Recension: The Handmaid’s Tale, säsong 5

Vi trodde att June ”Offred” Osborne hade spelat ut sin roll – tänk så fel vi hade.

Med Elisabeth Moss i regissörsstolen andas hon nytt liv i karaktären, vidgar horisonten och motiverar ytterligare en säsong om det fascistiska helvetet Gilead.

 

Ännu en gång dras vi in ​​i det obehagliga. Till ett fullständigt mansdominerat, sexistiskt samhälle där kvinnor förtrycks systematiskt – och de få som fortfarande är fertila hålls som slavar och blir systematiskt våldtagna för att kunna bli barnfödarmaskiner.

Serien bygger på romanen (1985) av den kanadensiska, feministorienterade författaren Margaret Atwood. Hon målar upp en skrämmande dystopisk bild av Kanadas enorma grannland i söder, och hur åt helvete det kan gå när en galen man hamnar bakom The Resolute Desk.

Allt motstånd i ”Republiken Gilead” slås ned brutalt med fängelse, tortyr och offentlig hängning. Det religiösa gubbväldet styr sina undersåtar med järnhand och erkänns inte av något annat land i världen. Det lyckliga fåtal som lyckas fly med livet i behåll tar sig till det vänligt sinnade, och fortfarande demokratiska, Kanada. Där befinner sig även vår protagonist, June (Elisabeth Moss).

Efter att ha hållits fången i åratal som hus- och sexslav hos herr och fru Waterford fick hon äntligen sin brutala hämnd på sin Herre. Den dramatiska fjärde säsongen kulminerade i en chockerande fångutväxling mellan Kanada och Gilead, där June och hennes medsystrar slog, spottade och bet befälhavaren Fred Waterford (Joseph Fiennes) till döds. Där kunde historien ha slutat tillfredsställande. Men June & Co är inte klar med sin mission.

Tempot sänks avsevärt och blir lugnt, när vi återigen dras in i Junes vidriga värld. Hon är nästan i chock efter att äntligen fått sin efterlängtade hämnd, men saknar nu en mening med livet vet inte vad hon ska göra i framtiden. I något som påminner om posttraumatisk stress anmäler hon sig till den kanadensiska polisen och erkänner sina ”missgärningar”.

Hon stöter bort sina nära och kära, som oroar sig för hennes psykiska hälsa. Men June inser att hon inte kan få sinnesro förrän hon har fått sin sista uppgörelse med terrorregimen – och i framför allt med sin gamla härskarinna, Serena (Yvonne Strahovski).

I tidigare säsonger har Serena visat tecken på mänsklighet, och till och med ånger. Men nu framstår hon som en pålitlig försvarare av kvinnohatarna och gör allt för att hedra sin bortgångne make och de värderingar han stod för. Strahovski är ruskigt bra som den onda, men ändå komplexa, maktsökande kvinnan.

 

Rent visuellt har serien aldrig varit snyggare, Freds begravning är i särklass. Det är Moss själv som har regisserat de två första avsnitten och stundtals får hon oss att rysa i sin skildring av fascismen insvept i all sin pompa och ståt. Men bakom fasaden sjuder det och de kvinnliga slavarna finner sig inte längre i behandlingen. Den yngsta av dem alla, opportunisten Esther (Mckenna Grace) gör ett dramatiskt val som hämnd på sina despotiska förtryckare.

Foto och klippning är återigen exemplariskt när kameran zoomar in på de förbittrade, förtvivlade ansiktena. Däremot börjar June börjar bli väl stel, och monoton, i blicken. Men vi anar konturerna av hopp i hennes ögon – och som det gnistrar i dem när får återse sin dotter!

Även om säsong 5 dryper av kvalitet och spänning bitvis så tycker vi att det nu är dags att avsluta berättelsen om June. Å andra sidan, om man tittar på dagens USA med en potentiell återkomst av den populistiska lögnaren Trump till Vita huset, högsta domstolens nyligen fattade abortbeslut och den pågående retoriken mellan två oförsonliga politiska läger, är The Handmaid’s Tale i allra högsta grad fortfarande skrämmande aktuell. Och nyligen gav Hulu faktiskt serien grönt ljus för en sjätte och avslutande säsong.

Det ligger en härlig, oförlöst spänning i luften i början av säsong 5. En känsla av att allt kan hända och att uppgörelsens timme närmar sig – vi bara väntar på att de två starka kvinnliga karaktärerna ska drabba samman. Det ser vi fram emot med skräckblandad förtjusning! 5 stjärnor.

Recensionen är baserad på de första 3 (av 10) avsnitten. Säsong 5 har premiär på HBO Max i dag (14 september).