Recension: The Penguin

Den bemantlade seriefiguren från DC-universumet, vigilanten Batman, har regelbundet blivit rebootad som film – och helt odödliggjorts av Christian Bale i Nolans Dark Knight-trilogi (2005–2012).

Bland fladdermusmannens många fiender finns den skandalösa, småaktiga skurken Pingvinen, ikoniskt porträtterad av Danny DeVito i Batman Returns (2002). Irländaren Colin Farrell porträtterade honom i den mörka, dystopiska The Batman (2022) och den nya miniserien The Penguin spinner vidare på detta universum.

Ännu en gång har Farrell (True Detective) tagit på sig sin tjocka kostym och ”smyckat” sitt ansikte till oigenkännlighet med hjälp av latex. Serieskapare är mexikansk-amerikanska Lauren LeFranc (Agents of S.H.I.E.L.D.), som också har skrivit manuset baserat på Matt Reeves version av Gotham. Och precis som i The Batman är Gotham dystert, regnigt, mörkt och brutalt – och serien ser verkligen läcker ut. Tyvärr är handlingen inte lika fascinerande.

Detta är en fristående miniserie, men också nästan en origin-serie om vår haltande tjockis-ärkeskurk. Även om den inte går så långt som tillbaka till barndomen så får vi en glimt av tiden innan Oswald Cobb/Penguin blev den stenhårda, cyniska skurk han är i dag – och vad som bidrog till att forma honom.

Men som ofta är fallet med skurkserier handlar det om något så banalt som vem som ska kontrollera brottsligheten i staden. Och Pingvinen är ingen dålig skurk, han är inte sämre än att han tar livet av gangstersonen Alberto Falcone (Michael Zegen, The Marvelous Mrs Maisel) vid första bästa tillfälle, varpå han söker upp den avlidnes syster, Sofia (Cristin Milioti), och inleder ett samarbete för att kontrollera drogförsäljningen i Gotham, med den asiatiska triaden som sparringpartner.

Men Sofia har ett mörkt och dysfunktionellt förflutet och driver inte maffia-”butiken” på egen hand, utan förlitar sig på stöd från fixaren Johnny Viti (Michael Kelly, House of Cards). Och de två kommer inte direkt bra överens …

Som sidekick rekryterar Pingvinen den stammande bilrånaren Victor (Rhenzy Feliz). När han och hans gäng försöker stjäla Pingvinen fina, lila Maserati känner Pingvinen igen sig själv som ung småbrottsling och ger Victor en chans att få leva – som chaufför och hantlangare. Fast mest av allt vill Victor bara fly från staden, med sin flickvän, till sunny California.

Våldet är ofta närvarande, och det är överdrivet explicit – vilket passar det mörka temat och den miljö som våra usla förbrytare lever i. Här bryts det fingrar, huvuden skjuts i bitar, fiender bränns levande och blodet sprutar i de många närstriderna – både i mörka gränder och på ökända Arkham Asylum.

Och som tidigare nämnts ser allt riktigt ful-snyggt ut, och Farrell är skön som den småblyge ”Mr Nobody” som stiger i graderna från obetydlig chaufför till Gothams brottskung. Mer hårdhudad och cynisk för varje år som går, men ändå med en rörande omsorg om sina nära och kära. En underbart komplex karaktär. Sofia är också en intressant person, med ett psyke som gör henne oförutsägbar och farlig. Hur de två ”dansar” tillsammans är det mest fängslande temat i serien.

Synd bara att Pingvinen vandrar runt, haltande, i en handling som är förvånansvärt generisk och ganska tråkig. Vi har sett olika varianter av detta oändligt många gånger tidigare i otaliga kriminalfilmer och serier. Handlingen är förutsägbar och karaktärerna tämligen stereotypa, vilket är synd eftersom det borde vara möjligt att skapa något mer unikt och originellt med en så annorlunda huvudkaraktär.

Gängledare som slåss om territorium i staden, flankerade av tanklösa, svällande gorillor är varken särskilt spännande eller nyskapande. Snarare platt, oinspirerande och generiskt. Och varför i hela friden de valde att ge den enigmatiska Carmen Ejogo så lite tid på skärmen övergår vår fattningsförmåga.

Mot slutet, när Pingvinen äntligen hamnar i sitt rätta element i mörkret under jorden, tar handlingen sig. Allt blir mer actionpackat och Pingvinen kastar handskarna och lämnar det därhän – han ska kontrollera den här staden, kosta vad det kosta vill!

Visst, The Penguin är inte en direkt dålig serie, och det dystopiska universumet väcker absolut vårt intresse, men lite för ofta kommer vi på oss själva med att greppa efter mobilen, vilket sällan är ett gott tecken. 4 svaga stjärnor.

PS. Om du letar efter en originell kriminalserie med fascinerande, äkta karaktärer och en vansinnig spänningsnivå så kolla in Mayor of Kingstown (avsnitt 1–3) på SkyShowtime. Så ska det göras!
The Penguin har streamingpremiär den 20 september på Max. Recensionen är baserad på samtliga avsnitt..