Recension: Thirteen Lives

Sommaren 2018 fanns det väl knappt någon i hela världen med en TV eller mobil som inte följde det intensiva grottdramat från Thailand minut för minut.

Bakgrunden var ett thailändskt fotbollslag med småpojkar som inför ett födelsedagsfirande sökte skydd från monsunregnen i den stora Thang Luang-grottan. För att undkomma den ständigt stigande vattennivån klättrade de och tränaren längre och längre in i mörkret – samtidigt som grottan fylldes med regnvatten och blockerade alla möjliga vägar ut.

 

Fler än 5 000 människor från 17 länder blev inblandade i den enorma räddningsaktionen. Hoppet om att hitta pojkarna bleknade med tiden och regnet fortsatte ösa ner. Guvernören tog då det drastiska steget att kalla in ett brittiskt elit-grottdykningsteam, till stor förtret för de thailändska SWAT-styrkorna.

Och otroligt nog, efter 14 dagar hittade Rick Stanton (Viggo Mortensen) och John Volanthen (Colin Farrell) samtliga av pojkarna vid liv, mer än 6,5 kilometer in i djupet!

För att komma fram till dem var de tvungna att simma genom smala, mörka gångar, fyllda med lerigt regnvatten, i nästan 6 timmar. Det stora dilemmat blev sedan hur i hela friden man skulle ta 13 unga, helt oerfarna dykare tillbaka ut till friheten – sex farofyllda timmar bort.

Regissören Ron Howard är förmodligen mest känd för Da Vinci-koden, men har även storfilmer som Apollo 13, A Beautiful Mind, Backdraft och Willow på sin CV.  Han är duktig på mellanmänskligt drama, och precis som i Apollo 13 vet vi alla hur Thirteen Lives slutar. Ändå har Howard och hans team lyckats skapa en sevärd, bitvis spännande berättelse om den dramatiska räddningsoperationen.  Men alltför ofta saknar filmen nerv.

Till en början känns det ovant, och lite konstlat, att höra veteranerna Mortensen och Farrell prata med en överdriven brittisk accent, men det kommer vi över. Tyvärr lyckas den stabile Farrell aldrig få fram rädslan och komplexiteten i sin karaktär. På det planet lyckas Mortensen mycket bättre. Stanton är också den lite mer cyniska skeptikern och pessimistiska realisten av dem – ett rolluttryck som klär den lite nonchalanta Mortensen utmärkt.

Den ständiga prestigekonflikten mellan britterna, som båda vet bäst, och den thailändska militären känns onödig och efter ett tag konstruerad.

På det tekniska planet är filmen strålande. Klippning och foto tar oss in i det stumma, bubblande mörkret och ger oss ibland rysningar. Men sedan tappar dramaturgin en smula, och själva räddningsoperationen blir för upprepande och ”teknisk”. Gott och väl två timmars speltid är också för långt, så som historien presenteras här.

Sammantaget är detta en sevärd film som ger intressanta och genomarbetade fakta om ett drama utan motstycke från vår egen närtid, och något som alla var uppslukade av för ett par år sedan (till och med Elon Musk kände ett behov av att vara med på ett hörn …). Howards film fungerar dock nästan bättre som en dokumentär och ett porträtt av de riktiga personerna som var inblandade.

Thirteen Lives skulle egentligen ha haft premiär på bio, men lanseras nu exklusivt på Prime Video 5 augusti.