Recension: The Ministry of Ungentlemanly Warfare

Att sir Winston Churchill var en av de viktigaste militärpolitikerna på de allierades sida under andra världskriget är allmänt känt och accepterat. Men att den oförliknelige, whiskydrickande, skrävlande, cigarrökande brittiske premiärministern under kriget inledde en hemlig operation för att lamslå den tyska ubåtsflottan blev inte allmänt känt förrän 2014.

Churchill gick både emot professionella militära rekommendationer och förde parlamentet bakom ljuset. Den otroliga operationen blev dock en enorm framgång och bidrog till att USA kunde gå med i kriget.

Guy Ritchie (Lock, Stock and Two Smoking Barrels, The Man from U.N.C.L.E.) har tolkat historien på sitt eget unika sätt och bjuder på en rövarfilm som är rena rama fyrverkeriet, med glimten i ögat och lysande skådespeleri. Vi kan väl lugnt konstatera att berättelsen är mycket löst baserad på verkliga händelser.

 

Sabotage mot tyska ubåtar

Hösten 1941 vinner Hitlers styrkor mark i Europa och många länder – inklusive Storbritannien – är dåligt förberedda på den mäktiga tyska krigsmaskinen. Framför allt härjar de nazistiska ubåtarna i Nordsjön och Atlanten och hotar de brittiska försörjningslinjerna. Många militära experter råder Churchill att kapitulera ensidigt.

Men Churchill vill tvärtemot slå tillbaka ännu hårdare, och utan stöd från Westminster rekryterar hans team den oortodoxe majoren Gus March-Phillipps (Henry Cavill, Man of Steel, The Witcher) för att sabotera den nazistiska ubåtsstyrkans försörjningsbåtar. Han blir den obestridde ledaren för ”Operation Postmaster”.

Utanför Nigerias kust börjar resan, i en fiskebåt som seglar under svensk (!) flagg. Målet är att sänka tyska och italienska örlogsfartyg, bland annat Duchessa d’Aosta.

Mer fiktion än fakta

I en salig blandning av fakta och fiktion har Ritchie skrivit och regisserat en riktig kuppfilm, där ett mycket brokigt gäng, mot alla odds, ska utföra ett tillsynes ”omöjligt” uppdrag.

Ritchie sätter omedelbart tonen när den ”svenska” fiskebåten blir bordad och de tappra männen hysteriskt slår tillbaka. Både Cavill och Alan Ritchson (Reacher) visar nya sidor av sina mångsidiga skådespelartalanger.

Gus älskar livets goda, sina fina kubanska cigarrer, lyxiga drinkar och skräddarsydda kostymer. Han döljer inte sin fåfänga, men trots detta smälter han in sömlöst ute i fält. Hans raka motsats är dödsmaskinen Lassen (Ritchson).

Lassen är en dansk fiskare som har hemsökts av krigets fasor, nu vill han bara döda så många nazister som möjligt. På väg till Västafrikas kust måste gänget dessutom göra ett litet strandhugg på Kanarieöarna för att befria en tillfångatagen kollega.

I kommandorummet i London sitter Churchills generaler, flankerade av kommendörkapten Ian Flemming (ja, författaren till James Bond-böckerna) – som i en operation möter starkt internt motstånd. Under tiden använder sig de bångstyriga sjömännen i Nigeria av den lokala spionen Heron (Babs Olusanmokun) och hans femme fatale, Marjorie (Eiza González), för att distrahera nazisterna. Självfallet går inte allt enligt planerna …

Lekfullt krig

I form och ton påminner filmen en del om Quentin Tarantinos Inglourious Basterds, men är lite mer ”tittarvänlig” för den breda allmänheten.

Det är en riktig kuppfilm som Ritchie serverar, där han inte direkt lägger band på sig. Våldet och de många actionscenerna är som tecknade serier, till exempel när Lassen hugger ner nazister, skär ut deras hjärtan och sedan går bananas med pil och båge! Men det tippar aldrig över i uppenbar parodi.

Det narrativa balanserar hela tiden hårfint mellan verklighet och humor, och karaktärerna har alltid en finurlig glimt i ögat. Det är dock inte all dialog som sitter, eller träffar, lika bra.

Att Cavill kan göra mer än att vara en butter actionkaraktär utan mimik är en positiv överraskning, och med The Ministry of Ungentlemanly Warfare får Ritchson revansch efter den katastrofalt miserabla andra säsongen av Reacher. Han är som klippt och skuren i rollen som en krigsgalen, lite enfaldig nazist-dödare. Rory Kinnear har däremot det kämpigt i rollen som Churchill, nedtyngd av alldeles för mycket latex.

Filmen bjuder på ett färgstarkt persongalleri, med karaktärer som är lätta att tycka om och ogilla. Och precis rätt mängd spänning. Den är definitivt inte subtil, i kan föreställa oss att Olga, 93 år gammal, i sin kommunala lägenhet i Dresden inte tycker att den är särskilt rolig för tyskarna. 5 stjärnor för detta opretentiösa, lättsamma och välgjorda krigsfyrverkeri.

The Ministry of Ungentlemanly Warfare har nordisk streamingpremiär på Prime Video den 25 juli.