Fujifilm X100V tar ett stort steg mot bättre bilder

Kompaktkamerorna säljer dåligt. Men det finns ett par ljusglimtar. Fujifilms X100-serie är en av dem, och det finns många skäl till att kameran med retrodesignen fortätter att vara populär.

Den första versionen, med 23 mm/f2 (motsvarande 35 mm-format) och 12 Mp-bildsensor, kom för tio år sedan och blev genast en stor framgång. Sedan dess har den uppdaterats tre gånger, X100S med 16 Mp X-Trans-bildsensor debuterade 2010, X100T kom 2015 och X100F med en 24 Mp X-Trans-sensor såg dagens ljus 2017.

Fujifilm-kamerorna uppskattades av alla sorters fotografer. Gatufotografer, resefotografer, fotojournalister, föräldrar, amatörer, entusiaster och proffs. Alla gillade den enkla och överskådliga designen, den oerhört fina bildkvaliteten – i synnerhet färgåtergivningen – och den praktiska hybridsökaren.

Ny sensor i vädertätade X100V

Det är inte lätt att skilja på de fyra versionerna. Alla har en hybridsökare och analoga kontroller som sitter på samma ställen. Och objektivet har hängt med i serien ända sedan 2010. En kort period fanns det en lite enklare modell som hette X70, med 28mm/f2,8-objektiv, ingen hybridsökare och med hjälp av två brännviddskonverterare kunde man ändra brännvidden till antingen 50 eller 28 mm.

De passar på den femte upplagan av X100 också. Den heter X100V och har ett helt nytt 23mm/f2-objektiv med ny linskonstruktion och två asfäriska element som ska ge bättre detaljskärpa ända ut i hörnen. Kameran har samma digitala brännviddkonverterare som sin föregångare, med 50 och 70 mm brännvidd, men en ny 36 Mp X-Trans 4-bildsensor, ny processor, bättre hybridsökare, väderskydd, 4K-video och utfällbar pekskärm.

Lite fakta om X100V

• Samma 26 Mp X-Trans-bildsensor som X-Pro3
• Nytt 23/2-objektiv med två asfäriska linser
• Integrerat fyrstegs ND-filter
• Värdskydd tillsammans med adapter och filter
• Kompatibel med 28 och 50 mm brännviddskonverterare
• Elektronisk konverter för 50 och 70 mm
• Vridbar pekskärm med 1,62 Mp
• Ny 3,69 MP OLED-hybridsökare
• 4K/30p-video med 8-bitars F-Log, 4:2:2 10-bit externt
• Eterna-filmsimulering
• 2,5 mm mik-ingång och hörlurar via USB-adapter

26 Mp X-Trans APS-C-bildsensor

Bildsensorn känner vi igen från Fujifilm X-T3 och X-Pro3, så det finns ingen anledning att tvivla på bildkvaliteten från bildchipet.

Sökaren har fått en ny OLED-panel med mycket högre upplösning och man kan fortfarande växla mellan OLED och optisk sökare med en omkopplare på framsidan.

Vridbar pekskärm

Fujifilm har lyckats få den utfällbara pekskärmen att ligga platt mot baksidan – ofta sticker sådana skärmar ut från kameran, men inte här.

Fyrvägsknapparna på X100F har tagits bort på X100V, som fått en liten joystick som man använder för att välja de flyttbara fokuspunkterna, och ISO-ringen har fått en praktisk uppgradering: På X100F måste man lyfta ringen, hålla och vrida för att ändra ISO-värdet. En något krånglig lösning som Fuji har fixat på X100V genom att ringen står av sig själv, vilket gör det lättare att vrida den till rätt inställning.

Eftersom X100V har låna så mycket teknik från X-kamerorna har den också 425 valbara fokuspunkter som ska ge mycket bättre fokusspårning och snabbare respons. Autofokusen har samma ögon- och ansiktsfokusering som vi såg i X-Pro3.

Filmsimuleringar

X100V använder samma batteri som föregångaren (NP-W126S) och batteritiden anges vara 350 till 420 bilder, beroende på om man använder sökare eller bildskärm, och man kan ladda batteriet i kameran med USB. Det finns bara en kortplats, för SD-kort med UHS-I.

X100V har vuxit några millimeter på grund av vädertätningen, men den är fortfarande en kompakt kamera.

Det är också värt att nämna att kameran har Fujis uppskattade filmsimuleringar Provia, Velvia, Astia, Classic Chrome och Acros som vi sett i andra Fuji-kameror, men även Classic Neg som skapar effekten av ett traditionellt färgnegativ.

Fujifilm X100V kommer i mars 2020, i svart och silvergrått, och kostar 15 700 kronor. Vi återkommer med ett ingående test.

Lasse Svendsen

Chefredaktör. Lasse har jobbat på Ljud & Bild sedan 1999. Han har också skrivit om fotografi i tidningen Fotografi och om hifi i tidningen Audio Video samt har jobbat som biljournalist på tidningen Drive. Allt började 1980 med en Garrard-skivspelare, en Tandberg-förstärkare och ett par Jamo-högtalare. Han har också lång erfarenhet av hifi-industrin och skriver i dag mycket om hifi, foto, datorer och ljud men även om bilar.