Recension: The Mother

Det har inte gått mer än tre månader sedan vi senast såg en Jennifer Lopez-premiär. Den gången var det den generiska, intetsägande komedin Shotgun Wedding (Prime Video).

Nu försöker Netflix etablera drottningen av romantiska komedier som en råbarkad actionhjältinna. Och visst kan J.Lo vara stentuff – men det hjälper inte med ett manus som är så lövtunt och långsökt som det Misha Green har skrivit till The Mother.

 

I korthet kretsar den konstruerade handlingen kring Afghanistan-veteranen ”The Mother” (Jennifer Lopez), en extraordinär skarpskytt. Under sin militärtjänstgöring råkar hon i konflikt med den korrupta generalen Adrian (Joseph Fiennes, The Handmaid’s Tale) och den mexikanska vapensmugglaren Hector (Gael G. Bernal).

För att uttrycka det milt blir förhållandet mellan trion sämre och Mother hamnar under FBI:s beskydd. Naturligtvis går allt åt helvete och Mother måste skjuta sig fri. Hon drar sig sedan tillbaka till ett eremitliv i Alaskas vildmark. Enda problemet är att hennes före detta älskare fortsätter att jaga henne och känner till hennes bortadopterade dotter Zoe (Lucy Paez).

När Mother lämnar civilisationen ingår hon ett avtal med en av de överlevande FBI-agenterna, Cruise (Omari Hardwick), han som gav henne vatten (!), om att han ska berätta för henne om hennes dotter någon gång hamnar i skottlinjen. 12 år senare händer det oundvikliga …

Trots sina 54 år är Lopez fortfarande osannolikt trimmad och vältränad och övertygar som hardcore-actionhjältinna. Hon är visserligen inte på samma nivå som Anne Parillaud (Nikita), Sigourney Weaver (Aliens), Milla Jovovich (Det femte elementet och Joan of Arc) eller sensuella Scarlett Johansson i den häftiga Lucy. Alla är starka kvinnoroller som verkar på mäns territorium.

Men de många närstridsscenerna i The Mother är snyggt koreograferade och Lopez imponerar både där och när hon visar upp sina eleganta färdigheter som prickskytt.

Då är det desto värre med den (bitvis) hopplösa dialogen och det inbitna badass-ansiktsuttrycket. Vi inser att Mother är tänkt att vara en hårdhudad ensamvarg som har undertryckt sina känslor och stängt av sin empati. Men ofta har Lopez framställning av den kvinnliga enmansarmén en tendens att bli oavsiktligt parodisk.

Det hjälper inte heller att Fiennes ser ut som om han är uttråkad på jobbet och att resten av karaktärerna är endimensionella stereotyper. Allt detta ”toppas” sedan av en exceptionellt förutsägbar handling.

Och vad i hela friden är poängen med att Mother så fort hon ska köra en tvåhjuling absolut måste komma ihåg att sätta på sig hjälmen?! ”Hej dotter, vi flyr fort som fan från vapensmugglare med maskingevär, men kom för all del ihåg att sätta på dig hjälmen!”

De logiska bristerna och genvägarna i manuset blir så småningom irriterande många och vi inser långt före finalen hur allt kommer att sluta.

Trots filmens många svagheter har den en hel del kvaliteter i form av intensiva actionscener och en viss spänning i utvecklingen av mor-dotter-förhållandet. Och som sagt: Lopez imponerar på actionfronten.

Crescendot i Alaskas vinterklädda skogar är väl utfört och actionmättat men har gjorts mycket bättre tidigare, bland annat av Jeremy Renner i The Bourne Legacy.

Kort sammanfattat är The Mother är en (nästan) okej actionfilm för en slapp onsdagskväll, men förvänta dig inte att bli intellektuellt stimulerad, direkt överraskad av handlingen eller häpen över den ”vassa” dialogen. 3 lövtunna stjärnor till Lopez & Co.

The Mother har global Netflix-premiär i dag.