Därför är Apples Spatial Audio en stor grej – men inget för alla

Åtminstone inte enligt Apple, som lanserade rumsanpassat ljud – Spatial Audio – för ett par veckor sedan. Man klarar sig med en iPhone och ett par AirPods Pro, sedan är det bara att välja och vraka bland musiken som har Spatial Audio. Om man är Apple Music-användare, vill säga.

För Spatial Audio stöds inte av Spotify, Tidal eller Qobuz, åtminstone inte i dagsläget, och ännu så länge är det bara en bråkdel av Apple Musics katalog som är tillgänglig i Spatial Audio. Formatet bygger egentligen på Dolby Atmos, Apple har bara satt sitt eget namn på det.

Spatial Audio – eller Dolby Atmos för att vara mer exakt – stöds också om man tittar på TV-serier eller filmer. Under förutsättning att man är i Apples universum, med iPhone, iPad, Apple TV 4K och har antingen AirPods Pro, AirPods Max eller nyare öronproppar och hörlurar från Beats som har ett H1- eller W1-chip.

3D-effekten man kan få med ett par AirPods Max och en iPad är ganska fängslande, men jag är inte säker på att jag köper Apples påstående om att detta är det största som har hänt sedan stereo.

Om man till exempel spelar en låt som är inspelad i stereo, vilket de flesta på Apple Music faktiskt är, fungerar det vanligtvis bra på ett par högtalare i ett rum. Man behöver inte ha fler högtalare eller surround för att få en trovärdig 3D-effekt. Ljudet breder ut sig i rummet och stereoeffekten skapar en tillräckligt realistisk ljudbild för att man ska få känslan av att stå på parkett i en liten konsertsal.

Surroundljud i två kanaler

Musik inspelad i äkta surround fungerar lite annorlunda. Då har det använts flera mikrofoner för att spela in både artisterna och i vissa fall en del av akustiken, som sedan mixats till flerkanalsljud. Som sedan måste spelas upp i surround med flera högtalare, då kommer musiken från alla håll i en 360-graders ljudbild.

Sådant är komplicerat att spela in, mixa och få att fungera under uppspelning. Grammy-vinnaren Morten Lindberg på skivbolaget 2L är en av väldigt få som behärskar det helt och hållet, 2L-inspelningarna i surround är upplevelser man sällan hör maken till.

Men för Apple är detta alldeles för komplicerat. Man kan inte erbjuda 12-kanalsljud till en Apple-användare – inte en Android-användare heller, för den delen. Men om man i stället kan erbjuda en ny ljudupplevelse med den utrustning som de flesta redan använder, alltså en mobiltelefon och ett par hörlurar, är marknaden många gånger större.

Less is more (ibland)

Utan jämförelser i övrigt så finns det en anledning till att det nästan inte säljs några paket med surroundhögtalare längre. De flesta föredrar en soundbar-högtalare, helst med Dolby Atmos för lite surroundeffekt när de tittar på filmer och TV-serier.

Det är precis här som Spatial Audio med Dolby Atmos på Apple-enheter kommer in i bilden. Eller rättare sagt: det här det ”nya” ljudformatet verkligen kommer till sin rätt.

Välj en TV-serie som The Underground Railroad på Amazon Prime, eller Loki på Disney+, och prova själv. Stäng av Dolby Atmos i inställningarna, välj en scen och spela den, pausa, sätt på Dolby Atmos och titta på samma scen igen. Det fungerar extra bra med filmer och TV-serier som är inspelade med Dolby Atmos. Då växer ljudbilden åt alla håll och det är fantastiskt hur effektivt det är när du hör ljud bakom, framför och ovanför dig i ett par stereohörlurar.

De dramatiska effekterna av ett välmixat filmljudspår förstärks med Dolby Atmos och suger in dig i handlingen på ett sätt som stereoljud i hörlurar inte kommer i närheten av

Spatial Audio på musik

Men med musik är det annorlunda.

Det kan hända att det bara beror på att jag är mest van vid musik är inspelad och mixad i stereo, eller så kan det vara så att Spatial Audio inte är tillräckligt moget än. För jag kan gå med på att musik i Spatial Audio är en helt annan upplevelse än att höra den i stereo. Men bättre? Det tvivlar jag på.

Om man spelar in och mixar musiken i 3D, Spatial Audio eller Dolby Atmos kan jag med viss tvekan bli övertalad att lyssna på den i ett par AirPods Max med Spatial Audio. Men med de musikstycken jag lyssnade på, som ursprungligen spelades in i stereo, blev upplevelsen sämre. Dynamiken dämpades, gitarrerna försvann bakåt i ljudbilden och sångröster kom från alla håll och inte från mitten som jag är van vid.

3D-effekten fanns där, men musiken blir mer dynamisk, bättre fokuserad och mer detaljerad i stereo.

Spatial Audio i studion

Om Apple ska lyckas göra Spatial Audio till den ljudupplevelse som de hoppas kunna fånga fler användare, tror jag att det underlättar att börja redan i studion. Det är bara då som folk kommer att förstå poängen. Exemplet som Apple använder sig av, Marvin Gayes What’s Going On, i mono och stereo och Spatial Audio, är nämligen inte i närheten av tillräckligt bra för att övertyga mig om att Spatial Audio har en framtid. Åtminstone inte med backkatalogen på Apple Music.

Jag måste medge att jag tyckte att Spatial Audio fungerade bättre med Gustav Holts Planeterna än med Billy Eilishs Bury a Friend, så visst kan Spatial Audio vara effektfullt med musik.

Men ännu så länge är det allra bäst med film.