0-100 km/h tar bara 2,2 sekunder säger Porsche. Jag tror dem. Ingenting förbereder dig på chocken av att bli sparkad och tryckt bakåt i sätet. Blodet forsar till bakhuvudet, för en kort sekund känns det som om ögonen är på väg att försvinna i skallen. Hastighetsmätaren räknar upp snabbare än jag kan se. När 200 km/h passerats har det gått knappt 6,4 sekunder sedan bilen stod stilla på asfalten.
Raksträckan vid Circuito Monteblanco väster om Sevilla slutar i en lätt högersväng och planen är definitivt att få bil och förare intakta genom kurvan. Ett hårt tryck på bromspedalen stoppar den frenetiska accelerationen omedelbart, och jag kan släppa bromspedalen och styra genom svängen samtidigt som jag sakta ökar farten, innan en skarp vänstersväng återigen kallar på bromsfoten.
Det är fullständigt vansinne. GT-versionen av Porsche Taycan Turbo är det sjukaste jag har kört. Det är helt enkelt en racerbil med skyltar. Ett fartmonster som hela tiden vill köra fortare, gärna tills topphastigheten 305 km/h är nådd, men så lång är inte raksträckan på banan. Tack och lov för det.
Framför mig ligger en annan GT, som rusar ut ur kurvan framför mig. Ett tryck på spaken på ratten aktiverar attack mode, som ökar effekten till 1034 och till vansinniga 1108 hk i två sekunder, och det känns som att djävulskapet är på väg att lätta när jag trycker in den. Då släpps hästkrafterna direkt ner till de fyra Pirelli-däcken, och jag kommer in i nästa sväng alldeles för snabbt.
De stora bromsskivorna i keramisk komposit griper tag så snabbt att jag tror att jag låser ett hjul in i högersvängen, som kommer mycket snabbare än jag föreställt mig. Det högra hjulsetet tangerar apex, men linjen är fel och jag måste slå av gasen och korrigera för sträckan som leder till nästa sväng. Farten är inte så hög nu, och GT:n framför har fått ett försprång. I sista kurvan innan raksträckan är linjen in och utgången betydligt mer optimal, och Porschen skjuter iväg som en skållad katt när jag drar i spaken som aktiverar attack mode igen.
På nästa varv sitter linjerna bättre och farten ökar. Blodet forsar fram och tillbaka i kroppen, de race-tex-klädda skopsätena i kolfiber håller kroppen i ett järngrepp i svängarna, som tas med ökande självförtroende och större fart. Så är det slut.
Cool down
Ett ärevarv senare för att kyla ner batteriet – och föraren – innan vi rullar in i pitlane, ger mig tid att reflektera över varven på banan. Med en bil som inte haft tillnärmelsevis lika mycket kraft hade det varit mycket lättare att hålla optimala linjer in och ut ur banans många svängar. Men eftersom kraften är så brutal här ger den explosiva accelerationen Porschen vansinnig fart in i kurvorna. Man behöver flera varv för att lära sig både banan och bilen, och då kommer flytet av sig självt, men tiden är ute och jag kryper ur skopsätena och släpper ut ett tyst ”$”&&#§ för mig själv.
Weissach-paket
Bilen jag precis har kört är en Taycan Turbo GT i shade of green, med Weissach-paketet. Vilket bantar GT:n med 70 kilo, jämfört med en GT utan Weissach-paketet. Som inte har något baksäte alls, men lätta stolar i kolfiber. Porsche har till och med tagit bort den ena laddluckan för att spara vikt.
Bak har de monterat en vinge som genererar 200 kg marktryck i 305 km/h, och luft leds runt och under bilen, med små kolfiberspoilers för att luften lättare ska kunna komma runt karossen.
Om man undrar hur mycket snabbare en Taycan Turbo GT är jämfört med en Taycan Turbo S – med performance-paketet är svaret 26 sekunder snabbare runt den norra slingan på Nürburgring, med en varvtid på 7:07.55. Vilket är rekord för elbilar.
Turbo GT
Elmotorerna i en Turbo GT levererar ännu mer vridmoment än i en vanlig Turbo S. Sammanlagt upp till 1 340 Nm, och en ny pulsinverter levererar upp till 900 Ampere. Mer än invertern i en Turbo S som levererar 600. Utväxlingen på bakaxeln har ändrats för mer dragkraft i hög hastighet, och däcken är 21-tums Pirelli P Zero R, specialutvecklade av Pirelli för Taycan Turbo GT.
Ägare kan uppgradera till P Zero Trofeo RS, som är ett semi-slick-däck utvecklat för GT-versionen och godkänt för gatubruk.
Väljer man Taycan Turbo GT utan Weissach-paketet får man fyra säten och Sport Chrono-paketet. Porsches Active Ride-hjulupphängning – som är standard på båda versionerna – sänker bilen och reducerar krängning till ett absolut minimum.
Taycan Turbo GT är den tuffaste körmaskin jag har kört, och det fina är att den är fullt laglig att köra på vanliga vägar. Då är det skönt att veta att en Turbo GT har en angiven räckvidd på 555 km, enligt WLTP-mätningar. Den kan ladda med upp till 320 kW, vilket innebär att det kan ta bara 18 minuter att ladda från 10 till 80 procent batterikapacitet.
Bilen går redan att beställa, och kommer att levereras under sommaren 2024. Väljer man den tuffaste versionen med Weissach-paketet är priset från 2 770 000 SEK, vilket är detsamma som Taycan Turbo GT utan.
Det finns inget liknande, förutom Tesla Model S Plaid, men vem vill ha en bil som blir krossad av en Porsche Taycan Turbo GT?
