Recension: Wallace och Gromit: Hämnden har vingar

Att återuppliva gamla hjältar kan sluta på många olika sätt. Antingen upptäcker man att det man minns som så fantastiskt för 20 år sedan är ganska mediokert – eller så har den ursprungliga filmen eller serien faktiskt tålt tidens tand medan nyinspelningen visar sig vara en ”Frankenstein”.

Men så finns det en tredje möjlighet, exemplifierat av återupplivandet av Top Gun i Top Gun: Maverick. Filmen från 2022 håller lika hög kvalitet, och är väl så underhållande, som originalet. Nick Parks Wallace och Gromit: Hämnden har vingar hamnar också in i den här tredje, sällsynta, kategorin.

 

Det ostälskande, udda radarparet

Det har faktiskt gått hela 17 år sedan den senaste stop-motion-kortfilmen från det ärkebrittiska animationsgeniet Nick Park, och 19 år sedan den förra långfilmen (The Curse of the Were-Rabbit) om det oefterhärmliga radarparet Wallace och hans trofasta hund Gromit.

Vi tas genast tillbaka till det välbekanta universumet i en typisk brittisk småstad i Lancashire. Här försörjer sig den Oppfinnar-Jocke-liknande Wallace fortfarande som uppfinnare av alla möjliga märkliga, och ofta helt värdelösa, prylar. Sedan sist har han finputsat sin väckningsmaskin, där allt från morgonbadet till påklädning och frukostservering nu är helt mekaniserat. Allt styrs, något uppgivet, av den supersmarta hunden Gromit.

Om huvudpersonerna är ”konstiga” kan man sätta exakt samma etikett på de knäppa invånarna i den lilla staden. De är alla härligt karikerade, med stora ögon och munnar, och hjärnor som är charmigt ”simpla”.

Somliga skulle kanske kalla dem för enfaldiga, men det vore att underskatta den brittiska folksjälen. Park och manusförfattaren Mark Burton driver med britterna och det brittiska i allmänhet, men alltid på ett godhjärtat sätt.

Ett snäpp upp

Den fantastiska animationsstilen, med lerfigurer i stop-motion, är densamma – och precis lika imponerande som förra gången – medan den finurliga kreativiteten och de galna upptågen har skruvats upp några snäpp.

Ännu en gång är det den superskumma Feathers McGraw som lurar i vassen, när Wallace går all in på att utveckla den ultimata, autonoma trädgårdsassistenten i form av en smart trädgårdstomte (Ben Whitehead). Han blir så uppslukad av AI-innovationen att Gromit känner sig helt överflödig och ignorerad.

Det finns väl knappt något brittiskt landsbygdshus med stenmur och trädgårdsland som inte har en trädgårdstomte? Fast smarta är de knappast. Wallaces problem den här gången är att McGraw lyckas hacka sig in och ta full kontroll över armén av trädgårdstomtar – som förvandlas från hjälpsamma till elaka.

Den stora belöningen? Vad annars än den gigantiska blå diamanten som hjälpte till att sätta McGraw bakom lås och bom. Om pingvinen med de stendöda ögonen samtidigt får sin hämnd på W&G är allt fulländat. Bara Gromit kan rädda diamanten och dagen – och Wallace!

Ymnighetshorn

Den otroligt charmiga animationsstilen och Parks säregna karaktärer är en sak, men W&G-berättelsen lyfts flera snäpp av alla absurda påhitt, märkliga uppfinningar och galna vändningar i handlingen.

Vi hade gärna velat se en ritning över hur hjärnorna fungerar i huvudena på Park och medregissörerna Crossingham och Burton! De kan inte vara i A4-storlek!

Ett tidigare samarbete mellan Park och DreamWorks havererade, tydligen för att cheferna i LA ville amerikanisera Parks konst – vilket han tack och lov vägrade.

Nu är det Netflix (i samarbete med BBC) som ligger bakom den nya filmen och de har uppenbarligen gett Park fullständig konstnärlig frihet och bevarat det unika i karaktärerna, miljön och berättelsen. Vilken uppsjö av idéer, underbara ordlekar och flagrant dramaturgi vi får bevittna.

Allt från den ena ”uppfinningen” mer absurd än den andra till karaktärer som fascinerar. Och som kulminerar i en flykt som vi bara tar av oss hatten för – uppenbarligen smått inspirerad av Mission: Impossible. Park har till och med sett till att få med lite AI-kritik, vilket passar tidsandan.

 

Animerad klassiker

Man skulle kanske kunna önska sig en aning mindre förutsägbar handling, men på det stora hela är det bara en petitess. För även om du alltid anar konturerna så kan du aldrig förutse vilken vändning Park tar härnäst.

Vi konstaterar, med stor glädje, att ännu en animationsklassiker har fötts. 6 stjärnor till Parks & Co.

Wallace & Gromit: Hämnden har vingar hade brittisk smygpremiär på BBC i december och får global streamingpremiär på Netflix den 3 januari. En sådan fantastisk start på det nya filmåret!