. Eller de skottkärrelass av föråldrad PC-hårdvara som det inte har gjorts drivrutiner till på många flera år. Produkter som det inte finns en droppe ”modern användarupplevelse” kvar i.

Kunde man bara lösa in något av allt detta i utbyte mot nya leksaker – till exempel i form av en återbetalningspremie på miljöstationen – så skulle vi faktiskt komma ett litet steg närmare hållbar återvinning.

Sonos Trade Up

John Hvidlykke

(f. 1964): Journalist. John har arbetat för Ljud & Bild sedan 2013. Han skriver om hifi, högtalare, datorer, spel och teknikhistoria. John har ägnat sig åt teknikjournalistik sedan 1982(!) och har arbetat för många olika tidskrifter i olika roller, bland annat GEAR, High Fidelity, Computer för alla, Illustrerad vetenskap, Ny elektronik, PC World och Privat Computer. Han har också skrivit många böcker och utbildningsprogram om IT.