Före sin tid

En av 1970-talets mest kända och banbrytande talare är Dahlquist DQ-10. Och den orsakade uppståndelse när den först presenterades på en hifi-mässa i New York 1972. Den såg inte bara radikalt annorlunda ut än dåtidens lådformade högtalare. Det var också ljudmässigt före nästan allt annat. Och detta från ett helt nytt och okänt företag.

Företaget må ha varit nytt och okänt, men människorna bakom det var erfarna. Jon Dahlquist hade med sig ingen mindre än Saul Marantz, som efter att ha lämnat Marantz 1968 nu var sugen på nya elektronikäventyr. Bland Dahlquist-folket fanns också Irwing M. Fried, som senare grundade högtalarföretaget IMF.

Dahlquist DQ-10 ser eleganta ut vid första anblicken. Den eleganta böjda tygfronten och de böjda träsidorna påminner om QUAD ESL 57. Vilket knappast är en slump. Enligt vissa källor inspirerades Jon Dahquist av de klassiska engelska elektrostathögtalarna.

Bitar från skrotlådan?

Tittar man bakom fronttyget eller går bakom högtalaren, där man har fri inblick till innanmätet genom ett metallgaller, faller estetiken till marken. Eller snarare: högtalarna ser ut som något en hempysslare har knåpat ihop slumpmässigt i sitt garage av spillvirke och bitar från skrotlådan!

Fem olika högtalarelement från fyra olika tillverkare är till synes slumpmässigt utplacerade. De flesta har varsin baffel. Baselementet är 12 tum, men membranet passar ett 10-tums element och en masonitring är tillskuren för att membranet och upphängningen ska passa i det stora kabinettet. Superdiskanten är ett gällt piezohorn av den typ som normalt bara ses i skrythögtalare för tonårsrum (och inte ens där låter det bra)! Bitar av skumgummi fäst med häftklamrar kompletterar det kaotiska intrycket.

Faslinjär före sin tid

Men ljudmässigt är Dahquist DQ-10 motsatsen till kaotisk. Den är utomordentligt sammanhängande och precis. Och de fem högtalarelementen smälter akustiskt samman till ett. Syftet med att placera elementen på olika små plattor i stället för att ha en stor baffel är att begränsa risken för diffraktioner. Och elementen är förskjutna från varandra för att utjämna tidsskillnaden mellan dem, så att ljudet från dem når örat samtidigt.

De många elementen är minutiöst placerade för att ha samma avstånd till örat. Men det betyder också att du måste vara lika noggrann när du ställer upp högtalarna. En liten felaktighet i vinkeln räcker för att bryta magin.

Diffraktions-bekämpning och faslinjäritet är något som alla seriösa högtalartillverkare idag tar hänsyn till i sin design. Men 1972 var det helt nytt som inget hört talas om! Dahlquist själv kallade tekniken för ”phased array”. Dahlquist DQ-10 är känd för en oerhört exakt impulsåtergivning som nästan matchar de ovan nämnda elektrostaterna. Men med en mycket mer potent bas.

60 000 par på 16 år

Cirka 60 000 par DQ-10 såldes mellan lanseringen 1972 och 1988, då produktionen slutade. En mycket lång produktlivslängd. Modellen förblev i stort sett oförändrad, även om baselementet senare byttes till en annan modell när det kvarvarande lagret av Advent-element, från vilket den ursprungliga masonitkant-modellen kom, tog slut. Mellanregistret/diskantsektionen på de senare modellerna är också speglad. Dahlquist var för övrigt mycket öppen om uppbyggnaden och gav gärna råd till DQ-10-ägare som ville uppdatera sina högtalare med nya komponenter.

Dahlquist DQ-10 är en mer än 50 år gammal konstruktion, men fortfarande en eftertraktad klassiker som kan ge nyare högtalare konkurrens om ljudkvalitet. Om du drömmer om att själv bli ägare till en uppsättning bör du förvänta dig att det kommer att kosta runt 15 000 kronor för ett par i fungerande skick. Och att de kanske måste hämtas i ett annat europeiskt land. Vilket ändå är betydligt billigare än om du hade förälskat dig i till exempel JBL Paragon.

John Hvidlykke

(f. 1964): Journalist. John har arbetat för Ljud & Bild sedan 2013. Han skriver om hifi, högtalare, datorer, spel och teknikhistoria. John har ägnat sig åt teknikjournalistik sedan 1982(!) och har arbetat för många olika tidskrifter i olika roller, bland annat GEAR, High Fidelity, Computer för alla, Illustrerad vetenskap, Ny elektronik, PC World och Privat Computer. Han har också skrivit många böcker och utbildningsprogram om IT.