Hifi-skolan, del 1

Hifi är en fantastisk hobby och med rätt utrustning (som inte nödvändigtvis måste vara dyr) kan du få helt nya upplevelser med din favoritmusik. Men vad behöver du köpa för att komma igång? Och hur sätts allting ihop? Det är inte svårt – men det är inte säkert att allt är logiskt.

I den här serien hittar du svaren som vi själva önskar att någon hade gett oss när vi själva var hifi-nybörjare. Välkommen till hifi-skolan!

Förstärkaren är på många sätt den viktigaste delen av stereoanläggningen. Den är både distributionscentral och motor. Allt ljud som kommer ut ur anläggningen måste först passera genom förstärkaren. Och som namnet avslöjar så förstärker den ljudet från signalkällorna (skivspelare, streamer, TV etc.) till en nivå som orkar driva högtalarna.

Det här finns på fronten

På framsidan av en typisk stereoförstärkare hittar du en volymratt som ställer in ljudstyrkan, tonkontroller som kan förstärka eller dämpa bas och diskant, samt en ingångsväljare som med en eller flera knappar avgör vilken av signalkällorna (CD, skivspelare, etc.) du lyssnar på. Vanligtvis går det bara att lyssna på en ljudkälla åt gången.

En på/av-knapp finns oftast också på fronten, samt kanske en mute-knapp som tillfälligt stänger av ljudet utan att stänga av förstärkaren. Om ljudet i de två kanalerna inte är lika starkt kan en balansratt justera förhållandet mellan dem. De flesta förstärkare har även ett hörlursuttag, så att du enkelt kan koppla in dina hörlurar. Ofta stängs ljudet i högtalarna av automatiskt när hörlursuttaget används.

Nästan alla moderna förstärkare har en fjärrkontroll, där alla de här funktionerna kan styras i lugn och ro från soffan. Men principen är densamma.

Signalkällor, in- och utgångar

En titt baksidan av förstärkaren kan verka förvirrande. Men det är inte alls så komplicerat som det verkar. Det första du lägger märke till är att de flesta av de många guldpläterade kontakterna är ingångar, medan andra är utgångar.

Det enklaste sättet att förstå förstärkaren är att följa signalen hela vägen från början till slut. Om du vill spela LP-skivor börjar signalen i pickupen. Via skivspelarens kabel går den in i förstärkarens skivspelaringång (oftast märkt ”Phono”). Om ingångsväljaren också är inställd på Phono släpps signalen fram genom förstärkaren.

Skivspelaringången

Observera att just skivspelarens ingång fungerar annorlunda än alla de andra. För det första har den starkare förstärkning, eftersom signalen från pickupen är mycket svagare än från de andra signalkällorna. För det andra förstärks de låga tonerna mycket mer än de höga.

Skivspelaringången följer den så kallade RIAA-frekvenskurvan, som (nästan) alla vinylskivor är inspelade med. Detta beror på vinylmediets fysiska begränsningar: om de djupa tonerna skulle pressas in med full nivå i skivan så skulle vindlingarna i spåren bli så stora att pickupnålen inte kunde följa dem. Och dämpningen i diskanten under uppspelning begränsar skivbruset.

Om du vill koppla en skivspelare till en förstärkare som saknar den speciella phono-ingången så måste du ha en separat skivspelarförstärkare, ett så kallat phono-steg eller RIAA-steg, eller så måste det finns inbyggt i skivspelaren. Många ”nybörjarskivspelare” har ett inbyggt phono-steg.

Linjeingångar

De flesta förstärkare har flera så kallade linjeingångar. De är vanligtvis märkta ”CD”, ”Tuner” och ”Aux”. Till skillnad från skivspelaringången, som bara används för en sak, kan de andra ingångarna användas för vilka signalkällor man vill.

Det spelar alltså ingen roll om du kopplar in CD-spelaren till CD-ingången eller till Aux-ingången. Och du kan enkelt koppla in en musikstreamer även om förstärkaren inte har någon ingång som heter så. Bara du kommer ihåg var du kopplade in de olika signalkällorna när du sedan vrider på ingångsväljaren.

Volymkontroll och utgångar

Volymkontrollen avgör hur mycket signalen förstärks – och därmed hur hög volymen blir. Signalen går vidare in i förstärkarens effektsteg – den del som förstärker signalen så mycket att den orkar driva högtalarna.

En del förstärkare har utgångar som är märkta ”Pre Out”. Där kan man hämta ut signalen efter volymkontrollen, men innan den går in i effektsteget. ”Pre Out” finns där för att du ska kunna koppla in en bättre eller starkare effektförstärkare i stället för den som är inbyggd i förstärkaren. Om du har aktiva högtalare som har egna, inbyggda förstärkare måste de också ha sin signal från Pre Out-utgången.

Så kopplar du in högtalarna

Högtalarutgångarna – eller terminalerna, som de också kallas – brukar vara märkta med ”Loudspeakers”, ”Speakers” eller ”Output”. Den vanligaste typen är så kallade banankontakter. Man kan antingen skruva fast en avskalad högtalarkabel eller trycka in en avlång banankontakt i terminalens mitt. Ibland sitter det en plastplugg i hålet för att förhindra att man stoppar in elkontakter eller andra föremål, men den går att pilla bort.

Varje högtalare ansluts med två kablar, som normalt är färgkodade med rött för plus (signal) och svart eller blått för minus (jord). Det är viktigt att alla högtalare ansluts på samma sätt. Alltså att den röda ledaren (eller den som är markerad med +) kopplas till den röda utgången och den svarta till den svarta (–).

Bananpluggar (här några billiga versioner från eBay).

Gör inte så här …

Om en högtalare kopplas in tvärtom så hamnar kanalerna i motfas, vilket ger en konstig stereobild och nästan ingen bas. Om man av misstag ansluter en högtalare till de två röda utgångarna och den andra till de två svarta, kommer den första högtalaren att spela en signal som består av skillnaden mellan de två kanalerna (så att rösterna nästan försvinner), medan den andra högtalaren är tyst.

Fyra högtalare?

Många stereoförstärkare har två uppsättningar terminaler – vanligtvis märkta A och B. Det betyder inte att det finns fyra kanaler i förstärkaren, de två paren utgångar är kopplade till samma två utgångar inuti förstärkaren. De spelar alltså samma signal.

De två uppsättningarna terminaler gör det möjligt att ha två par högtalare inkopplade. Eller att använda så kallad bi-wiring, där man använder olika kablar för bas- och diskantdelen av högtalarna.

Kan du koppla in fyra högtalare och använda de två utgångarna samtidigt? Ja, fast med vissa begränsningar. De flesta förstärkare är konstruerade för att driva högtalare med en impedans (last) på mellan 4 och 8 ohm. Eftersom högtalare är parallellkopplade till samma utgång belastar de förstärkaren hårdare. Två 8-ohms högtalare parallellt får en sammanlagd impedans på 4 ohm vilket fungerar för de flesta förstärkare. Men om impedansen för bara ett av högtalarparen är lägre går det inte att spela på båda paren samtidigt.

Effekt

Den vanligaste frågan som ställs om förstärkare är: ”Hur många watt har den?”

Effekten är definitivt viktig, men hur mycket du behöver beror på dina högtalare, din musiksmak och rummet som anläggningen spelar i.

För att undvika att jämföra äpplen med päron måste vi först vara säkra på att effektspecifikationerna är jämförbara. Det finns nämligen många – men inte lika trovärdiga – sätt att ange effekt. Det mest reella och jämförbara måttet på en förstärkares uteffekt är RMS-effekten vid 8 ohms last. Då mäts förstärkarens förmåga att mata ut en kontinuerlig signal med en maximal förvrängning på 1 procent.

Belastningen i form av ett 8 ohms labbmotstånd motsvarar inte riktigt en vanlig högtalare, men är en förnuftig kompromiss.

Ofta ser man också RMS-uteffekten angiven i 4 ohms last. En teoretiskt, idealisk förstärkare ska leverera dubbelt så mycket effekt när högtalarens impedans halveras. Men världen – och elektroniken – är inte idealisk, så de flesta förstärkare kommer att lämna högre effekt i 4 ohm än i 8 ohm, fast inte dubbelt så mycket.

Musikeffekt för musik

Det finns andra effektangivelser, till exempel ”musikeffekt”, ”peak power” och ”PMPO”. Gemensamt för dem alla är att de säger väldigt lite om förstärkarens faktiska uteffekt.

Skrupelfria butiker kan till och med ange effekten som ”Total System Power”, vilket är den effekt som förstärkaren drar från elnätet. Det är en i stort sett helt meningslös siffra och ungefär som att ange en bils prestanda efter hur mycket bensin den kan dra.

Decibel

Även om en 80-watts förstärkare på papperet är dubbelt så kraftfull som en 40-watts så är skillnaden mindre än du tror. Det beror på hur den mänskliga hörseln fungerar. Skillnader i effekt och volym mäts i decibel (dB). En fördubbling av effekten motsvarar 3 dB, men uppfattas bara som en liten skillnad av örat. För att örat ska uppfatta ljudet som dubbelt så starkt krävs en nivåförändring på 10 dB, vilket kräver en 10-faldig ökning av effekten.

Så om du har en 40-watts förstärkare och vill spela dubbelt så högt behöver du en förstärkare med en uteffekt på 400 watt! Och det klarar de flesta högtalare inte av. Lösningen är att leta efter känsligare högtalare som kan spela högre vid en viss effektnivå. Det här återkommer vi till i nästa avsnitt av Hifi-skolan, som handlar om högtalare.

50–100 watt räcker fint för de flesta

Som tumregel kan man säga att en ”nybörjarförstärkare” med 50–100 watt i 8 ohm i de flesta fall räcker för en ”nybörjaranläggning” i ett litet vardagsrum med ett par någorlunda känsliga högtalare.

Du kan inte spela högre än högst

Observera att volymrattens inställning inte nödvändigtvis motsvarar förstärkarens effekt. I de flesta fall når förstärkaren sin fulla uteffekt långt innan volymen är helt uppskruvad. Varför är det så? Det handlar om styrkan på den signal som kommer in i förstärkaren. Många CD-spelare ger en utsignal på upp till 2 volt. Men förstärkaren är oftast byggd för att kunna lämna full effekt vid en insignal på 100 millivolt. Ingången tål den starkare signalen, men förstärkaren får inte högre uteffekt. När den når full effekt börjar den förvränga. Man säger att förstärkaren klipper, eftersom signalens toppar kapas. Och om insignalen är hög kan klippning ske oavsett om volymkontrollen pekar på klockan 1 eller klockan 3.

Samma sak gäller för bas- och diskantkontrollerna. Om du skruvar upp basen för att verkligen känna rytmen kommer du mycket snabbare att nå den nivå där förstärkaren börjar förvränga.

Därför är det viktigt att lyssna. Om ljudet blir skarpt och förvrängt är det dags att sänka volymen. Varken förstärkaren eller högtalarna tål överbelastning under någon längre tid!

Nästa del av Hifi-skolan handlar om högtalarna.